Får nya skolan neka att gå i årskursen över?

Försök att få till ett möte med den nya skolan, med både lärare och specialpedagog,  och be dem redovisa hur de ska se till att ditt barn får utvecklas på sin nivå, och hur de faktiskt jobbar med barn som ligger långt före jämnåriga. 

Ställ frågor om de faktiskt jobbar med acceleration och breddning. Hänvisa till skollagen som faktiskt säger att barn ska få undervisning på sin nivå. Om du inte redan gjort det, kolla på material som finns på Skolverkets hemsida om undervisning av särbegåvade elever.

Det finns enstaka skolor som faktiskt jobbar med nivågruppering i t.ex. svenska, matte och engelska, och faktiskt undervisar barn på rätt nivå. Tyvärr är dessa skolor undantag.

Ytterligare en sak att ta hänsyn till är om den nya skolan bara täcker mellanstadiet, eller om den också täcker högstadiet. Helst ska man ju ha en plan som funkar längre fram också. 

Bra och konkret input!

Har tyvärr viss erfarenhet av att behöva jobba med skolan för att få till individanpassad undervisning för ett understimulerat barn. 

I min sons fall var det bara matten som blev problematisk, och under 4 år tog det ungefär en termin varje år att få till någorlunda anpassningar där sonen slapp de lätta uppgifterna och fick lite mer utmanande material att jobba med. 

Det var först när högstadieläraren tog tag i mattestimulansen som det blev någon ordning på det.

En vän som hade sina barn på en kommunal skola där de faktiskt körde nivågruppering i flera ämnen hade det betydligt lättare att få till bra anpassningar för sina barn, med både acceleration och breddning i matte, svenska och engelska. 

TS- finns det högstadium på barnets nya skola är ytterligare ett tips att se om det går att få till en dialog även med ämneslärare på högstadiet. Högstadielärarna har normalt bättre ämneskunskaper, och kan vara en bra resurs för hur en mer utmanande undervisning kan läggas upp. 

Det höll man på med redan på min tid, gick i kommunal grundskola. Vi hade allmän matte och särskild matte, samma i engelska. Sen blev det som "fult" att dela upp barn så man fick sluta. Förmodligen för att någon förälder tyckte att deras barn fick en stämpel av att gå i allmän eller inte hakade på gruppen särskild. Men jag minns inte att lärarna någonsin pratade om grupperna på det sättet, professionella som de var. Utan vi gjorde nåt slags diagnos och sen var det bara, ni 10 hakar på Gunilla in i det klassrummet och ni andra stannar här.
Är man fler-parallelliga så är det ju väldigt enkelt att dela in en årskurs på det sättet där någon har hand om gruppen som håller standard-tempo så att säga, någon har hand om dem som behöver utmanas och ges svårare uppgifter (gärna tillsammans med lärare från högstadiet). Så slipper alla lärare inom ramen för sin egen klass uppfinna hjulet på nytt. Men jag förstår att /om det inte funkar med, för det finns alldeles för lite tid för reflektion och samarbete på det sättet. 

Det höll man på med redan på min tid, gick i kommunal grundskola. Vi hade allmän matte och särskild matte, samma i engelska. Sen blev det som "fult" att dela upp barn så man fick sluta. Förmodligen för att någon förälder tyckte att deras barn fick en stämpel av att gå i allmän eller inte hakade på gruppen särskild. Men jag minns inte att lärarna någonsin pratade om grupperna på det sättet, professionella som de var. Utan vi gjorde nåt slags diagnos och sen var det bara, ni 10 hakar på Gunilla in i det klassrummet och ni andra stannar här.
Är man fler-parallelliga så är det ju väldigt enkelt att dela in en årskurs på det sättet där någon har hand om gruppen som håller standard-tempo så att säga, någon har hand om dem som behöver utmanas och ges svårare uppgifter (gärna tillsammans med lärare från högstadiet). Så slipper alla lärare inom ramen för sin egen klass uppfinna hjulet på nytt. Men jag förstår att /om det inte funkar med, för det finns alldeles för lite tid för reflektion och samarbete på det sättet. 

