olika ekonomiska förutsättningar trots gemensamt liv

Arv och sparpengar är inte inkomst...

Man har aldrig gemensam ekonomi med någon som har barn sedan tidigare.

När man har så olika förutsättningar som ni tycker jag att separat ekonomi och procentuellt bidrag utifrån inkomststorlek till det gemensamma känns mest rimligt. Eller iaf något i den stilen. Men alla gör som de vill. 

Gemensam ekonomi när det finns särkullsbarn låter lite riskabelt. 

När man har olika ekonomiska förutsättningar får man anpassa sig efter den som har minst inkomst.

Din sambo kan ju inte kräva att du ska kunna spara lika mycket som han eller bidra med lika stora summor som han kan och tycker att ni båda ska göra.

Man köper inte en dyrare lägenhet, möbler mm som inte bägge har råd med.
Det skapar bara stress för den som tjänar mindre.

Men så brukar det vara i början av ett förhållande, alla jag känner bidrar procentuellt till hushållet när man varit ett par i flera år, det gäller både när mannen eller kvinnan tjänar mest.

Har man däremot särkulle barn blir det ju lite annorlunda, då måste föräldrarna stå för barnens kostnad, inte nya sambon.

Har någon i förhållandet barn sedan innan så är det ju väldigt sällsynt att relationen håller längre än några få år.
Därför är det ju rätt korkat att försvåra en kommande separation genom att blanda ekonomier. Speciellt då hans inkomst isåfall delvis kommer gå till ett barn som inte är hans. Ni är ju inte ens gifta. 

Det är nog smart att vänta några år, se om det håller och sedan ta diskussionen igen om ni får gemensamma barn. 

Har man kärnfamilj och är gift så ser jag gemensam ekonomi som en bra lösning. 

 

Du kan göra slut och hitta en ny som har mycket lägre lön än du har . 
Då blir det säkert lättare för dig att komma överens om  gemensam ekonomi eller procentuell ekonomi. 

Skaffa inte barn med denne man! För då kommer följande att hända: 

1. ni kommer fram till att
det är bäst att du tar hela föräldraledigheten för annars förlorar han för mycket i inkomst. 

2. du kommer få jonglera alla kostnader för dina och era barn på din föräldrapenning och han kommer sucka över att du har så lite pengar. 

3. ni kommer inte pensionsspara till dig så du säkrar en ännu fattigare ålderdom medan han säkrar en rik ålderdom. 

4. Du kommer efter lite tjafs få barnbidraget för ert barn. Du kommer sedan förväntas köpa alla kläder, mediciner, blöjor och presenter till ert barn eftersom du ju får 1250 kr i månaden för detta. 

5. Du kommer få ta alla vab-dagar för att det är ekonomiskt mer fördelaktigt. För honom då alltså för när du sen har mindre i lön så kommer han sucka över hur lite pengar du har. 

6. När frågan om gemensam ekonomi kommer upp kommer han vara mycket tveksam eftersom han kommer känna att han ju förlorar pengar för titta vad lite du har. 

Detta kommer jag fram till efter att ha läst trådar på familjeliv som alla beskriver exakt samma sak. Det är dyrt för mannen att köpa vad som helst. Det är billigt för kvinnan för hon har ett barnbidrag. De kommer fram till lösningen att hon är hemma med barnen vid sjukdom för det är ekonomiskt smart men denna smarthet får inte hon ta del av. 

Det är inte värt det. Såhär gör man inte i en familj. Man sitter inte på 10.000-tals kronor varje månad och gnäller över att frun inte har mer pengar Och känner att det värker i en för att man får bjuda på restaurang. Det är absurt och har inget med en familj att göra. Han är taskig, snål och bortskämd. Han kommer aldrig fatta vad en familj innebär eller kostar. Det du ser nu är er framtid. Sälj dig inte för ett vagt löfte om att du kanske får del av lite pengar om du föder honom ett barn. Det är för fan 2022. Du är inte livegen. Vill han dela upp allt så inte han ska behöva ta en enda kostnad som kommer med en familj så dela upp resten också: dvs era liv. Han låter inte som ett pappaämne ärligt talat. Men testa för all del honom innan du beslutar att separera. Fråga honom rakt ut hur mycket föräldraledig han tänker vara och hur många van-dagar han tänker ta. Hans svar kommer göra det tydligt för dig vad du kan förvänta dig. 

Lyssna på Stina! 

Håller med

Jag förstår att det är irriterande att han har mer pengar än du att röra sig med när ni bor tillsammans, men det finns ingen lag som säger att han måste dela med sig. Han har valt en viss väg i livet som gett honom en viss inkomst, och inget säger att han måste dela frukterna av sina ansträngningar med dig. Du är din egen lyckas smed. Och du betalar för dina barn. 

Men han ska naturligtvis inte bestämma över din budget och tvinga dig till att spara pengar till något han vill köpa. Han får väl köpa prylarna själv och är han orolig att du skulle få något av det vid en separation kan ni skriva ett samboavtal. 

Det är väl bra att han bjuder dig på vissa saker, och inte fel att du är tacksam för det. Om ni får gemensamma barn får ni tänka om ekonomin förstås. 

Off topic. Ungefär vad arbetar han med som kan ge så mycket som 150 000 kronor/månaden?

Account manager. En månad fick han en årsbonus så han månadslön blev ca 340tkr. om han stänger en speciell affär denna månad behöver han typ inte jobba hela kommande år. 

vi bor efter mina förutsättningar och lever efter mina men då och då åker han på grabbresor, köper dyr bil etc. Han är en normal man som tidigare levt och inte sparat. Nu sparar han. 
jag hade ingen aning om att han tjänade dessa summor när vi träffades och vad jag förstår har han nyligen börjat tjäna dessa summor. Jag är därför inte med honom för hans pengar :) 

vad gäller ansvar så är han jätteduktig på att ta ansvar, han ställer upp och drar sitt strå till stacken. Vi har en hundvalp där han är Mer hemma än mig för att det ska gå runt. Om det skiter sig är han den som löser det. Han är en fantastik morbror och bonusvuxen till mina barn :) inte pengamässigt utan på andra sätt då jag absolut inte förväntar mig något sådant från honom, inte heller något ansvar mer än som en annan vuxen. 

han