Omöjligt val

Du har väldigt sund utgångspunkt i det hela. Sen är ju själva innebörden av ett dilemma att båda alternativen kan vara lika bra/lika dåliga.
Jag önskar dig lycka till med ditt val, och räds inte att ta hjälp om du behöver bena i för-och nackdelar med en utomstående.
Och sen att man kan fatta beslut, och tiden före beslutet är fattat är jobbig.
Men att det fina i kråksången är att man kan ändra sig och så småningom fatta ett annat beslut. Sånt är livet. 

Eftersom du redan har barn i olika delar av landet, så bör du ha med dig att 16åringen kanske inte bor kvar efter gymnasiet. Det är bara några få år tills hon är vuxen. Hur ser du på möjligheten/risken att du flyttar tillbaka, mycket för hennes skull, och hon sen flyttar igen?

(Hade det handlat om att flytta och lämna ett av barnen som i dagsläget bodde i samma stad hade jag dock resonerat annorlunda). 

Håller med

Jag tycker nog att det yngre barnet skulle drabbas mest av att vara utan pappa. Ditt äldre barn har ju redan valt att flytta och klarar sig hos mamman, snart myndig osv.. Därför tycker jag inte att du ska flytta utan det yngre barnet, utan stanna där du är, tills det uppstår en öppning.

Det kanske finns något väldigt bra jobb för dig eller din partner i Stockholm, eller ert barn vill gå någon speciell profil som finns på ett högstadium i Stockholm - då får ni nya saker att värdera och fundera över. 

Men hur träffade du frun då om hon är så rotad i Västerbotten? 

Om hon flyttade till dig och stod ut med Sthlm i 7 år fast hon tyckte det var pest så kan jag tycka att det är din tur att stå ut 7 år nu, och sen kan ni ta det därifrån.

Din äldsta dotter har valt Stockholm, och i tonåren kan det kännas viktigt att kunna snacka med en mamma om mens och killar och relationer, även om man älskar sin pappa med.

Din yngsta dotter har inte valt att flytta, och definitivt inte valt att inte bo med dig, så jag tycker att hennes behov går lite före.

Förbered dottern men hjärntvätta henne inte. Vänta ett par år. Kanske en flytt när hon ska börja högstadiet, för då ska hon ändå kanske byta skola?

Jag anser inte att man överger sina barn men hon är snart stor. Så länge du är beredd på att lägga tid och pengar på resor så ni kan träffas ofta. Och man kan ses ofta tack vare videosamtal. 

Jag har verkligen full förståelse för att du vill tillbaka till Sthlm. Och beroende på hur ni bor uppe i norr så är det med stor sannolikhet det bästa för dottern också. 

Hur kan detta vara så svårt? Väljer du verkligen din tjuriga fru framför din egen dotter...? Du ska så klart flytta till Sthlm!

Kruxet är att det finns två döttrar... 

Jag såg det först efter min kommentar tyvärr. Förstår att det inte är något lätt val. Samtidigt förstår jag inte den kvinna som i princip ber mannen välja mellan sina barn.

Västerbotten är stort! Vart i Västerbotten bor du, TS?  Har själv flyttat därifrån åt andra hållet. Skillnad ändå på tex expansiva Umeå med 130 t invånare och ett stort universitet mm mot tex Vilhelmina eller nån annan ännu mindre ort i inlandet.  

Det bästa vore väl om du kunde skjuta på beslutet tills din äldre dotter gått ut gymnasiet så att du ser var i Sverige hon hamnar då. Inte alls säkert att det blir Stockholm med ev högskolestudier.

Att flytta för att komma närmare den äldre dottern är riskfyllt. Snart tar hon studenten och kan försvinna iväg pga studier, jobb eller kärlek. 

Att kvinnan hotar med separation vid flytt är ju bara för patetiskt.

Dock tänkte jag när jag gick in in i tråden att det såklart finns ett bra val att göra. Men det ÄR verkligen ett svårt val. Att välja någon blir att välja bort den andra.

Men oavsett verkar du sund i tanken och du verkar så gott det går finnas där för dina döttrar, så det ska nog gå bra för er oavsett vad du väljer.

Ser det som ett självklart val, iaf om tankarna går kring barnen. Som många skrivit är den stora tjejen 16 år, snart vuxen alltså. Men din lilla flicka är enbart 10 år, och vill säkert gärna ha sin pappa hos sig. Är man liten behöver man sina föräldrar mer. Stora lär inte lida nämnvärt om du kommer ned ibland till henne för att träffa henne, kanske nån gång i månaden. Hon har ju dessutom redan gjort ett val själv. 

Tack alla för era tankar. Det betyder mycket att få höra från andra utomstående. 
Det är inte så lätt att göra rätt. Jag sätter absolut inte mig själv i första rum i detta beslut. Tänker mest på att döttrarna är åtskilda och inte växer upp tillsammans. Visst påverkar det mig att jag inte har min familj eller några vänner att tala om här uppe. Har en känsla av "lappsjuka" men det kanske är för att situationen är som den är...

Att döttrarna växer upp utan kontakt är också en aspekt. De flesta svar du fått (även mitt tror jag) handlade om din möjlighet att få hyfsad kontakt med båda. Men att få DEM närmare varandra blir ju svårt om du inte tvingar din stora flicka norrut eller tvingar din nuvarande fru plus yngsta dottern att flytta söderut igen. Kanske kan din stora flicka hamna i någon mer nordlig stad om hon väljer att studera efter gymnasiet?
Men åter till frågan om barnen, får föräldrarna fler "kullar" av barn eller skiljer sig och man får styvsyskon så är det nog inte ovanligt. Man får försöka främja deras kontakt oavsett om det är facetime eller telefon så att de på något vis ändå kan ta del av varandras vardag. Och att det är VÄRT att göra det.