Särkskilld matte och engelska upplevde jag själv som alldeles för lätta, och gav ingen utmaning. Dock vet jag att den allmäna matten med mindre grupper var toppen för flera elever - de fick hjälp direkt och läraren hjälpte dem att fylla i gamla kunskapsluckor.

Matten blev inte riktigt kul förrän jag fick en lärare som var universitetslektor i matematik på gymnasiet när jag gick natur. Han ägnade en timme åt att bevisa att en kvadrat är en kvadrat, och jag var nog en av de få som verkligen uppskattade det. Tyvärr återgick han till universitetet året efter, och vi fick en räknelärare som inte tillförde särskillt mycket. 

Vet inte hur många böcker jag läste under bänken på låg- och mellanstadiet för att slippa tråkiga extraböcker med tråkigt material. 

Jag har en teori om att en del lärare på låg- och mellanstadiet faktiskt inte själva har erfarenhet av att genast förstå saker och snappa upp saker direkt utan att behöva repetera och öva jättemycket. Lägg sedan till att lärarundervisningen fokuserar mest på hur man undervisar "normala" elever och elever som har svårt för saker. Samma gäller även rektorer...
De är de här lärarna och rektorerna som envist vägrar att se barnen som är uttråkade och mår dåligt av att vara understimulerade. 

Sedan har vi lärarna som faktiskt vill anpassa undervisningen, men som har svårt att hinna. De lärarna brukar i alla fall inte sätta sig på tvären, utan är öppna för en dialog, och blir glada om man som förälder erbjuder sig att skicka med material eller kommer med förslag på hur lärarna på ett enkelt sätt kan göra anpassningar. 

Var det läraren som bestämde detta i Lgr69, om du nu är så pass gammal? För i Lgr80 var allmän och särskild en/ma ett val, inget som avgjordes av läraren. Det fanns för-och nackdelar med detta som det skrivits en del intressant om. 

Jag gjorde aldrig något val, det vet jag. Och på mitt betyg från grundskolan står inget om detta. 

Relaterat det som beskrivs ovan, att man fick in en lärare med högre utbildning som tillförde så otroligt mycket. I högstadiet fick vi en lärare i ma/no som var väldigt högt utbildad och dessutom tandläkare. Hon var inte från Sverige och fick väl inte arbeta som det här, så då blev hon lärarvikarie istället. Många i klassen sket i att lyssna pga hennes svenska var ganska dålig men jag och en kille till sög i oss som svampar, vi uppskattade henne SÅ mycket och kröp nära när vi satt i no-salen och hade genomgångar. 

Man kunde byta fritt mellan nivåerna och de hade lika stort värde betygsmässigt vilket ska ha lett till en del taktiska val. Det skulle ha varit ditt eget val. 

När vi skulle börja högstadiet, på-80 talet, fick vi välja allmän eller särskild matte och engelska, Det blev fulla klassrum i de allmänna kurserna;) 

Ok, då har det skett så i förbifarten att det gick oss helt förbi (pratade med min man och vi var tillsammans redan då )
Däremot i gymnasiet vet jag att vi valde och jag gick i en väldigt svårare grupp än vad han gjorde. Båda läste matte A, B, C men i min grupp gick vi igenom helt andra moment än vad han och hans grupp gjorde. Deras slutprov var hälften av vårt, och det stör mig för det är det enda G-betyg jag har i hela gymnasiet. 
Han har G i matte C och jag har G i matte C men han kunde inte hälften av vad jag kunde haha.
Sen har jag i och för sig aldrig fått frågor specifikt på min matte C-kurs från gymnasiet men rättvist kändes det inte. 

Hos oss blev det tvärtom, alla ville gå särskild kurs i matte o engelska och tyckte det var pinsamt om de inte klarade det utan fick byta till allmän. Intressant att det kan vara så olika på olika skolor!