Provrörsbefruktning. Jag behöver råd.
Jag (kille) och min tjej har varit tillsammans några år nu. Och vi älskar verkligen varandra. Larvigt kära kan man säga.
Vi har inte pratat så mycket om barn, då hon är oförklarligt infertil, och inte har några barn. Jag har en dotter på 12år från ett tidigare äktenskap.
Vi har vid några tillfällen pratat om hur fint det skulle vara om vi fick ett barn tillsammans. Jag vill väldigt gärna ha fler barn. Och jag önskar inget hellre än att få barn med henne.
På senare tid har hon börjat fundera på provrörsbefruktning med donerat ägg. Och jag skulle vara med på det till 110%
Det hade verkligen varit en dröm som gick i uppfyllelse för mig.
De senaste två månaderna har ämnet dykt upp ett par gånger i veckan. Och det har kännts som att vi börjat närma oss en punkt då vi kanske tar beslutet att försöka.
Men häromkvällen kastade hon en kurvboll, som jag knappt vet hur jag ska resonera kring. Hon vill ha en dubbeldonation. Dvs. sperma ifrån en doator. Mitt hjärta stannade för en sekund, men jag höll masken. Detta måste jag smälta innan jag vet hur jag ska reagera.
Hennes skäl för sitt beslut var att det finns beroendepersonligheter i både hennes och min släkt. Och att hon inte vill chansa. Det är hennes rätt som kvinna sger hon. Beroende kan ärvas ner.
Oavsett vilket skäl hon har. Så var min första tanke "men det går ju inte". Jag är fertil och vill ju bli pappa till vårt barn... Jag vill verkligen ha barn med henne. Det vill jag. Men jag kommer inte över känslan. Jag vet hur det känns att bli pappa. Men jag är tveksam till att det skulle kännas så om hon gör slag i sin tanke. Risken är att jag inte känner mig som pappa till ett ev. barn.
Vi har inte pratat mer om det. Men det kommer snart tas upp igen. Det vet jag.
Hon är beslutsam av naturen. Och jag har redan börjat få svalare känslor för både henne och för situationen. Jag vet inte om jag vill detta. Jag vill inte bli pappa på det viset. Inte delaktig.
Har inte fått så bra råd av någon, för ingen jag känner har ens hört om eller funderat på en sån här situation.
Mina manliga vänner säger från "lämna henne illa kvickt, hon är ju inte klok" till "men så kan man väl inte göra?"
Och mina kvinnliga vänner säger från "men så kan man väl inte göra?" till "det spelar väl ingen roll? du ska ju bara vara pappa"
Tips eller reaktion emottages tacksamt.
Jag älskar denna kvinnan, och vill ha barn med henne. Men fixar jag det på detta viset?