Farmor och farfar prioriterar inte barnbarnet

Ni ska i varje fall inte bidra till "drama" genom att prata om att de inte kan komma om  de tackat nej till ett kalas. Det är väl bara att säga att de tyvärr inte kan, men de kommer en annan gång. 

Eftersom detta troligen inte kommer förändras så får barnet lära sig att det är så här det är med dem. Bättre att barnet inte blir alltför besviket liksom. Risken är att ni bidrar till besvikelse om ni pratar om detta som ett problem. 

Är det dina föräldrar eller svärföräldrar? Jag tänker att man känner sina föräldrar och då i stort sett vet om det är någon ide att ta upp det med dom eller inte. Är det ingen ide så är det kanske också bäst att pappan som känner sina föräldrar bäst också förklarar för barnet. Som utomstående är det ju svårare. De kanske aldrig firade jul med farmor/farfar mormor/morfar när pappan var liten? Traditioner kring födelsedagar och högtider kan ju se väldigt olika ut i olika familjer.

Säg som det är till barnet. Farmor och farfar har redan bokat in andra event. Låt barnet vänja sig vid att farmor och farfar inte alltid kan närvara vid kalas. Trissa inte upp någon förväntan hos barnet att de ska komma eller att ni önskar att de kom oftare. Barn vänjer sig snabbt. Farmor och farfar lever sina liv som de vill. 

Det är svärföräldrarna. Och tar pappan upp det med dom blir dom sååå ledsna och känner sig orättvist behandlade för dom kan ju aldrig veta när dom blir inbjudna och kan inte rå över det. 

 

Det är det som gör det hela ännu lite konstigare för när pappan var liten var familjen det viktigaste. Men nu låter detta att detta är folk vi har känt i snart 50 år...

 Glömde skriva att en del av problemet är att dom hetsar och trissar upp en förväntan hos barnet. Till ex när barnet fyllde år så var det dom som ringde och och talade om för barnet att farmor skulle komma med presenter, att barnet fyllde år och att det var så kul och att dom snart skulle ses. 

Men sedan när dom fick reda på datumet så tackade dom nej för då skulle dom på vinkväll med vänner. 

Personligen tyckte jag att det hade man 3 veckor i förväg kunnat flytta/ställt in för sitt barnbarn. För hade dom varit helt ointresserade hade det varit bättre och mer lätt förklarat för barnet. Men detta att dom "låtsas" vara intresserade, hetsar upp barnet men vill göra vad som passar dom tycker jag är svårt att förklara.

När vi bjuder in till kalas brukar vi höra med gästerna om lämplig dag. Vi kommer överens om ett datum som passar. Hade ni ingen möjlighet att bjuda dem dagen före eller efter?

Ja, det är låter ju korkat av dem. Det hade varit bättre att de höll käften eftersom de vet att de kanske ändå inte kan komma. De ska inte lova barnet saker som de inte uppfyller då är det bättre att inte säga något alls. 

Ni kan väl fira med dem vid annat tillfälle,  det måste ju inte vara på rätt dag.... 

Klart de prioriterar sina liv först även om barnbarnet är viktigt. Och de ville ju fira bara en annan dag  var ju inte så att de ville strunta i det.
Hade ju varit en sak om det gällde tex dop eller annat datum som är just då....

Så du anser att de måste göra om sina planer för att passa in i ert schema. 
Lät ju som vinkvällen redan var planerad. 

Vi valde ett datum för kalaset som var 4 veckor efter barnets födelsedag föratt dom skulle kunna vara med. För då barnet fyllde år var dom bortresta. Och skulle vara lediga i slutet på månaden. När vi sen gav dem datumet i slutet på månaden som var 3 veckor före barnets kalas så var dom uppbokade på vinkväll.

 

I detta fallet ja jag tycker om man vill vara med sitt barbarn att man hade kunnat flytta sin vinkväll. Vi planerade ju barnets kalas efter dom vilket vi i efterhand ångrade då det hade varit trevligare att fira barnet sin födelsedagshelg när dom ändå inte kom. 

Vill dom leva sitt vuxna liv med sina vuxna intressen så är det helt OK. Men problemet blir när dom är "låtsas" intresserade och bygger upp förväntningar hos barnet som vi sedan måste förklara.

Ja dom ville fira på en annan dag, i min värld blir det dock lite konstigt att föreslå en annan dag när man vet om att en annan dag blir svårt. Jag jobbar jour varannan helg och min man jobbar jour varannan helg. Och dom vill sova över en hel helg om dom ska komma. Då blir det svårt. 

Och hade dom träffat barnbarnet oftare så hade jag också haft en helt annan förståelse. Men kan man inte göra sig tid ca 4-6 dagar om året för sitt barnbarn då kanske man inte ska vara så intresserad och trigga barnet. Hade varit bättre om dom bara levt sina liv där det inte verkar finnas plats för ett barnbarn.

Vi la kalaset efter datum då dom skulle vara lediga men ändå lyckades dom boka upp sig 3 veckor innan kalaset och i slutet på månaden som dom visste att vi skulle lägga kalaset på..

Många trådar om mor- och farföräldrar på sista tiden som "prioterar bort sina barnbarn....det är väl klart att de ska leva sitt liv

Ja det var väl dumt att de hade sagt att de skulle komma men nu var ju redan vinkvällen inbokad, och du menar på allvar att de ska boka om de planerna med sina vänner för att anpassa sig efter er? De hade ju sagt att de kunde komma helgen efter men det passade inte, gav ni då ett nytt förslag när det passar er för att komma och fira? 

Vad du ska säga till barnet, ja, jag brukar säga "dom hade redan andra planer men vi firar nästa lördag/en annan dag med dom istället" man behöver inte krångla till det

 Ja vill man leva sitt liv som pensionär och bara sporadiskt träffa sitt barnbarn när det passar hade det varit fine. 

Problemet är när dom bygger upp förväntningar hos barnet som dom själva sedan väljer att krascha. 

Hade jag personligen haft att välja att lägga om planerna för en aktivitet med vänner jag träffar flera gånger i månaden mot en person jag träffar några få gånger om året hade jag definitivt bokat om de "vardagliga vännerna" och sagt som det är. Det var ju 3 veckor innan så knappast att dom som haft vinkvällen ens börjat handla något. 

 

Och ja det hade man kunnat säga men det blir ju ingen nästa gång. Presenterna som utlovades uteblev, besöket som utlovades uteblev. Vi gav förslag på några helger längre fram men det passade inte för det var alldeles för långt ifrån födelsedagen och bara en månad kvar till jul så dom tyckte det var för tätt inpå jul, som heller inte blev av..

"Farmor och farfar var tyvärr upptagna." Och sen tröstar man för att det var tråkigt att de inte kunde komma. Tids nog blir barnet gammalt nog för att själv tappa intresset för att umgås med dem. Gnälls det från de gamla kan man lugnt påpeka att det inte är så konstigt eftersom de själva aldrig prioriterade att ses när hen var yngre. Då blir relationen som den blir också.

Så en av er jobbar jour varje helg? 

Din man får ju prata med sina föräldrar om detta att trigga barnet och sedan utebli. 

Hur går det om ni bokar ett specifikt datum med dom, när de är lediga, ställer de in då också?

När triggar de barnet? Har barnet egen kontakt med dom? 

Hur långt är en längre sträcka bort? 
Pratar vi 1,5 timme 3 timmar eller 12 timmar bort?

Det kan kanske vara så att det är väldigt dyrt att åka också?