Arg över barnen inte kan språket

Hur hade han tänkt att du skulle lära honom språket när du inte talar det?

Som medförälder tycker jag att man ska stötta den andra förälderns språk genom att se till att ge tid och plats till dem att utveckla språket och tala uppmuntrande och positivt om det språket.

Jag skjutsar till språklektioner i min mans språk, ser till att böcker och spel på det språket har väl synliga platser, påminner om FaceTime-dejter med farmor och kusiner, sätter på musik på det språket ... Alltså stöttar deras pappa så att HAN har en chans att ge barnen sitt språk. Och han gör förstås samma med mina språk.

Som förälder tror jag att man kan ge sina barn grunderna i språk som inte är de officiella språken i landet man bor. Det kommer dock en tid då barnet själv måste välja att ta det mer på allvar och ta det till nästa nivå. "Flytande" är ett ganska löst begrepp. Tex är den flytande franska eller japanska barn talar ganska olik den flytande franska eller japanska som (utbildade) vuxna använder sig av.

Han verkar ju vara en rimlig man. Eller inte.

Han får väl för fan umgås mer med sina barn om det är så viktigt, vad för han då?

Blir otroligt irriterad på sådana här jävla mähän, och du bör ifrågasätta vad du gör med honom?

Hahaha

Generellt sett anser jag att ni delar ansvaret, men det kan finnas omständigheter som flyttar mer eller mindre ansvar.

Behärskar du din mans hemspråk så bra att du kan lära andra språket?

Vilka språk kan din man och hans släkt?

Sedan undrar jag om det stämmer att du spenderar mest tid med barnen och i så fall varför?
Om barnen går i skolan och ni båda jobbar dagtid så borde ni ju ungefär lika mycket tid med barnen.

Jag skulle kunna lära dem. Den "viktigaste" delen kan svenska också eftersom de bor här, men vissa släktingar skulle de inte kunna prata med på annat än engelska.

Jag tog hela föräldraledigheten och var hemma till yngsta var tre. Nu jobbar jag hemifrån, så är den som får iväg dem till skolan och tar emot dem när de kommer hem. 

Släktingar anser jag har samma ansvar för att lära sig barnens språk som för er/barnen att lära sig deras språk.
Om alla behärskar och kan kommunicera på engelska så duger väl det!?
Hur stor är annars nyttan för barnen att kunna sin pappas släkts språk, utöver att det är just pappans och hans släkts modersmål?

Var det ditt val att ta hela föräldraledigheten?

Det är väl inte försent för barnen att lära sig ett språk till, men då bör ju deras pappa visa minst lika stort intresse och engagemang i det.
Barnen kan även studera språket som hemspråk i skolan.

Alla kan inte engelska tyvärr, bara de yngre. Dock pratar vi med dem så sällan att det inte gör någon skillnad i vardagen. Han vill att de ska kunna det, men "har inte tid att lära dem".

Varken eller, han var höginkomsttagare och jag pluggade, det var det som passade ekonomiskt. Men nej, han uttryckte aldrig någon önskan om att vara föräldraledig heller.

De kan inte få hemspråk eftersom de inte pratar det hemma.

Då får det vara.Du har nog ändå haft fullt upp att lära dem de tre språk de kan, så inget fördömande från min sida i det.Är det kriterierna som gäller idag?
Hur vet skolan att språket inte talas i hemmet?

Visserligen väldigt gammal erfarenhet då jag gick i grundskolan mellan 1980 och 1989, men då räckte det att en av föräldrarna hade ett annat modersmål för att få studera det som hemspråk i skolan.

Ja tyvärr. De måste kunna tala vardagligt språk för att få hemspråk, i alla fall i vår skola. Adopterade etc har givetvis andra regler, men barn som bor med sina bioföräldrar måste ha grundläggande.

Mitt råd är att du listar upp allt du lärt barnen, inkl de tre språken du kan + vad du själv har nått för mål med dina studier.
Tala om det för din man och säg att han nu får vara med och ta ansvar för barnens utveckling och kunskap om han vill att ska kunna något de inte kommer att lära sig av dig eller i skolan eller någon annanstans.

Vad det gäller religionen så håller jag helt med dig. Det är bra om de känner till den och dess grunder. Men att studera den djupare med ett personligt intresse är helt upp till barnen själva. Du är den med minst ansvar i den frågan.

Fräs ifrån både till honom och hans släkt, säg att det är hans ansvar (för du kan inte det språket förmodar jag) och säg sen att det är slutdiskuterat. Tar någon upp det igen ignorerar du helt och svarar INTE på tilltal. Ett knep som funkat för mig. Gå inte in i flera diskussioner. 

Läraren lär märka att barnet inte förstår allt som sägs. 
Det finns flera barn i mitt barns skola som har nekats hemspråk av det skälet. Det är inte okej att behöva lära ett barn språket från grunden när andra barn sitter med på lektionen och pratar flytande.