Snälla hjälp mig med detta, Panikångest (?)

Jättejobbigt med panikångest men det går att bli helt bra. Vissa saker kan du ju inte styra, som dödsfall, men andra grejer kan du göra rent mekaniskt. Förstår att pussel inte alltid funkar men prova pussel MED en spännande podd eller ljudbok (tex rättegångspodden eller Stephen Frys böcker om grekisk mytologi). Under en dålig period byggde jag regalskeppet Vasa - i plast förvisso men det blev riktigt snyggt efter att jag målat det. Mina olika punkter kanske inte alls passar just dig men det är ju alltid värt att testa. Bara att du är öppen för förslag tycker jag är superpositivt. Kram :)

Eller hur...det där med att fastna har jag gjort många gånger. Vill också påpeka att precis ALLA de symptom du beskriver är typiska för stress och ångest. Det finns fler också! Det gäller stt försöka fokusera på annat. Svårt i början men det blir lättare så småningom. :)

Detta har nog helt seriöst varit den västa dagen av dessa cirka åtta månader jag har levt med skiten. Första gången jag fått en panikångestattack under dagtid och tro fan att den inte vill släppa. Vet inte riktigt varför jag fick denna ångestattack men kan vara i samband att jag läste en bok som hade övningar som gjorde att man skulle känna liknande symtom som när man har en attack, och då gick det väl sådär för mig att hantera dessa symtom. Varenda gång jag har rört på mig så har jag i princip varit bombsäker på att jag ska trilla ihop och dö. Börjar faktiskt bli lite less på detta nu, kvittar vad man gör.. Ångesten ska ändå trängas in och förstöra. Jag undrar också förresten när ni får en attack, kommer den och går också för er? Det brukar kännas som läskigast i början, sedan mattas den av och jag känner mig lugnare. Sen kan det vara en rörelse jag gör/ en tanke eller en känsla av t ex att mina ögon zoomar ut eller in som triggar igång attacken igen. Detta håller sedan på i timmar. Hur gör ni isåfall att distrahera er? Jag försöker men ibland kommer det bara känslor eller ett påslag där en ångestkänsla bara sköljer kroppen från ingenstans och  sätter igång allt igen, känns omöjligt  att kontrollera när det händer.  

Först o främst: nej, du håller INTE på att dö.

Vad jag tror händer just nu är att du fokuserar så mycket på paniken/symptomen att du går upp helt i dem. Har varit där och tro mig, Google is your worst enemy right now. Vad du behöver läsa just nu är spännande thrillers, intressanta historoböcker etc...inte litteratur om panikattacker.

På med Rammstein o headbanga ett tag - eller vad du nu gillar. Ingen ångestmusik som triggar. Bara häromdagen var jag lite låg o så hörde jag Snooks "Kommer ifrån" och då kom krafterna tillbaka.

Tro det eller ej men jag har haft hjälp från att sträckkolla allt från Kardashians till Green Wing och HBO's ROME. Gamla Woody Allen filmer där alla är supernevrotiska men på ett komiskt sätt som man känner igen sig i.

Ta absolut kontakt med vården om det känns för mycket men tvinga dig själv att undvika allt som triggar. Som.sagt, jag är ingen expert utan delear bara med mig av egna erfarenheter.

Du håller inte på att dö - det bara känns så. Jag lovar! 

Så ta en varmdush. Gör.en stor kopp varm choklad och sätt på Star Wars eller Below Deck -alla säsonger.

Kram

Absolut...det är ingen räkmacka som du säger men du kommer känna dig bättre så småningom. Och du är INTE döende! 

Ursäkta om jag är dryg & skriver hela tiden. Tycker bara det är skönt att vädra ut här. Vill bara veta hur ni som skriver är helt säkra på att ni lider av ångest? Jag förstår att man lär sig känna igen det efter ett tag, men detta har jag inte helt gjort ännu. Hade jag gått till en läkare och berättat om mina symtom så hade de sagt med 99% säkerhet att det är ångest/stress. Men många symtom som ångest/stress kan ge, är ju även vanliga symtom i andra fysiska sjukdomar. Det hjälper liksom inte att bearbeta det, inte för mig iallafall. Hur har ni accepterat era symtom? Som sagt, jag tycker jag blivit bättre på att lugna ned mig, men inte alltid. Jag är också rätt säker på att så länge jag inte kan acceptera att det är ångest/stress, så kan jag inte heller övervinna de.   

Bra fråga! För mig har det alltid börjat med en extremt obehaglig känsla i magen och sedan utvecklats till en radda symptom: hjärtklappning, ryggont, oförmåga att ta djupa andetag etc. Efter att ha pratat med människor som kan det här  PLUS bekanta som varit med om liknande lyckades jag förstå problemet. Nu vet jag vad som triggar och kan snabbt identifiera signalerna och det har gjort stor skillnad. Viktigt att prata/skriva av sig men också att snabbt vidta avledande åtgärder. Bra att du blivit bättre på att lugna dig. Det kommer med tiden...så småningom kommer du kunna skilja på "ångest-jag" och "egentliga jag" och verkligen inse att det fysiska onda tillhör den förstnämde, men också att typ en förkylning är något verkligt. Svårt att förklara vad jag menar men summan av kardemumman är att med tid o mer erfarenhet kommer du hitta vad som funkar för dig.

Den kommer - I promise!

Någon annan som fastnat i tomhets- och overklighetskänslor? Min sirapshjärna behöver lite hjälp på traven. Någon som vet lite tips på hur man kan minska på det?