• Anonym (...)

    När man växer ifrån varandra

    Jag och mannen träffades när vi var unga. Nyss fyllda 20. Jag blev upp över öronen förälskad och fjärilarna fladdrade som aldrig förr. jag minns hur jag inte kunde sluta le de fösta veckorna. Kunde sitta för mig själv och fantisera om vår framtid och var så lycklig över detta nya. 

    15+ år senare har vi fortfarande ett fint förhållande, för det mesta. Men vardagen är kantad av småbråk, vardagspussel med barn, aktiviteter och en massa måsten.

    Jag börjar mer och mer inse att vi vuxit ifrån varandra och hur jag än vänder och vrider på det så ser jag inte att vi någonsin kommer kunna känna samma attraktion igen. Innerst inne så vet jag att jag har bestämt mig, tids nog kommer vi att separera. Känner givetvis stor sorg över detta och känner att jag inte har någon aning om hur jag ska kunna ta första steget.

    Jag älskar min man men på ett familjärt och vänskapligt sätt. Han är pappa till mina fina barn och är så bra med dem. Vi har ett fint familjeband alla 4 men jag kan helt enkelt inte förlika mig med tanke på att aldrig få bli kär och knäsvag igen. Jag tänker ständigt på hur det skulle vara att träffa en annan man och få bli förälskad. 

    Men trots att jag nog redan vet att en separation kommer att ske, så kan jag liksom inte förlika mig med att splittra familjen. Våra barn är så familjekära och jag vet att de kommer att bli förkrossade. Dessutom var det inte länge sedan vi flyttade till en ny stad. En stad där de precis gjort sig hemmastadda och älskar. De gillar skolan, vännerna och huset. Allt detta skulle behöva ändras. Jag skulle inte kunna ha kvar huset och jag. vet inte ens hur vi båda hade kunnat hitta en vettig bostad på olika håll. 

    Vad gör man? Hur går folk vidare utan att gå itu? Jag vet ju vad jag vill men kan inte förmå mig att ta mig framåt med allt  som kommer att göra så ont på vägen. 

    Eller ska man bara acceptera att kärleken tillslut går över till vänskap? 

  • Svar på tråden När man växer ifrån varandra
  • Östgöte

    Ännu en bortskämd svensk kvinna som  vill dumpa mannen för att han inte är spännande längre. Struntar fullständigt i barnen också. 

    Tycker dessutom att din man har rätt att få knulla oftare. Är man gift så tillhör det att man har sex.

  • Anonym (Man)

    Arbeta på er relation. Det går att få tillbaka känslor och attraktion. Men båda måste anstränga sig. Och båda måste ha egna liv och tid från varandra. Blir man bara ett i relationen så försvinner romantiken.


    Förälskelse är bara något tillfälligt. Du kommer att hamna i samma sits förr eller senare om du lämnar din man. Fundera på hur förutsättningarna kommer att vara då.

  • Anonym (Violett)
    Östgöte skrev 2023-01-24 10:01:20 följande:

    Ännu en bortskämd svensk kvinna som  vill dumpa mannen för att han inte är spännande längre. Struntar fullständigt i barnen också. 

    Tycker dessutom att din man har rätt att få knulla oftare. Är man gift så tillhör det att man har sex.


    Har detta hänt dig eller? Låter som att du projicerar.
  • Anonym (Sex)
    Anonym (Violett) skrev 2023-01-24 10:12:09 följande:
    Har detta hänt dig eller? Låter som att du projicerar.
    Det har nog hänt ganska många män inbillar jag mig. Sexlivet försvunnit, kvinnan "vill" inte trots att mannen vänder ut och in på sig själv för att göra henne till lags.

    Så dyker det upp en "spännande" man. Som inte alls bryr sig om att göra kvinnan till lags, diska, städa, köpa blommor. Gå ut med hunden.

    Nej men se. Då spelade allt detta ingen roll längre.
  • Östgöte

    Nej det har inte hänt mig men vet att det är vanligt. Är klok nog och vara gift med en utländsk kvinna som prioriterar man och barn.

  • Anonym (Violett)
    Östgöte skrev 2023-01-24 11:02:49 följande:

    Nej det har inte hänt mig men vet att det är vanligt. Är klok nog och vara gift med en utländsk kvinna som prioriterar man och barn.


    Och som ger dig sex för att du anser det vara en rättighet? 
  • Östgöte
    Anonym (Violett) skrev 2023-01-24 15:39:59 följande:
    Och som ger dig sex för att du anser det vara en rättighet? 
    Sex är en naturlig del i äktenskapet. Om inte din fru ger dig sex ger en annan kvinna honom sex. Se till att hålla din make nöjd.
  • Anonym (...)

    Tack för era svar. De flesta var konstruktiva och bra. 
    Och många verkar eniga om att jag inte borde göra något förhastat. Vilket jag håller med om. Samtidigt är jag inte sugen på parterapi och jag kan liksom inte se hur saker kommer lösa sig av sig själv. Men jag tänker försöka börja mer lite egna åtgärder och se om situationen blir bättre. De jag kommer på just nu är:
    *Mer tid på eget håll för min del, för att få tid för återhämtning och reflektion
    *Mer upparbetade scheman för vardagssysslor så som hämta/lämna barn, sovmorgnar osv (för att minska konflikter) 
    *Reducera skärmtid i form av sociala medier och ägna mer tid åt att försöka vara närvarande i stunden 
    *Tänka mer på mitt mående. Äta som jag bör, vila som jag bör, träna osv. 
    *Prata och berätta hur jag känner (vilket känns som den svåraste, har aldrig varit helt ärlig). 

