Hur känns en abort ?

Det är väldigt individuellt hur alla kvinnor upplever sin abort. Skillnad på vilken metod du fullföljer? 

Jag genomgick kirurgisk abort november förra året, var gravid i v. 7. Själva ingreppet gick bra tyckte jag, hade sparsam blödning efter ingreppet under ca 2 veckor. Ingen smärta eller infektion som biverkning. Efter ca 6 veckor därefter kom min vanliga mens och det var oväntat att man blödde rejält mycket. Kom som en chock. Kändes som att man hade gjort abort igen och den mentala biten tog stryk. 

Kort sagt själva abort ingreppet gick bra, men mådde väldigt dåligt efter flera veckor efter ingreppet vilket var väldigt oväntat. Går hos en kurator nu, väldigt viktigt att man pratar om abort. 

Oh :( kram på dig ! Vilken vecka måste liksom göra ett med avancerat ingrepp ? har för mig man får tabletter o gör en abort hemma ungefär till v 10-12? Ellee är ja helt ute o cyklar nu .. känna väldigt tråkigt att höra att du mått dåligt efteråt .. jag e så orolig för de. Känns som man har liksom inte tid för
o må dåligt med alla barn hemma om du förstår va ja menar. Men förstår till 100% . 

Oj det är jätte individuellt, men ska tala efter egen ?erfarenhet?. Jag gjorde medicinsk abort när jag var 18, ville inte egentligen så det var väldigt jobbigt psykiskt. Jag var på sjukhus under tiden och jag hade jätteont, kunde inte ligga sitta eller stå, fick morfin tillslut och efter det så kände jag ingen smärta. Fick ligga några timmar och vänta och sen gå på toa och då kom det en del blod och klumpar och det kändes väldigt olustigt men var lite avtrubbad av morfin och sorg så tänkte nog inte så mycket just då mer än att det var en ganska jobbig känsla.. Blödde litegrann i ca 2 veckor. Sen satt jag hemma hos en kompis och hon sa något roligt så jag skrattade till och av ?trycket? så kändes det som att jag fick som en sjuukt riktig mens på en och samma gång. Gick in på toa och bytte binda, gick tillbaka och efter en stund skrattade jag till igen och samma sak hände, kom massa blod och klumpar på en gång så sa till min kompis att något inte stämmer, fick tillslut låna en av hennes lilla bebis blöja som skydd då jag blödde igenom bindor på ca 5 minuter och fick åka in till sjukhuset och kolla upp det.. Blödde som en tok, gynstolen hade som ett vattenfall av blod efter undersökningen :O Visade sig att jag hade rester kvar och att jag behövde läggas in och genomföra en kirurgisk abort morgonen efter. Blev sövd, dom gjorde en skrapning och efter det blödde jag inte en droppe. Förlåt för skräckexempel men så var det för mig. Och iom att jag egentligen inte ville så mådde jag kass ganska länge men idag med facit i hand är jag glad att jag tog det beslutet för jag var varken mogen eller redo och mitt barn hade haft en far som ej ville finnas med i bilden (klandrar inte någon annan här nu). Har enbart gjort en abort och kommer mest troligt aldrig behöva uppleva någon igen men OM det skulle ske så skulle jag bett om kirurgisk direkt, skulle inte gå igenom en medicinsk igen, men det är ju för att för mig gick det inte som det skulle.. Hoppas jag inte svarade för invecklat och konstigt och svarade inte såhär för att skrämmas, men som sagt det är väldigt olika och såhär gick det för mig, stor kram!

Jag bad om kirurgisk för jag kände att jag verkligen inte ville gå igenom en medicinsk abort. Det enda jag kände av var för narkosen, frös som en galning vid uppvaket och var så klart groggy. Blödde som en riklig mens ungefär. Minns inte att jag hade ont alls. Dagen efter gick jag till jobbet som vanligt. Slutade blöda snabbt och nästa mens var också rätt normal. Jag hade satt in en kopparspiral i samband med aborten så mensen blev bara lite längre iom det. 

Rent psykiskt mådde jag också bra. Mådde rätt dåligt innan, och jag grät så mycket när de skulle söva mig att läkarna frågade om vi skulle avbryta. Men när jag vaknade från aborten var det som en stor tyngd tagits bort, jag kände mig så lätt och harmonisk igen. 

Det är min historia. Det är naturligtvis individuellt hur det känns. 

Jag gjorde en medicinsk abort vid en oönskad graviditet. tyckte inte det gjorde jätteont, behövde inte alla tabletter jag fick med. Blödde rejält ett dygn, sen 1-2 veckor efter det med ett uppehåll på några dar i mitten.
för mig var aborten helt rätt val och därför var den nog mindre jobbig psykiskt.

har även fått ett uteblivet missfall där man går igenom samma rutin med samma tabletter, dock på sista dagen man fick göra det hemma, den gången hade jag som värkar i 30 min innan det till slut forsade fram, och 2 klumpar fick jag dra ut med handen. Både smärtsammare, blodigare och psykiskt jobbigt eftersom det var ett barn jag ville ha men som slutat utvecklas.

som andra sagt är det individuellt. Se till att ha en vän, pojkvän, förälder hos dig när du gör det, du vill inte vara ensam. 

Oh Blir rörd av era historier ❤️ men blir också så
orolig o rädd :( jag har två barn redan varav en är 6 månader så de inte läge att behålla denna . E bara så nervös ledsen och jätte rädd för abort . Vet inte ens vilken vecka ja är i troligtvis kanel vecka 8? Tror ni dom kommer göra en skrap då ellee att ja bara får hem tabletter ?

Vad är du rädd för? Att något kommer att gå fel? Att det kommer att göra ont? Att du kommer ångra dig? När det gäller själva aborten så kan de hjälpa dig på mottagningen. Prata om din rädsla så kan de gå igenom allt med dig. Är det mer det psykiska så finns det kurstorer som är specialiserade. Jag pratade själv med en några gånger innan min abort. Jag var säker på min sak men ville ändå prata igenom och det var otroligt bra. 

Är du så tidigt gravid så blir det nog medicinsk abort.

Förstår att det är jättejobbigt just nu ❤️

Tror ni att man kan få be om att göra aborten på plats istället för hemma ? Har barn hemma jag vill inte att dom ska se mig i de skicket 

Fråga!
jag fick välja själv när jag gjorde vid mitt ma,  men då var jag längre gången än du, hade jag kommit in till läkaren en dag senare hade jag inte fått göra det hemma.
och påtala din oro. 
jag som haft 2 ma varav det ena kom ut spontant, tyckte det var att föredra att ta tablett och veta när det kom, blev mer kontrollerat än det spontana missfallet.