Osäkerheten och velandet i en skilsmässa

Det kan ta tid, hon måste få processa i sin egen takt. Du kan bara lyssna och vara ett stöd. 

Tipsa henne om parterapi, det kan de testa om de inte gjort det. Det behöver inte betyda att de ska fortsätta tillsammans, men man får verktyg att på riktigt prata om situationen och komma fram till något. 

Känns lite som du tar på dig själv ett litet för stort ansvar. Peppa henne gå till en terapeut eller psykolog. Stötta henne, men gör dig inte involverad i hennes beslut.

Håller helt med Tukt ovan. Det känns som om du har tagit tydlig ställning och driver din syster i den riktningen, vilket kan slå tillbaka. Det är hennes beslut och hennes process. Lyssna och  stötta är din roll.

Hon är så trasig så att hon vet varken in eller ut våran mamma är ett stort stöd och försöker inte fatta några beslut för henne som hon sedan kommer att ångra.
Den som tidigare har varit ett stöd och som hon kunnat fråga om allt har nu blivit den som hon inte kan fråga. Vi vet inte hur vi skall kunna stötta utan att påverka henne att göra något mot sin vilja. 

Påminn henne om varför hon gör detta, både ang det negativa som varit och vad hon hoppas nå i framtiden.

Jag är själv i situationen att jag upptäckt ett stort svek från min fru, och det är inte lätt att vara säker på vad man vill!

Ena stunden är jag säker på att hon behandlar mig så dåligt att jag vill skiljas, även om jag fortfarande älskar henne. För att sen bara timmar senare vilja försöka. 

Jag tror att jag landar i att jag måste känna, för min egen skull, att jag i alla fall försökt! Med parterapi och allt som behövs. Att jag inte sen ska ångra att jag inte försökt  åtminstone.  

Mina syskon har också stöttat och gett mig råd i denna jobbiga situation! Men de kan inte fatta mitt beslut. Såklart tänker de på mitt bästa, men det färgar också deras syn på situationen,  att de vet hur illa min fru gjort mig...

Vi har kommit överens om att de stöttar mig i mina beslut, oavsett hur det blir. Och att de ska försöka låta bli att döma. För hur skulle det annars funka om jag mot förmodan lyckas bygga upp vår relation på nytt, och fortsätter leva med min fru?

Det funkar ju inte att familjen går och pushar sin åsikt, att jag borde lämna. 

Det bästa du kan göra som syskon är att finnas där, lyssna, stötta och hjälpa till praktiskt om det går