14-månaders har blivit grinig!

Jag känner igen det där, det är helt klart endel av utvecklingen. Ditt barn håller på att lära sig tackla sina känslor, observerar mycket din reaktion och lär sig därefter. 

Nattning har börjat gå bra igen när vi varit ute i lekparken mellan 30-60 min på eftermiddagen efter dagsvilan.

Det där när hon äter, först matar jag henne och ca 4-5 skedar går bra, men plötsligt viftar hon med händerna och skriker MEN en lösning på de är att ge henne en till egen sked att hålla i och jag matar samtidigt (hon kan inte äta med sked själv än)

Sen istället för att säga "aja baja" och jag räcker fram handen och säger lugnt "ge den till mamma" när hon har ett förbjudet föremål går det bra! Jag tackar då och säger att det inte är hennes.

Så jaa, man får klura ut lite metoder :)

Bra, jag tycker du gör helt rätt! Man får lirka och klura en massa. Ständigt är det en ny grej att förstå vad det beror på. Miljöombyte gör susen här med, mycket beröm också. Så länge magen är glad är ungen glad, så brukar jag tänka, trots barnens märkliga sätt att bete sig. 
Matstunderna kan gå lite upp och ner, barn i den här åldern brukar vilja kunna äta själv, så kan du stödmata så gör det.  Jag brukar jag köra lite distraheringsmetod en stund, leka lite, sjunga lite, peka och säga vad saker o ting heter. Sen fungerar det att äta igen. Vad gäller nattningen så är det också övergående. Håll bara på rutiner så blir det bra, barn gillar rutiner och barn vill kunna själv så fortsätt som du gör, uppmuntra och njut av barnet, tiden går fort! :)

Min unge var nog närmare 18 månader, men där hade vi en fas när precis allt kunde bli en katastrof. Att jag tog på skorna i motsatt ordning mot vad hon hade tänkt sig kunde resultera i ett totalt sammanbrott där hon trillade ihop i en hög på hallgolvet och storbölade. Det gick över det också. 

Man får tänka att de vill så väldigt mycket i den där åldern, men det är fortfarande begränsat vad de klarar av. De har kanske nyss lärt sig gå, börjar prata men kan inte uttrycka allt de vill, "kan själv" vad gäller äta, klä på sig mm men får inte alltid till det. Etc.

Precis som du redan upptäckt så får man försöka lirka och välja sina strider. Äta med händerna funkar också om sked är för svårt.

Hej! 

Det är säkert helt normalt, men man kan också försöka ändra lite rutiner och se om det funkar. 

Kanske är hon inte jättehungrig just då, kanske ska ni förkorta sovandet på dagen, osv osv. 

Det är enkelt att hamna i exakt samma rutiner under en längre tid med barn, men man måste komma ihåg att de  utvecklas och att dessa rutiner måste också ändras med att de växer. 

Jag har ju begränsad erfarenhet, men jag kunde tydligt se min sons personlighet inom 1-2 månader. Det var verkligen en överraskning, jag hade ingen erfarenhet av bebisar och trodde alla var likadana i den åldern. Så jag tippar på att ditt barn genomgår en speciell fas nu. 

Jag upptäckte snabbt att min son är väldigt extrovert, sällskaplig, gladlynt men med ett jäkla humör, stor integritet, stark vilja och en massa starka känslor. Sen hade han ju som liten perioder när han var extra känslig, gnällig, kräsen eller lättsårad. Men för mig var det tydligt, personligheten vid 2 månader och 16 år är ganska lika.

Något som funkade bra för mig när min krävande son var liten, var att sjunga eller spela musik. När han var 1 år och jag bytte blöjor blev han urförbannad, för han ville göra något roligare, men om jag sjöng någon roliga visa och gjorde lite grimaser var det ok. Obs, jag sjunger superdåligt, sonen är den ende som någonsin uppskattat min röst. Jag blev ofta hes av allt sjungande, men det funkade. Han åt alltid som skrutt men lite barnvisor i bakgrunden hjälpte så han kunde lyssna på det och knappt märka att han samtidigt åt. 

Tack alla som svarat! :)

Ja det med dagsvilan har vi märkt att max 1 gång och alltid efter lunchen, den kan dock vara allt från 1-3 timmar. Hon somnar dock alltid på dagen om vi skulle lägga henne i sängen en gång till, men då somnar hon inte för natten förän 23-01, så vi tog bort den. (Nu somnar hon runt kl 19 och sover till kl 8-9, vilket jag är jätte nöjd med). 
Vi märke också en annna sak, vi försöker undvika åka bil/vagn efter kl 15 med henne, för hon somnar ALLTID som en stock i både vagnen och bilen, då blir det problem med nattningen.

White noise funkar nu igen, även fast hon är redan 14 månader! Vi använde det aktivt tills hon var ca 11 månader, sen plötsligt funkade det inte längre men nu har det funkat några dagar igen iallafall.

Sen har jag också märkt att gråter hon (vid nattning eller vaknar på natten) funkar det för oss att man så lugnt och tyst som möjligt viskar typ "ingen fara, mamma är här, nu ska du sova" och sen går ut fort ur hennes rum. Men om man tröstar för mycket/länge eller kanske själv är "stressad" märker hon det på en och då går det inte att få där ifrån utan att hon börjar gall skrika! 

Man lär sig så mycket denna första tiden och har massor kvar att lära hela tiden. 

Sen en annan grej jag märkte redan när hon var ett par månder, man kan fråga om tips av andra men omöjligt att säga "det här funkar".

Som när hon hade jätte mycket problem med hård mage/maser så sa många bekanta "bebisar gillar då att man masserar dennes fötter och det hjälper". Min tjej gillar dock inte alls att man ens rör hennes fötter. Alla är verkligen så olika! :)