Vill lämna men...

Problemet är väl den unika situationen på bostadsmsrkanden. bostäder läggs ut men säljs inte. kan inte köpa först
på denna marknad...

Sluta pusha abort på henne, hon har uttryckt flera gånger att det inte är något hon vill. Hade ni gjort detsamma om hon velat göra abort? Pushat att behålla? Då hade folk börjat med "kvinnans kropp, kvinnans rätt" snacket. Men abort kan man tydligen pusha på andra trots att de tydligt sagt att de inte vill. 

Jag tycker du gör helt rätt ts i att behålla barnet. Även om situationen är tuff så är det temporärt. Det går att hitta lösningar. Många barn har separerade föräldrar och har det ändå bra, och ekonomin går upp och ner ibland. Det viktigaste för era barn är att ni är närvarande och kärleksfulla, inte hur stor bostad och hur mycket pengar ni har. 

Mitt tips är att först försöka prata med din sambo, se om det går att lösa problemen, kanske ta hjälp? Går det inte och du absolut vill separera så hitta nån temporär bostad tills du kan hitta nåt bättre. Bebisar kan inte ha varannan vecka boende, utan pappan får träffa bebisen med dig, och sen när barnet blir större kan ni gradvis införa mer och mer tid med pappan. Från 3 års åldern brukar varannan vecka gå bra. 

Men först och främst tycker jag att du ska försöka prata ihop dig med din sambo, även om ni inte kan lösa era relationella problem så kanske ni kan prata ihop er om en lösning för hur ni ska vid separation. Lycka till med allting.

Sluta pusha abort på henne, hon har uttryckt flera gånger att det inte är något hon vill. Hade ni gjort detsamma om hon velat göra abort? Pushat att behålla? Då hade folk börjat med "kvinnans kropp, kvinnans rätt" snacket. Men abort kan man tydligen pusha på andra trots att de tydligt sagt att de inte vill. 

Jag tycker du gör helt rätt ts i att behålla barnet. Även om situationen är tuff så är det temporärt. Det går att hitta lösningar. Många barn har separerade föräldrar och har det ändå bra, och ekonomin går upp och ner ibland. Det viktigaste för era barn är att ni är närvarande och kärleksfulla, inte hur stor bostad och hur mycket pengar ni har. 

Mitt tips är att först försöka prata med din sambo, se om det går att lösa problemen, kanske ta hjälp? Går det inte och du absolut vill separera så hitta nån temporär bostad tills du kan hitta nåt bättre. Bebisar kan inte ha varannan vecka boende, utan pappan får träffa bebisen med dig, och sen när barnet blir större kan ni gradvis införa mer och mer tid med pappan. Från 3 års åldern brukar varannan vecka gå bra. 

Men först och främst tycker jag att du ska försöka prata ihop dig med din sambo, även om ni inte kan lösa era relationella problem så kanske ni kan prata ihop er om en lösning för hur ni ska vid separation. Lycka till med allting.

De flesta människor brukar vilja leva. Oavsett om deras föräldrar skiljt sig eller inte.

Är det därför vi har självmord? För att folk vill leva? Jag som trodde folk tog självmord för att de inte ville leva.

Jag har också velat dumpa min man under mina graviditeter, är du säker på att det inte är hormonellt? Man brukar ju säga att man inte ska ta stora beslut när man är gravid/med nyfödd, utan sätta en tidsspärr på 1-2 år där man inte tar några stora beslut som separation eller husköp/-försäljning.

Sen förstår jag inte vad du menar med att man inte får en hyresrätt om man bor i en bostadsrätt, varifrån har du fått det? Man ställer sig i någon (helst flera) bostadskö och sedan får man möjlighet till en bostad utifrån kötid. Står du inte i någon bostadskö är det dock problematiskt då man behöver ett tiotal års kötid för att få något vettigt i Stockholm.

Angående bolån så anger man ju att man ska sälja sitt nuvarande boende och då räknas det lånet bort vid den försäljningen, så det är klart att man kan få bolån trots att man redan har en bostad. Hur skulle folk annars flytta? Man brukar kunna få ett brygglån däremellan.

Sedan kör man givetvis inte varannan vecka med en bebis, det rekommenderas i normalfallet inte före 3-årsåldern. I början kommer pappan få umgås mycket med bebisen med dig närvarande, särskilt under tiden du ammar. Det är du som ska underlätta för umgänget. Gradvis får pappan umgås med barnet utan dig, och så småningom längre stunder och senare över natten, utifrån barnets behov och trygghet. Sedan får ni ha barnen ett par dagar i taget var innan varannan vecka är aktuellt.

Sluta pusha abort på henne, hon har uttryckt flera gånger att det inte är något hon vill. Hade ni gjort detsamma om hon velat göra abort? Pushat att behålla? Då hade folk börjat med "kvinnans kropp, kvinnans rätt" snacket. Men abort kan man tydligen pusha på andra trots att de tydligt sagt att de inte vill. 

Jag tycker du gör helt rätt ts i att behålla barnet. Även om situationen är tuff så är det temporärt. Det går att hitta lösningar. Många barn har separerade föräldrar och har det ändå bra, och ekonomin går upp och ner ibland. Det viktigaste för era barn är att ni är närvarande och kärleksfulla, inte hur stor bostad och hur mycket pengar ni har. 

Mitt tips är att först försöka prata med din sambo, se om det går att lösa problemen, kanske ta hjälp? Går det inte och du absolut vill separera så hitta nån temporär bostad tills du kan hitta nåt bättre. Bebisar kan inte ha varannan vecka boende, utan pappan får träffa bebisen med dig, och sen när barnet blir större kan ni gradvis införa mer och mer tid med pappan. Från 3 års åldern brukar varannan vecka gå bra. 

Men först och främst tycker jag att du ska försöka prata ihop dig med din sambo, även om ni inte kan lösa era relationella problem så kanske ni kan prata ihop er om en lösning för hur ni ska vid separation. Lycka till med allting.

Hade hon velat göra abort hade jag applåderat henne för hennes vilja att ta ansvar. Nu är hon bara en i raden av typiska kvinnor på FL som bara måste skaffa barn med män de egentligen inte gillar och sen beklagar sig över att det är så jobbigt med barn när pappan är en sån idiot.

Hade hon velat göra abort hade jag applåderat henne för hennes vilja att ta ansvar. Nu är hon bara en i raden av typiska kvinnor på FL som bara måste skaffa barn med män de egentligen inte gillar och sen beklagar sig över att det är så jobbigt med barn när pappan är en sån idiot.

Suck på dig med. Dömer och skammar en annan för att de vill behålla ett efterlängtat barn. 

Visst kan hon behålla men då får hon skylla sig själv om hon försätter sig i en svår situation. Det skulle inte förvåna mig om hon när barnet är fött i sann FL-anda startar en ny tråd om att det är så jobbigt att vara separerad med ett spädbarn när pappan är så hemsk.