Bidrag ökar kraftigt men inte lönerna?

För mig är det helt absurt hela grejen, vem behöver träna?

Sluta skolan, skaffa ett jobb, gå upp på morgonen o gå till jobbet o gör ditt jobb...
Vad är det som är svårt?

Om inte möjligheten fanns att lägga sig ner i fosterställning o tycka synd om sig själv för att livet är lite jobbig ibland utan att ställa sig utan inkomst så skulle nog fler lyckas bita ihop o kämpa på...

Vi har förmodligen världens mest omfattande sociala skyddsnät i detta detta land, något jag säger med stolthet i rösten och med ryggen spikrak.
Problemet är att detta missbrukas in i absurdum av en stor mängd lata gnällspikar som egentligen är fullt arbetsföra.

Jag tänkte posta en vacker graf eller två, men istället nöjer jag mig med att påpeka att lönerna i kommunal verksamhet (utbildning, vård och omsorg) ökat från 21000 kr i snitt år 2003 till 35500 kr i snitt 2022, eller 69%, medan sjukersättningen på garantinivå ökat från 7580 kr år 2003 till 11190 kr 2022, eller 47.6%. Ovanpå detta har löntagare på den tiden fått skatten sänkt genom jobbskatteavdrag flertalet gånger, vilket gör glappet ännu vidare.

För djupare insyn i detta hänvisar jag till min nu ett par år gamla tråd angående sjukersättning vs Konsumentverkets budget som jag bara för det inte hittar för det suger att försöka söka på mobilen... Någon annan kanske hittar men jag ska leta vidare.

Ok, never mind, hittade den

www.familjeliv.se/forum/thread/81353648-en-grovt-tillyxad-jamforelse-mellan-hur-langt-en-sjukpensionars-inkomst-racker-2007-vs-2021/1 

Det är som att du vill provocera... nämen vänta det är som vanligt.

För vanliga människor förstår att det är fullt möjligt att tidigare jobbat heltid och nu arbetsträna.

 

Lika bra att ta livet av sig om man inte passar i en tajt norm som användare på FL tycker om.

Jo, så kan det vara. Men skulle tro att det är förhållandevis få bidragstagare som har 7 barn. Och även om man har det, så är ju det för barnen. Inte så att man ett och sju barn kostar lika mycket och det andra blir vinst.

Som jag förstått det utgår många av kommentarerna från samma håll.. Bygga upp rådande regerings ställningstagande med SD som styr och skylla allt som drabbar låginkomsttagare (arbetslösa och sjukskrivna) (sd:s största väljarbas) på invandrare.. Med falska siffror dessutom. Inget nytt. Dock uppenbart. Ignorera all fakta och relevans i vanlig ordning. Allt ska gärna dränkas i korta efterföljande invandrarkritisk nonsens.

Nä, det är ju just det "vanliga männiksor" inte förstår.

Vanliga männsikor som fungerar slutar skolan, börjar sen jobba... De gör sen detta genom hela livet.... Varje dag, varje vecka, varje år... Till de till slut fyller 65...

Det ÄR detta som är "normen", det är fullt normalt att börja jobba när man är 18-20 (beroende på utbildningslängd) och sen arbeta oavbrutet tills man går i pension, med undantag för 5 veckor semester varje år....
Det är även "normalt" att arbeta heltid, dvs 40tim/vecka i genomsnitt, man har gott om fritid i livet runt omkring arbetet även med denna arbetstid. Många jobbar betydligt mer än så och orkar ändå upp ur sängen på morgonen livet igenom...

Detta ofog med att fullt friska männiksor mitt ilivet helt plötsligt finner det fullständigt omöjligt att ta sig ur sängen o bara vill ligga kvar där i fosterställning med tummen i mun för att "allt är bara för mycket just nu !!!!" måste få ett stopp.
Det har varit på tok för mycket daltande med detta senaste.... 20åren...

Fråga era mor/far föräldrar som nu är 80-90år hur många av deras vänner och bekanta som "gått in i väggen" när de var i 30-35års åldern så kommer de titta frågande på er och undra varför du tror att de känt många synskadade...

Du glömmer att samhället ser annorlunda ut, jobben ser annorlunda ut, kraven ser annorlunda ut och fattigdom en och utsattheten ser annorlunda ut. När min mormor var i "arbetsför" ålder, mellan 1928 och 1985, hände väldigt mycket på alla möjliga fronter, och under efterföljande nästan 40 åren har ännu mer hänt. När hon började jobba var det som 12-åring som piga 2 mil hemifrån. Hon hade vad som idag räknas som ca tredje klass skolgång, Hon och hennes döva bror gick på tågrälsen hemifrån till godset där de jobbade. Brodern kände i rälsen när tåget kom så de hann undan. När mormor var 14 fick hon tuberkulos, skickades till sanatoriet i Motala, många mil hemifrån, ensam. Där visade hon sig vara väldigt bra med barn, så pass att när hon blev frisk så bad de henne stanna och hon fick sjuksköterskeutbildning. Sen gick en väldans massa år, och när hon var pensionsfärdig hade nya sjuksköterskor både full skolgång, gymnasieutbildning och sjuksköterskeutbildning. Då räckte det allt inte att vara bra med andra barn medan man själv är patient på barnavdelningen. Och nu, ja, nu går blivande sjuksyrrorna på högskolan. 

