Min dotter är tillsammans med en tjej

Man har rätt till sin åsikt. Men man har inte rätt att begränsa andras liv eller såra dem på grund av sin åsikt (visst, kanske laglig rätt, men knappast moralisk rätt.)

Även om man inte hurrar över barnens val i livet så får man lov att acceptera dem, i synnerhet om det inte skadar någon. Men ibland kan man behöva acceptera även skadliga val när barnet blivit vuxen. 

TS dotter är en ungdom, inte ett litet barn. Och barn behöver och bör få samma respekt och värdigt bemötande som vuxna, inte tryckas till och kontrolleras av en förälders åsikter. Om man brister i respekt mot sina barn kommer man också att uteslutas från barnets förtroende. 

Det tycker säkert ts dotter att hon är också, men faktum är att en trettonåring är ett barn. Oavsett.
Det är en en som är 14.

Jag hade också pojkvän vid 14 och tyckte att jag minsann inte var något barn, men i backspegeln ser jag självklart att så var fallet.

Om du läst vad jag skrivit så har jag också sagt det du försöker skriva mig på näsan i de två första styckena.

Och nej, flickan är ingen ungdom. Hon är ett barn som nyss slutat mellanstadiet. Och jag har ingenstans påstått att barnet ska tryckas till, som du uttrycker det.

Beror på den ömsesidiga relationen mamman har till fadern. Oavsett hur vissa här tolkar barnets ålder så är det fortfarande ett barn som bor under moderns tak. Har hon en bra relation till fadern trots hans personliga åsikter och vill ha honom i bilden så är det hennes val att dela med sig.

Det har alltid varit hennes val. Lämpligheten i att tvångs-outa sin dotter till en homofob som dottern bor med i många år till, förstöra ett viktigt förtroende, riskera ett riktigt dåligt mående hos dottern och möjligen en dålig relation mellan dotter-pappa, det kan man dock diskutera.

Jag sa inte att han inte har rätt till sin åsikt, bara att han inte har något med könet på dotterns partner att göra, vare sig nu eller senare, därför är hans självvalda inskränkthet också ointressant och något som han får hantera på egen hand.

Och huruvida det är en nyck som går över ett utforskande av en genuin läggning kan förstås bara tiden utvisa, men det är fortfarande ingenting som tillkommer pappan att avgöra, han får sköta sitt eget sexualliv och sina egna tramspellerier (ja det är tramspelleri att sitta och ha åsikter om andras frivilliga och samtyckta relationer vilka man inte har med att göra).

Barn ska inte ha den typen av relationer.
Barn ska leka.

Det bestämmer tack och lov inte du. Det är vanligt att man har mer eller mindre oskyldiga relationer i den åldern och ännu tidigare. På högstadiet är det vanligt att man får sin första "riktiga" flick/pojkvän. Det är bara naturens utveckling. Jag tror knappast att 13-åriga barn "leker" längre.

Du får tro vad du vill, men barn bör ändå leka.
De hinner göra vuxensaker senare i livet.

Nej, ts lilla dotter bestämmer jag inte över. Det är riktigt.

Tro...? Har du någon aning om var pre-teens och tonåringar gör egentligen? Ju äldre de blir desto mindre leker de, går de i högstadiet leker de inte alls, om de inte vill uppfattas som att vara efter i utvecklingen.

Nej, och inga andra barn heller.

Det är vad du tror.
Och nu orkar jag inte med dig längre.

Du får gärna tro att jag saknar argument, som är så vanligt att skriva när någon fått nog av en person.
Sanningen är att jag ska gå och lägga mig.

Jag har by the way haft tonåringar i hemmet mellan 1995 och 2018.

Nej, det är vad jag vet. Du verkar tyvärr inte så insatt i hur ungdomar lever nuförtiden, märkligt nog när du påstår dig ha så lång erfarenhet av dem.

Saknar argument....? Sluta med falska anklagelser, tack! Det om något är väl ett fult trick att ta till, just för att man inte har något bättre att komma med.

Ja, precis som att många unga får tonårsnycker att de är hetero för att "det ska vara så". Många kommer på tankar som är mer vettiga när de är lite äldre och vågar vara sanna mot sej själva.

Finns betydligt fler som försöker tränga bort sin homosexualitet än det finns ungdomar som försöker tränga bort sin heterosexualitet.
Kommer man ifrån ett hem där ena eller båda föräldrarna är öppet homofoba (tyvärr förekommer det ju fortfarande i dagens Sverige fast man har svårt att tro det), då försöker man nog pressa in sej i heteronormen ännu hårdare. Sådana föräldrar kan sabba en stor del av livet för sina barn.

Nere i Sveriges bibelbälte och i invandrardominerade förorter är nog homofobin som värst. Vissa dödar hellre sitt eget barn än att acceptera deras läggning tom. Finns nog en hel del homofobi bland svenska, dansbandsälskande rednecks ute i glesbygden också; )