    Några tips på vad mer jag kan göra? 

  • Anonym (Violett)

    "Sex är en naturlig del i äktenskapet. Om inte din fru ger dig sex ger en annan kvinna honom sex. Se till att hålla din make nöjd."

    Om något händer då som gör att din fru inte kan ha sex på ett bra tag, vad gör du då?

  • Anonym (Violett)

    TS allt du nämnde låter bra! Meditation hjälper otroligt mycket för ens inre så om det är något du kan tänka dig så rekommenderar jag det starkt!

  • Core

    Är man olycklig ska man lämna. Men det är en hårfin gräns från egoism och att inte vara villig att jobba på det.

    Du beskriver vilket familjeliv som helst , så ser det ut för oss alla. Ingen går runt kåt efter 15 år hela tiden.

    Jag säger inte att det är fel beslut, men värdera noggrant så att du ser till dina barns behov framför dina egna, så länge du inte är rent olycklig. Är du inte det så går det att jobba på!

  • Anonym (känner igen)
    Anonym (...) skrev 2023-01-24 16:19:37 följande:

    Tack för era svar. De flesta var konstruktiva och bra. 
    Och många verkar eniga om att jag inte borde göra något förhastat. Vilket jag håller med om. Samtidigt är jag inte sugen på parterapi och jag kan liksom inte se hur saker kommer lösa sig av sig själv. Men jag tänker försöka börja mer lite egna åtgärder och se om situationen blir bättre. De jag kommer på just nu är:
    *Mer tid på eget håll för min del, för att få tid för återhämtning och reflektion
    *Mer upparbetade scheman för vardagssysslor så som hämta/lämna barn, sovmorgnar osv (för att minska konflikter) 
    *Reducera skärmtid i form av sociala medier och ägna mer tid åt att försöka vara närvarande i stunden 
    *Tänka mer på mitt mående. Äta som jag bör, vila som jag bör, träna osv. 
    *Prata och berätta hur jag känner (vilket känns som den svåraste, har aldrig varit helt ärlig). 

    Några tips på vad mer jag kan göra? 


    Initialt lät det som att allt förutom sexlivet är bra i er relation, ni är bästa vänner och har ett bra liv ihop. Men du tänder inte på honom.

    Senare i tråden framkommer att han är lite ego och har en del andra ocharmiga drag som du irriterar dig på. Det förändrar ju saken tycker jag och det är kanske det viktigaste att jobba med, annars är det svårt att komma vidare med sexlivet.

    Men ett tillägg till dina punkter är att, när ni känner att ni har en rättvis och jämställd tillvaro, öppna upp sig mot varandra och bestämma sig för att vara intima även om det kan kännas lite obekvämt. Sov alltid nakna i sängen, ligg sked, massera varandra, gör saker utan krav på sex varje gång. Finns roliga kortspel för par med utmaningar exempelvis. Dejta regelbundet, där ni planerar varannan gång och överraskar varandra.  

    Sen att prata, som du själv har med, är ju superviktigt. Prata om vad man tycker är attraktivt hos en person, exempelvis skulle jag ha svårt med vissa drag du beskriver hos din man, där det saknas omtanke om dig och en vilja att du ska må bra (iaf om han ska behöva försaka något). Sånt är ju viktigt att kommunicera så att den andre åtminstone ges en chans att förändra sig.
  • Anonym (...)

    Idag hände tyvärr en grej som fick mig att fundera på separation igen. Jag är så ledsen! hade ändå blivit bättre denna vecka när jag ansträngde mig för att det skulle vara bra. Och plötsligt blir känslorna bara kaos igen. 

  • Anonym (28 år)

    Vi träffades i samma ålder som ni och har haft turen att växa åt samma håll. En viktig sak skiljer är att Du får panik av tanken på att det ska vara ni jämt. Jag får panik av tanken att det inte ska vara vi.


    Vi har kvar attraktion och sexliv, men det kan självklart vara olika hur viktig den delen är. Men om den innersta känslan är att man verkligen inte vill vara med den andre jämnt, då ska man nog lyssna på den.

  • johan782

    Hej,
    är en man på 42 år och hade exakt dina tankar i minst 5år. Funderade på separera varje vecka pga inga känslor. Inget kärleksliv i princip och viss ingen jobbade på det heller. Var också andra delar av henne som inte tilltalade mig och jag tappade intresset.

    Gick då ett steg vidare och träffade en tjej bredvid som jag blev dödsförälskad i och hade en perfekt match.
    Dock lämnade hon mig innan jag lämnade min fru.
    Ville nog egentligen först prova allt med min fru och se om känslor / attraktion kan fås tillbaka.
    Så testa det innan du träffar någon bredvid som ev som min blir en bättre match fysiskt än min fru någonsin varit.
    Då är det väldigt svårt få tillbaka känslor. 

    Är mest inne på separera nu men så fruktansvärt svårt beslut ta!


    // Johan 

  • Anonym (Sex)
    johan782 skrev 2023-01-30 17:10:44 följande:

    Du får gärna skriva PM till mig då jag har en del tips.
    /johan 


    Drömmer
  • Ocdmänniska

    Tänker att det är väl självklart att man inte blir knäsvag för varandra efter så lång tid, det tror jag alla förhållande blir efter många år. Men då är man familj och man älskar varandra ändå, jag skulle personligen jobba på förhållande att försöka göra spännande säker bara ni två ibland, var lite barnslig och gör nått roligt tillsammans. Även om du träffar någon ny så kommer du ju till slut känna samma sak efter några år. Jag är personligen hellre med någon jag älskar och familjär med än att söka en kort förälskelse. 

Svar på tråden När man växer ifrån varandra