Bara jag som tar hand om sonen

Det låter väl tyvärr som att hans idé om att göra slut är rätt bra. Åtminstone flytta isär. Av det du skriver låter det inte som att ni är ett par ens, utan snarare som att han bor på ditt hotell. Och är missnöjd med personalen. :( Din arbetsbörda skulle väl minska ganska mycket om du inte behövde städa och tvätta efter honom längre? 

När ni väntade barnet, hur pratade ni då om arbetsfördelningen? 

Och för att vara tydlig: nej, så tycker jag inte att det ska vara. 

Det är mer anstängande att vara hemma och ta hand om en 6-mån bebis än att jobba. På ett jobb får du raster. Du kan gå på toa ensam. Du får äta lunch med två händer. Dina kollegor illvrålar inte rätt ut utan att du förstår varför.

Han har inte förstått föräldraskapet. Han lattjar.

Det ska INTE vara sådär. Han beter sig ouppfostrat, bortskämt och extremt egoistiskt.

Pratade ni inte igenom sånt här innan ni skaffade barn?

Hur har ni tänkt kring hans föräldraledighet? När ska han vara hemma med sonen? Det är superviktigt för en familj att även pappan är hemma på heltid (medan mamman jobbar), tycker jag! 
Och säg inte att det inte går, för det är lagstadgat, och om alla kvinnor lyckas lösa det så kan männen det också!

Hur ska sonen kunna få ett syskon om ni inte har sex?

Nej så ska det inte vara. Han är ju helt dum i huvudet. 

Om han inte verkade så vidrig skulle jag ge rådet att han skulle vara föräldraledig inom kort för att lära sig vad det egentligen innebär att vara förälder till ett spädbarn. Men jag skulle inte vilja lämna mitt barn med en sån person, dessvärre.

- ni har rätt till likvärdig vila. När han kommer hem och på helgen delar ni lika. Fråga honom varför han inte vill vara med sitt barn?

- han har ingen rätt att kräva sex av dig.

- han bestämmer inte vad du får göra eller inte. Barnet är lika mycket han som ditt.

-han har ingen rätt att hota med separation bara för att inte får styra dig.

Detta är psykisk misshandel! Han försöker kontrollera och gaslighta dig. Bryt från denna man. Han är inte mån om dig och värnar inte om tiden med sin son.

Fråga HONOM istället vad du ska med han till? Just nu är han ju bara ett hinder för dig. Fråga honom vad han tillför dig och motivera varför du ska fortsätta vara med honom när han tar energi istället för att ge?

Nej,TS,det ska absolut inte vara så.
Han ska inte kräva att du gör allt bara för att du är mammaledig.
Och han kan inte kräva sex av dig.
Jag tycker du borde lämna honom.
Han verkar inte vara mogen nog för ansvaret det innebär att ha barn. 

Byt av fl-ledigheten tidigare. Gärna nästa månad.

Det är verkligen inte så här ?det ska vara?. 
Vill du att ni ska gå vidare tillsammans behöver ni båda omvärdera hela upplägget med att du tar all föräldraledighet. Först när han varit hemma själv och inser hur mycket jobb det faktiskt är kommer han att kunna respektera det arbetet. Annars är det nog bäst ni går isär.
Men det låter även som att han är tämligen ointresserad av sin son? Det är nog mer normalt att man längtar efter att få egentid med sitt barn efter en dag på jobbet. 

Mina barns pappa kortade av sina luncher för att kunna komma hem 30 snabbare och tog då hand om dem helt i flera timmar så jag kunde fokusera på mig själv och/eller fixa i hemmet. Duscha, laga middag osv. Efter middagen turades vi om att få egen tid för att gymma, träffa vänner osv. Men lika ofta umgicks vi som familj, nattade gemensamt osv.

Livet förändras när man får barn, så enkelt är det.

Så här gjorde vi, som också fick ett planerat barn. 

Han sparade semester så vi kunde vara hemma totalt 10 veckor tillsammans och lära känna vårt barn. Han bytte alla blöjor, jag ammade, läkte min kropp och gick ner gravidkilona med träning 3 ggr/vecka.

Jag var hemma 6 månader, sen bytte vi av 50-50 en månad, sen var han hemma 6 månader innan inskolning på förskolan.

Han fick själv bestämma helt hur mycket som skulle delas på. Jag sa att okej, samma service som jag får av dig nu får du av mig sen. Jag kan lägga mig på soffan och ropa på middan när jag kommer hem från jobbet, eller vi kan dela så du får komma iväg och träna och träffa folk. Han valde (givetvis) att den som gick hemma kunde gå iväg och träna eller träffa någon annan vuxen 2-3 kvällar i veckan.

Man måste förhandla innan man är i situationen och jag fattar inte att kvinnor går på den lätte lika stenhårt idag som om det vore 1972. Fattar inte heller att män kan vara lika grisiga som då, men han kommer aldrig att begripa vad saken gäller om du tar hela FL, det är bara så det är.

Män har inte så utvecklat abstrakt tänkande förstår du, de kan bara plugga astrofysik och bygga Marssonder. 

Allvarligt TS, du behöver inom ett par månader lämna din man ensam med barnet minst tre dygn, under vilken förevändning som helst. Pumpa ur extra och frys in mjölk. Hitta på nåt du måste hjälpa en förälder med som tar tre dagar. Ta kort på hur det ser ut i kök/tvättkorg/badrum innan du reser och jämför efter.

Fråga honom sen om 

1) han ser någon skillnad på de fotona mot när du är hemma själv?
2) han tror att hans liv skulle bli enklare och att han skulle ha mer egentid om ni separerade vid ettårsdagen och hade barnet varannan vecka?
3) när det är din tur att åka iväg en helhelg och supa med tjejerna? 

Fast helst hade jag nog bara bett en sån idiot dra så långt vägen räcker, hans inställning till sex låter obehaglig på gränsen till kriminell.

Lämna. Det kommer aldrig repa sig. Er relation är körd. Tyvärr. 

Hur var han innan barnet kom?
Delade ni på hushållsarbetet, pratade om känslor och tankar, hade sex när ni båda ville? Isf kan det vara värt att gå till familjeterapeut, om inte så är det bara att göra slut på det utan att dra ut på pinan.

Jag har precis lämnat en sådan "man"
Det kommer inte bli bättre. Det är så här du kommer att ha det så länge ni är ett par. 
Det är inte värt ens hälsa att bo tillsammans med en sådan person. Han kommer inte ändra sig för att du ber om det. Hade han velat ändra sig själv hade han gjort det för länge sedan.