Har föräldrar ingen koll på vilka kläder som kommer hem?

Jag köper alla mitt barns kläder, och det är nog rätt vanligt  i andra familjer med att en handlar +tvättar och att den andra föräldern då har lite sämre koll. Han är färgblind också. 

Har aldrig blivit av med kläder på barnets förskola. Kanske pga den är ganska liten. Men har hört många som blivit drabbade av det.

men tar pedagogerna av andra barns extrakläder om det saknas för ett barn på andra förskolor? Vi har en extralåda med kläder på förskolan som kan användas om det kniper. Jag hade inte godkänt att andra barn ges mitt barns extrakläder utan min vetskap innan

Det har inte försvunnit så mycket kläder från oss, däremot har jag barn med ADHD som tappar bort mängder av kläder. Framförallt ytterkläder tyvärr. Ibland hittar vi dessa i någon låda, ibland på helt fel avdelning. Dessa grejer är dock väl namnade, men ALDRIG har någon tagit hänsyn till det, dvs lagt sakerna hos rätt barn eller ringt numret om det är borttappat. Känns rätt lönlöst att namnmärka faktiskt, som det propsas så mycket på. Jag menar, hittar man en jacka på gården som barnet tagit av sig och glömt, tittar man väl i innan man slänger det i en låda? Men det är väl ett annat problem, men håller med om att namnmärkningen inte verkar göra någon skillnad.

Men då är det väl ännu viktigare att den andra föräldern kollar att det verkligen är barnets saker han får med hem. Exempelvis genom att kika efter namnmärkning. 

Vill bara instämma. Det är verkligen obegripligt. Man ser ju direkt att det inte är det egna barnets kläder. Det hände ibland att sonen fick med sig någon annans plagg och då lämnade jag tillbaka plagget direkt dagen därpå. 

Jag var ensamstående med dålig ekonomi på den tiden så för mig var det en mindre katastrof om till exempel en dyrare jacka försvann. Att folk inte tänker på hur det kan drabba andra. Det var alltså inte borttappade kläder utan de ?försvann? på förskolan. 

Precis som du säger, råkar man få med något, lämnar man väl tillbaka det så fort som möjligt! Idag kom ytterligare ett plagg tillbaka. Det låg i upphittatlådan, samma låda som vi båda föräldrar vänt upp och ned flera gånger om. Också personalen, som letat på samma ställe, kunde inte förstå hur den plötsligt kunde dyka upp där. Den luktar inte förskola, så sannolikt har den bott hemma hos någon annan i snart tre veckor. HUR kan man vara så nonchalant?

Jag tror det, från vad du beskriver.

Det händer ibland att vi får hem anda barns kläder. Mitt barn (snart 5-åring) kan både ha lånat kläder på eget bevåg av en kompis, fått låna anordnat av personalen av någon orsak, lägt kläder fel hur mycket personalen än bedyrar att det läggs rätt, osv. Det räcker att två barn har nästan samma tjocktröja och både hjälps på med dem samtidigt så tröjorna ligger nära varandra och så märker ingen att det blir fel. Särskilt på hösten/vintern om man hämtar ute, då kan det mycket väl vara så att det är rätt jacka men fel tjocktröja, eller rätt underställsbyxor men fel jeans, osv.

Vad som händer sen, här hemma, ja det är mitt fel. För jag kan konstatera att jaha, fel plagg, och sen tvätta och stryka och sen... glömma. Hur namnat plagget än är kan det ligga på bänken i tvättstugan for ever. Jag är ensamstående och har eget litet enmansföretag och mycket i huvudet så främmande klädesplagg har ofta låg prio i hjärnan. Men om plagget tillhör någon barnet är bra kompis med och jag känner föräldrarna lite närmare så brukar jag fyra av ett sms och tala om att vi har deras tröja/byxor/jacka/vantar. Som tur är har vi goa vänner som har tålamod med mig. Påminner mig nästa morgon att packa ner deras grej eller säger att de hämtar upp på vägen hem eller något. Men visst har det hänt att det bara ligger.

Vad som är rimligt och hur verkligheten ser ut är ju verkligen inte samma sak.

Men du verkar ha uppfattningen att alla borde fungera och agera som du, och så är det ju inte, även om ditt sätt att fungera och agera är aldrig så optimalt. Och du verkar också tro att en tråd här på FL borde ge nåt slags effekt på eventuellt slarviga föräldrar på ditt barns förskola/skola.

Jag har försökt ge dig förslag till varför det kan bli fel med kläder för en del familjer, och då svarar du ju bara att du inte fattar hur man kan fungera så. Ingen vidare respons på det förutom att du vidhåller att din funktionsnivå är den enda som borde få existera. Men verkligheten ser fortfarande inte ut så, så tyvärr är du nog evigt dömd till besvikelse på din omgivning. 

