Uppfostran, gränser utveckling

Är det livsviktigt att gå den vägen du tänkt just då eller är det ok att låta dottern bestämma ibland beroende på vad hon är nyfiken på? Ska man från punkt A till punkt B så kanske det är ok att ta fighten. Är man ute och strosar är det inte särskilt viktigt. 

En tvååring har ofta svårt att äta med sked/gaffel. Det kommer att komma. Uppmuntra absolut, tvinga nej. 

För egen del så har vi resonerat som så att det som är livsviktigt (hålla handen när man går över gatan, titta innan man går över gatan etc) där är det stenhårt vad som gäller. Är det inte risk för liv och lem så kan man gå på känsla. Det kommer att komma tillräckligt många konflikter ändå genom åren att vissa saker är inte värda att bråka om. Uppmuntra och gör det lätt att göra rätt istället. 

På dina frågor nej, ja.
Ett barn behöver trygghet. Men  trygghet är inte samma sak som regler och strikta rutiner.
Som tidigare svar. När man strosar, då är det läge för upptäcktsfärd. Nya intryck och spännande.
Kniv och gaffel kommer när motoriken är redo..
Att vara så fixerad vid kniv och gaffel som du är, leder ofta till att matstunden blir konfliktfylld
Tror nog att reglerna är mer för din skull 

Jo jag låter henne utforska gården när vi går ut och har tid men och om hon blrjar gå åt ett håll så säger jag kom vi går hitåt där jag tycker det är lämpligast pga vägar och trottoarerna samt hur långt bort vi kqn gå. Så upptäcker hon ju mycket på vägen. Och springer åt sidan lite som hon väljer men menar ni att en tvååring helt ska få bestämma vart den ska gå i en halvtimme och att man bara ska följa efter? 

köper det där med besticken. Hon får kladda nu och så uppmuntrar jag när hon äter med sked. 

Barn mår bra av att få bestämma själva. Det finns alltså ingen nytta med att du ska bestämma vägen bara för att ge barnet regler. 

Det här är nytt för mig, har fått höra att barn mår bra av ramar och gränser. Vill gärna höra mer..? 

De behöver givetvis regler och gränser för att lära sig hur man ska bete sig, men det finns ingen vits att bestämma bara för sakens skull. Tvärtom mår barn (precis som alla) bra att få bestämma själva utifrån sin nivå: välja vilken av 2 tröjor man vill ha tex. Att välja var man ska gå på en promenad utan mål är en typisk sån sak i mina ögon.

Sen är det självklart så att den vuxne måste styra att man inte springer ut i gatan tex, och självklart finns det tillfällen man är på väg nånstans och det inte passar. 

Om vi har tid låter jag barnet bestämma vägen. Barn i den åldern behöver få bestämma ibland, det är så många situationer där vi bestämmer över dem.

Här har det ätits med gaffel sedan barnet var 10 månader. Men visst äta det med handen också en del.
Barn upptäcker och upplever ju mycket med känseln också, så hindra inte ditt barn att få känna konsistensen på olika sorters mat.

Jag tycker frågan är så konstig. Om du vill att ni går åt ett visst håll så locka och pocka så hon följer dig. Om du känner för det nån gång så kan du väl låta henne bestämma helt. Variera. Hur kan det bli ens bli en grej?