Hur bemöta hans oengagemang?
Jag är tillsammans med vad många benämner mansbebis.
Jag är gravid, till synes ensam men vi är tillsammans. Han har inte gjort någonting, fixat någonting, "kan följa med till ultraljud om jag vill". Agerar som att barnet är mitt.
Konflikträdd och pratar inte om saker, utan ser då till att frånvara tills jag löst situationen.
Så nu står JAG här, förbereder mig på en förlossning ensam, då jag inte känner för att ha någon där som skitit i hela resans gång, om han nu ens tänkt vara med alls...
Men hur ska jag egentligen tackla honom och detta?
Jag har satt hårt emot hårt, bett om att vi ska sätta oss ner och prata i flera månaders tid nu. Utan framgång givetvis då han har allehanda undanflykter, så nu står vi här. Snart med en bebis och ingenting fixat.
Jag har styrt med alla gravidrelaterade saker, kläder, prylar, försäkringar, mediciner!!
Jag har bett honom åka till apoteket efter jobbet för att hämta ut medicin, nej det hinner han inte.
Sagt mer skarpt att nu får han faktiskt lov att ta ledigt så vi kan åka och kolla på vagn, nej det kan han inte göra. Ber honom ta barnen för jag är sjuk, nej då åker han iväg på något.
Jag får ju rent konkret fixa en bilstol och väska med förnödenheter till BB så de inte omhändertar barnet, hur tänker män egentligen.. Han säger att han mår dåligt över sitt beteende, men sedan lunkar det på precis likadant. Eh???
Finns det någon som fått det bättre? Eller är det bara stå ut till föräldraledigheten för mig är över och hans tur och då lämna?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-12-12 00:45
Hörni, nu får ni stanna upp och tänka till innan ni kommenterar.
Ni ifrågasätter MIG? När min frågeställning är hur jag ska bemöta någon som gett sig in i barnträsket ihop, och allt redan faller på mig. Jag undrade inte hur JAG ska göra mer.
Det är inte jag som undviker allt kring barnet, utan pappan.
