Har ni delad ekonomi?

Är det inte lättare att bara ha delad ekonomi om man delar liv med varandra? Verkar ju jättekrångligt med procent hit och dit att betala osv. Det skulle ju även kunna innebära att den ena sitter och äter oxfile och den andra nåt annat för den har inte råd... Eller att den ena åker på semester medan den andra får vara hemma pga ekonomi. Jaja, det är hur jag tänker - i vårt äktenskap delar vi allt, arv, lön, bonusar osv. Känns enkelt

När det blev seriöst mellan oss började vi med gemensam ekonomi. Känns mest logiskt och sunt.

Gemensamt konto för mat och resor löser det problemet. 

Det beror väl också på var man är i livet när man träffas.

Startar man allt tillsammans, gemensamma barn osv, så kan jag kanske mer förstå att man samlar alla pengar i en klump som tillhör familjen.

Träffas man senare i livet, då den ena eller båda har barn sedan innan, besparingar eller vad det nu kan vara. Då ser jag inte anledningen till att ha ekonomin gemensam.

När jag levde i en längre relation (sambo i tio år) hade jag med mig ett barn in i det gemensamma hemmet, han var barnlös. Han skrev mig som förmånstagare på sin livförsäkring, jag har mina båda barn som förmånstagare.

Vi skrev upp allt vi köpte och räknade ut i slutet på månaden vem som skulle swisha vem så det blev rätt.
Allt lite dyrare köpte vi var för sig och såg till att det fanns dokumenterat vem det tillhörde.
Plus att vi skrev bort sambolagen.

Utan detta hade jag inte flyttat ihop.

Jag tjänar runt 65% av hushållets disponibla inkomst. 
Jag betalar därför motsvarande del av alla fasta utgifter, mat och amortering/ränta på huslånet.
Drivmedel och gemensamt "slös" delar vi 50/50.

Jag har stenkoll på vår ekonomi och får ganska ofta "rädda" henne då hon inte har någon koll och gör av med mer pengar än vad hon har. 

Med det här upplägget äger hon 50% av huset men betalar bara 35%.
Detta ger henne en typ av sparande som hon aldrig hade klarat av annars. 

Vi har ett stort hus som vi renoverar.
Jag finansierar alla maskiner och verktyg som behövs, men själva materialet försöker vi dela på. 
Här får jag ofta gå in och täcka upp för henne. 

Jag har absolut inget emot att betala en större del och jag skulle aldrig få för mig att "trycka det i ansiktet" på henne heller, men det hade ju varit trevligt om någon form av uppskattning hade visats någon gång. 

Vårt 20 år långa förhållande har andra problem, som troligtvis leder till separation snart. Ekonomin har dock ingen som helst del i det. 
Jag kan bara inte låta bli att fundera på hur hon ska klara av att sköta sin ekonomi på egen hand...

Låter som min situation.

Innan vi hade helt delad ekonomi så stod hon för mat till oss och kläder till sig och barnen och jag stod för hem och bilar samt div kostnader över det.

Av någon anledning stod hon alltid med noll så jag fick täcka in där även om när jag räkna med att hon skulle i alla fall ha ca 7000kr till övers varje månad (7000kr mat och 3000kr kläder), oavsett om vi vart iväg tillsammans hela familjen så tog jag även på mig betala kläder, mat ute osv.

Nu testar vi köra helt gemensam ekonomi så jag skall få bättre koll på va tusan hon gör, vi satte en ribba på oss själva på "2000kr var" varje månad att göra vad man vill med, ink kläder, vilket hon tyckte skulle räcka jätte bra! För få liten tanke om att inte slösa slösa.
ändå så står vi där med att jag gör grejer för mig själv för ca 500kr per månad och hon omedvetet ca 4000kr.. Så då blir jag sån att jag inte kan göra något pga det "inte" finns pengar kvar (i min kalkyl), då jag vill vi skall lägga undan så mycket vi kan. Vi sparar strax över 10 i månaden.
Min plan nu är att istället för lägga över det som är kvar är att lägga över det vi skall spara precis när löner kommit och leva utefter det för se om hon tänker till då...

Vi har allt gemensamt sen dag ett. Det har alltid fungerat för oss.

Vi körde separat fram till barnen kom. Sen var det så mycket f-ledighet, extra utgifter och annat som gjorde att det var mer rättvisst att slå ihop.

Samtliga löner, barnbidrag, återbäring etc åker in på gemensamt konto.
Därifrån dras alla räkningar samt att vi har en samlad pott till mat, hygien, bilar och barnrelaterat.

Automatisk överföring från gemensamma till våra respektive privata konton att använda som fickpengar varav merparten går till kläder och nöje. Och en överföring direkt in på respektive ISK-konton/sparande.

Vi handlar allt på kreditkort och betalar inom tiden så ingen ränta. Detta mest för att det skall bli enkelt att hantera privata och gemensamma utgifter så man slipper massa småöverföringar från gemensamma kontot.

Antar detta upplägget kräver att man har någorlunda liknande inkomster och att man äger sitt boende 50/50.

Vi har gemensam ekonomi, men använder i princip inga gemensamma konton. Min man är från USA och vi har boende både i Sverige och i USA och spenderar ungefär hälften av tiden i vardera land. Så för enkelhetens skull betalar jag det vi har i Sverige och han det vi har i USA när det kommer till räkningar. Vems kreditkort vi använder när vi handlar något tillsammans varierar och är inget vi bryr oss om, men mitt kreditkort håller ibland på att övertrasseras, så använder hans lite oftare för att undvika det.

De pengar han får över sparar han i sitt namn på sina amerikanska konton och de pengar jag har över sparar jag i mitt namn på svenska konton, men vi båda anser att alla pengar är gemensamma.

Men ja, ekonomi är enkelt när man har gott om pengar?

Vi har ett gemensamt konto för gemensamma räkningar, mat, utgifter för dottern etc + ett gemensamt sparkonto. Dit för vi över så mycket som behövs varje månad och resten står kvar på våra egna lönekonton. Skulle någon av oss få slut på pengar så hjälps vi åt, vi har varit gifta i 18 år så det är självklart att vi ska leva på samma ekonomiska nivå, men vi föredrar att ha pengar på egna konton också. Vi har ungefär samma lön och då funkar ju det här bra.

Vi är svenskar o delar på allt. En av oss tjänar typ det dubbla men vi resonerar så att allt vi drar in delar vi på liksom utgifterna.

Vi delar procentuellt på gemensamma kostnader (boende, transport, matkonto och annat sånt) men utöver det så har vi helt separata ekonomier. Han har tidigare blivit ekonomiskt utnyttjad och jag har levt med ekonomiskt våld så ingen av oss vill ha gemensamma konton och liknande. Vi skulle såklart hjälpa varandra om någon stod utan inkomst men i övrigt så ser vi inget behov av att ha med varandras pengar att göra.

Vi har gemensam ekonomi och för oss spelar det ingen roll om man nu har var sitt konto eller gemensamt, och vem som betalar vad. Vi har var sitt konto, för att vi haft det när vi träffades. Och jag betalar några räkningar, han betalar några. Man märker ju snabbt, om båda har tillräckligt kvar då, annars får man omfördela räkningarna.Tidigare så förekom det att han skickade pengarna till mitt konto för att jag hade slut på pengar. 

Viktigare tycker jag egentligen att man har gemensamt sparkonto. Då har man gemensam ekonomi.