Men tänk om barnet eller ett syskon blev sjuk och föräldern vabbade några veckor. Eller så blev föräldern sjuk, mormor fick en stroke, bilen pajade och ingen hann kolla upp vad som kommit med hem av misstag men återlämnade fel jacka vardagen blev mer hanterlig igen. 

Det låter som att du har allmänt dålig fantasi om vad som kan hända i en familj.

Får vi hem fel grejer från förskolan tar vi såklart med det dagen efter. 

MEN kan berätta vad som ofta händer på mitt jobb (bibliotek). Vi har ofta besök av klasser. Det händer att de glömmer kvar saker. Det kan vara skolmappar, sprillans nya märkesjackor, cykelhjälmar med mera. Går det att identifiera ägaren med hjälp av någon märkning kontaktar vi personen eller dens föräldrar. Annars har jag mailat lärarna till de grupper som varit hos oss, med en bild på plagget/saken.
Så gott som aldrig blir de hämtade! Jag misstänker att de lite större barnen (de som kommit in i åldrar där allting är pinsamt) helt enkelt tycker det är pinsamt att glömma och pinsamt att gå och hämta, därför blir det inte av. Är ibland på en liten högstadieskola. Samma sak där: överfulla ?kvarglömt?-krokar trots att alla barn rimligtvis vet att de borde kolla där om de inte hittar sina saker. Men det gör de inte. 

Hämtar man ute så får man ju hem barnet i det kläder denne har på sig. Då kan det definitivt bli fel om barnet eller personalen satt på ett likadant plagg.

Sen är ju frågan vad som händer när man kommer hem. Är det t ex skalbyxor kan ju dessa hänga på en krok ett ganska bra tag om det sen inte är sånt väder.

Vi upptäckte en gång i aug att det inte hängde 2 likadana skalbyxor på varandra i hallen utan 3. Det sista paret måste kommit med från dagis någon gång under våren och sen hade ingen av oss reflekterat över den saken på sommaren. Vi fick aldrig ens tag i ägaren heller. Förskolan visste inte, namnet i byxorna var inget vi kände igen o s v.

Ärver man mycket och den som hämtar inte lämnat barnet (och därmed inte vet vad som kom med till förskolan) så kan jag absolut förstå att det blir missar. Men oftast efterlyses ju saknade kläder i något forum ganska fort och då förutsätter jag att alla dubbelkollar sin hall relativt omgående.

Det hade jag också förutsatt. Så verkar inte vara fallet. I vår förskolegrupp efterlyses det ofta något plagg som antingen aldrig kommer åter, eller som kommer åter långt senare. Gärna när säsongen är slut. Som till exempel skalbyxor som jag vet att andra föräldrar fått köpa nya, för att de hängt i någon annans hall i tre månader. 

Hur ofta händer det? Om man jämför med hur ofta saker och ting försvinner, menar jag.

Det låter som att du försöker hitta på ursäkter för att du sätter andra föräldrar i skiten. 

Alltså, jag har väl aldrig påstått att det gäller just mig, även om jag är helt med på att jag inte har så förträfflig koll som du har.

Ja, i din trådstart frågade du efter varför det kan hända såsom det händer med kläder, och jag har försökt ge olika förslag på hur det an gå till. Jag vet inte vad mer du vill att folk ska svara. 

men om nu en vanlig förskolegrupp består av 20 barn så borde väl en sjukvecka hända varje barn åtminstone 1-3 ggr per termin, syskon har sjukvecka ytterligare 1-3 ggr per termin och sen några tillfällen där livet bara kör ihop sig av olika skäl, för åtminstone 2-5 av familjerna på en termin.

Men återigen, du har svag förståelse för att andra fungerar och hanterar tillvaron annorlunda än du, du har svag förståelse för att andras liv kan se annorlunda ut än ditt vilket kan påverkar deras möjligheter att ha samma koll som du. Du förväntar dig att alla ska hålla din standard, vilket aldrig kommer att hända. Du är besviken och mal vidare i samma tankespår där du började tråden. 

Nej, föräldrar har inte den kollen alltid.. de får/ ärver kläder, köper på,secondhand…etc..jag har flera gånger hjälpt en förälder att leta efter ett par svarta kaxe skalbyxor namnade med barnet s namn i st, 122..för att det sedan ska visa sig att det barnet har på förskolan är ett par mörkblå skalbyxor från Everest….skomärket namnade med kusinen/ jobbarkompisens barns namn…
Många har flera uppsättningar i lite olika storlekar..man lägger in dem i tvättstugan..o eftersom ens eget barn  har   tex. sina svarta skalbyxor på sig kan det ta ett tag innan man inser att det ligger ett par till i botten på tvättkorgen som inte är barnets…

Jag är också förskollärare och förvånad över hur få som skriver namn på jobbet. Vill de inte ha tillbaka sina kläder, kan man undra? Till mina barn namnar jag rubbet, sällan något försvinner.