Hur slutar man ta åt sig?

Jag tror att överkänsliga ofta har en egenbyggd och förutfattad mening om hur saker ska vara, o hur andra ska bete sig runt en..

Och sen när det inte stämmer överens med verkligheten, så blir det så att den enkelt tar åt sig.

Då är lösningen att inte gå runt och tro att världen är som du vill att den ska vara. Inte lägga så mycket hopp och tro på alla andra. Utan istället se världen för vad den är och skulle vilja säga "rätta sig efter det" men det är helt fel ordval.. Men åtminstone utgå ifrån det när du drar dina egna drag i en värld som den här.

Att du blir sårad så mycket och tar åt dig, det tyder på att du inte har något bra uppbyggt självförsvar.
Kanske även att du mår dåligt med det du själv är. 

Ett självförsvar, kan tex vara att inse att den där personen beter sig taskigt mot dig, enbart av den anledningen att den försöker passa in hos andra o vara lite ball. Någonting som förmodligen bottnar i denas egna osäkerhet. 
Då kan du klappa till han över bakhuvudet och säga nice try. Han försökte göra en fåne av dig, men det gick inte alls, och istället så var det du som gjorde en fåne utav han. 
Det är en form av självförsvar. Dessutom kanske det gör hans liv bättre o efter det så lär han ju inte fortsätta att jävlas.

Sen försök att inte ta så hårt och bli ledsen av förluster. Det är faktiskt så att människan lär sig mer läxor av förluster än vad dom skulle gjort om dom skulle gått runt och bara vunnit hela dagarna. Så istället för att ta åt dig av att du förlorar. Pröva att gå ut oftare för att förlora allt du har. 

KyligSynaps: jag håller med dig om att vi högkänsliga förväntar oss att världen ska vara som vi önskar, att alla ska vara empatiska mot varandra och respektera varann även om man inte gillar alla. Allt annat gör ju sjukt ont i oss! Vi förväntar oss inte att bli kränkta, attackerade, förlöjligade, utsatta för maktmissbruk, för vi själva är inte såna och har det inte i oss, därför är det så ofattbart för oss hur andra utan samvete och betänklighet kan göra oss så illa genom dessa beteenden fastän vi inte ens gjort dem något eller kanske aldrig ens pratat med dem! 

Blir nog svårt för mig att komma ihåg och vänja mig vid tanken att ta världen för vad den är, man glömmer så lätt bort sig och reagerar på det sätt man lärt sig tidigt i barndomen för att skydda sin integritet och stolthet. Hur skulle jag kunna gå omkring och vara accepterande mot att det helt plötsligt kan komma någon bakom närmsta hörn som jag aldrig sett förut och spy ut sin egen skit mot mig? För det har hänt! Jag känner mig aldrig trygg! Hur ska man kunna acceptera att folk är elaka utan anledning?? 

Vad gäller förluster: jag är inte intresserad av att lära mig, jag vill bara vinna och må bra för det förtjänar jag. För vems skull ska jag lära mig? 

Kaffedraken:  Då måste du ha dragit till dig elaka kvinnor, som inte förtjänar dig! Inse att du är värd en RIKTIG kvinna, som behandlar dig som en kung (och du behandlar henne som en drottning) och börja leva efter det! Då kommer du snart att attrahera de bra kvinnorna! Det FINNS bra och vettiga kvinnor därute, fast jag förstår att det är svårt att tro för många män då det finns så många galna psykopat-kvinnor som gaslightar er män och drar sina snyfthistorier som folk går på bara för att de är just kvinnor och ni är män! Håller med dig om att väldigt många kvinnor är vidriga, jag har aldrig påstått nåt annat! 😉🙏💗

Kylig Synaps: 
Åh nej, jag mötte inga förluster när jag skulle lära mig gå, har mina föräldrar berättat. Tydligen så kröp jag aldrig ens, utan reste mig plötsligt från liggande till gående direkt. Vet inte om jag förlorade och ramlade, det sa de iallafall inget om. Är kanske därför jag inte kan acceptera förluster för de kommer inte naturligt från början för mig?