• Ambivalent80

    Barn mår dåligt Bonusfamilj

    kille som har två barn 6 och 8 år, varannan vecka. Själv har jag fyra barn 6,6,11,13 år, som bor hos oss jämt. Vi har sedan början haft en dialog om hur vi ska få ihop livet och det har varit mycket konflikter mellan sambon och mig. Från att ha varit överens om uppfostran och regler, är vi nu väldigt olika. Han har ingen struktur överhuvudtaget och när jag påpeka detta, att vi behöver regler och ordning är det tvärstopp. De veckorna hans barn är där härjar de fritt, springer inne, skriker, äter middag när de vill, får mackor och annat serverat in på rummet. Min sambo är helt fokuserad på dem och väldigt daltande och curlande. Medan jag kanske är väl sträng och uppfostrar mina barn till att bli självständiga. vi blir osams om detta ideligen och så fort jag försöker komma med idéer och synpunkter blir det bråk. jag ville tex att man planerar kompislek för alla 6 men han säger direkt nej och tycker att hans barn kompis ska få komma och få som han vill, vilket han gör och har lillasyster med sig som är ganska krävande. Min sambo bjuder in till fika när alla är där och känner inte av när det räcker. Mina äldre barn på 13 och 11 protesterar nu och den äldsta vill inte vara där på deras veckor. Till saken hör att hans barn inte pratat med de andra, deltar inte i ngt och har inga krav. han mår rentav dåligt av att leva såhär har han nu uttryckt.
    Själv har jag tagit bort de vanor vi hade när vi bodde själva för att de helt enkelt inte passar i en storfamilj. hjälper ju inte att prata. Vad borde jag göra??

  • Svar på tråden Barn mår dåligt Bonusfamilj
  • Ambivalent80

    Obs
    till saken hör att vi alla älskar honom och han har varit väldigt bra för oss. Han är snäll, glad och generös.
    Skulle vara en sorg för mig att inte bo ihop och allt som inte rör barnen funkar klockrent. 
    Men det som också stör min son är att han kan lämna allt i kaos och bara dra iväg med barnen

  • Mimosa86
    Ambivalent80 skrev 2023-01-14 12:14:51 följande:

    Obs
    till saken hör att vi alla älskar honom och han har varit väldigt bra för oss. Han är snäll, glad och generös.
    Skulle vara en sorg för mig att inte bo ihop och allt som inte rör barnen funkar klockrent. 
    Men det som också stör min son är att han kan lämna allt i kaos och bara dra iväg med barnen


    Men det finns väl inget som säger att ni inte kan umgås regelbundet fast ni lever särbo liv? Han kan fokusera på sina barn fullt ut den veckan han har den och ni kan alla ses då med och hitta på aktiviteter tillsammans som en storfamilj. skillnaden blir att det inte blir så intensivt för barnen som när man bor ihop. Din partner kan också komma när han inte har sina barn och vara hos er.

    varför inte testa det alternativet? Inget är skrivet i sten. Ni kan alltid flytta ihop senare, hans barn kanske mognar. men just nu låter inte samboende som optimalt för några av barnen.
  • LFF
    Ambivalent80 skrev 2023-01-14 12:14:51 följande:

    Obs
    till saken hör att vi alla älskar honom och han har varit väldigt bra för oss. Han är snäll, glad och generös.
    Skulle vara en sorg för mig att inte bo ihop och allt som inte rör barnen funkar klockrent. 
    Men det som också stör min son är att han kan lämna allt i kaos och bara dra iväg med barnen


    Man måste inte bo ihop vara att vara tillsammans. 
  • Anonym (japp)

    Tror att 99% av alla kommer svara samma: lev som särbo istället. Enklaste lösningen när båda har barn. Jag är särbo sedan snart 7 år, tror inte vi hade haft det bra tillsammans om vi skulle försökt bo ihop med alla olika barn. Det hade nog snarare tagit slut faktiskt...