Och vad gäller människor som går i väggen, jodå, visst fanns de. Både på -80- -20- och 1800-talet. Men de kallades inte så. De kallades lata, de kallades arbetsskygga, många kallades för socialt utslagna, för det var vad de var. Många återfanns bland lösdrivarna, luffarna, tiggarna, de prostituerade. Många skrapade ihop till biljetter till den nya världen. Många dog i alkis- och knarkarkvattarna, sattes på anstalterna för brottslingar och psyksjuka.

Samtidigt fanns det många som hade problem med bland annat stresskänslighet, npf och annat som klarade sig bättre förr, för att samhället och arbetena var Annorlunda förr. Människor som trots att de inte klarade skolgången kunde ta sk "enkla" jobb, ofta med stöd av snälla förmän, basar och och andra. 

De har alltid funnits, de som har svårt, men vissa svårigheter blir bara problem pga samhället. Idag ger vi de människorna hjälp, så långt vi kan. Men eftersom "vänster är ett skällsord" antar jag att du hellre återgår till tiden med statare, luffare, tiggare och vidspridd hopplöshetsdöd, än ger dem ett värdigt liv som de klarar av att leva. Jag kan så klart ha fel där... 

Awww. Provoceringen är tråkig eller så saknar du förmåga att förstå. Vilket fall är det tragiskt. Det är inte bara utbrändhet som jag pratar om. Det finns andra sjukdomar som drar bort all ork. Ingen arbetsgivare vill ha personen med konstant migrän, den som inte kan komma ihåg närmsta kollegans namn, glömmer bort hur man kör bil medans den kör, inte kan låsa upp en dörr. Men såklart... provokatörer på FL saknar många förmågor.

Dessa "enkla jobb" finns drösvis även idag, det krävs i princip enbart att du är myndig, har b-körkort och ett relativt rent belastningsregister för att få en tjänst på golvet på vilken industri som helst...

Det verkar som att en mycket stor del av befolkningen helt enkelt inte inser att det faktiskt finns arbeten som man inte kan utföra i kostym eller byxdress med ett skrivbord och en dator....
De ser inte dessa arbeten som alternativ, det finns liksom inte på världskartan att man t.ex ska kunna få smuts på händerna, olja o smörjfett i håret, eller ve o fasa tvingas arbeta utomhus i vilket väder som helst.....

Utan att kolla nån fakta alls så höftar jag till det och påstår att runt hälften av de som arbetar i detta land idag har inte spenderat 1min i skolbänken efter gymnasiet.... Många har inte ens en fullständig gymnasieutbildning...

Det du behöver för att gå från arbetslöshet till arbete är rätt attityd, rätt inställning och vara driven... För att sen behålla arbetet när du väl fått det så behöver du genom handling visa att du levererar resultat, är stabil, pålitlig och lojal.
Vad det står på något papper från någon skola är inte vatten värt.

D.v.s. Transport är då de enda som är för korkade för att fatta att om de kravställer och får ens i närheten av 10% så snurrar inflationscirkusen ännu fortare...

Goddag yxskaft på den liksom.

Jag jobbar själv på en högautomatiserad industri. Man behöver även ha nåt tekniskt kunnande och lite konsekvenstänk. Det räcker inte fullt ut att bara kunna köra bil och knyta skorna. Men med internutbildning och lite vilja så finns det många bra jobb inom industrin. Och sen är det en fördel att inte vara rädd för lite skit under naglarna. 

En annan vinkel på det är att de är de enda som fattar att man inte går in i en förhandling med sitt ultimata slutbud från start, det behöver finnas utrymme för kompromisser och kohandel.....

Att gå in i förhandlingarna med 4,4% som utgångsbud betyder i praktiken att man siktar på ett slutresultat runt 2-2,5%.... Vilket är inget mindre än ett jävla hån.

Lönekostnaden är på inget sätt så inflationsdrivande som de i morgonsofforna vill göra gällande. Allra minst inom transports avtalsområden där energipriserna har långt större inverkan på företagens lönsamhet, lönekostnaden är en mindre del i deras total ekonomi.

Min mormor förvärvsarbetade inte i likhet med de flesta andra kvinnor på den tiden. Det gjorde livet betydligt lugnare och lättare för båda makarna. Det är väldigt stor skillnad från idag när båda ska jobba 40 timmar utanför hemmet och utöver detta ta hand om hem och barn. 

Säger inte att det var idealiskt på något sätt, men ojämförbart. 

Samtidigt är det lite lustigt att vissa företag gör goda vinster samtidigt som de tydligen inte har råd att öka sina arbetares löner för att matcha inflationen.

Bevisligen finns det gott om pengar men man verkar prioritera utdelning av vinster mer än personal.  Vi har väl inte glömt tex volvo som tog ut 530 miljoner i coronastöd samtidigt som de strax senare delade ut miljarder i vinster?

Om företagen skiter i samhället varför ska samhället bry sig om dem? 

Allt blir vad man gör det till.

Det som gör att helheten blir övermäktig för många idag är ju att de inte inser att det ÄR ohållbart att leva upp till samma idyliska "hemmafru" standard med hembakat, en massa aktiviteter o dittan o dattan i kombination med att även förvärvsarbeta....

Dra ner på träning, barnaktiviteter, socialt osv osv.... Det är jobba, sova, skita som gäller.

Det låter inte som ett kul liv...
Men man kan ju hitta jobb som är mer flexibla. Jag har turen att ha ett sånt jobb. 
Träning kan man ju inte dra ner på, det är ju en förutsättning för att kroppen ska funka och orka. Min personliga åsikt.