  • Anonym (Hepp)
    Ambivalent80 skrev 2023-01-14 11:53:25 följande:
    Barn mår dåligt Bonusfamilj

    kille som har två barn 6 och 8 år, varannan vecka. Själv har jag fyra barn 6,6,11,13 år, som bor hos oss jämt. Vi har sedan början haft en dialog om hur vi ska få ihop livet och det har varit mycket konflikter mellan sambon och mig. Från att ha varit överens om uppfostran och regler, är vi nu väldigt olika. Han har ingen struktur överhuvudtaget och när jag påpeka detta, att vi behöver regler och ordning är det tvärstopp. De veckorna hans barn är där härjar de fritt, springer inne, skriker, äter middag när de vill, får mackor och annat serverat in på rummet. Min sambo är helt fokuserad på dem och väldigt daltande och curlande. Medan jag kanske är väl sträng och uppfostrar mina barn till att bli självständiga. vi blir osams om detta ideligen och så fort jag försöker komma med idéer och synpunkter blir det bråk. jag ville tex att man planerar kompislek för alla 6 men han säger direkt nej och tycker att hans barn kompis ska få komma och få som han vill, vilket han gör och har lillasyster med sig som är ganska krävande. Min sambo bjuder in till fika när alla är där och känner inte av när det räcker. Mina äldre barn på 13 och 11 protesterar nu och den äldsta vill inte vara där på deras veckor. Till saken hör att hans barn inte pratat med de andra, deltar inte i ngt och har inga krav. han mår rentav dåligt av att leva såhär har han nu uttryckt.
    Själv har jag tagit bort de vanor vi hade när vi bodde själva för att de helt enkelt inte passar i en storfamilj. hjälper ju inte att prata. Vad borde jag göra??


    Kan inte dina barn också bo växelvis hos sin pappa? Då har ni ju bara hans barn en vecka och dina barn andra veckan. 
  • Anonym (K A)

    Säger som så många andra: Man MÅSTE inte bo ihop för att vara ihop. Jag har sagt från dag 1 till min kille att vi kommer aldrig att bo ihop, för att jag helt enkelt vägrar leva med andras barn. Han fick valet att stanna eller leta vidare efter en sambo. Han valde det första, stanna, och vi har varit tillsammans och särbo i 3 år. Ses 1-2 gånger i veckan på barnveckor, och 4-5 gånger/v på barnfria. Och det går alldeles utmärkt. 
    Ska inte säga att jag gillar hans barn men jag hatar hen inte, men skulle aldrig någonsin klara att bo med hen. Då hade jag och killen gjort slut för lääääääänge sedan då vi har olika syn på barnuppfostran (han uppfostrar inte alls medan jag försöker uppfostra en rimlig, ödmjuk, trevlig och empatisk individ medan hans barn tror att hen är jordens nav, har inga gränser och inga krav på sig att hjälpa till med något, vilket jag tycker man gör i en familj, samt att regler ska vara för alla. Och har man växt upp utan regler blir det jävla svårt att hålla dem...)

  • Mrs Moneybags

    Ja, jag säger som alla andra. Bli särbo istället. 

    Det är en fin tanke, men kanske önsketänkande att 8 individer ska kunna samsas och bo ihop och alla ska vara glada och nöjda. 

  • Anonym (ååå)

    Jag bor själv i bonusfamilj, 5 barn. Det har dock fungera bra! Men det beror på att vi synkar bra, blir inte osams om hur saker ska fungera. Barnen är heller inte så små som dina yngsta. 

    Hade det varit så som du beskriver det hade jag självmant sagt att det fick bli särbo igen. Det är nog det enda vettiga du kan göra faktiskt. 

  • Anonym (S)
    Ambivalent80 skrev 2023-01-14 12:14:51 följanden:

    Obs
    till saken hör att vi alla älskar honom och han har varit väldigt bra för oss. Han är snäll, glad och generös.
    Skulle vara en sorg för mig att inte bo ihop och allt som inte rör barnen funkar klockrent. 
    Men det som också stör min son är att han kan lämna allt i kaos och bara dra iväg med barnen


    Fast bara för att ni älskar varandra så betyder inte det att ni ska bo ihop. Det fungerar inte. Ni passar inte ihop, och det är barnen som tar stryk. 
Svar på tråden Barn mår dåligt Bonusfamilj