Shallow

Wed 1 Feb 2023 10:36

31 svar

Får inget stöd av min sambo

Jag var gravid. Jag fick en blödning. Kände att något inte stämde så åkte ner till gyn. Läkaren sa att jag skulle ställa mig in på ett missfall men det kunde även vara en normal tidig graviditet. 10 dagar fick jag gå och vänta, med blödning, smärta, oro stress.

Åkte in två dagar tidigare än återbesöket, fick veta att inget var förändrat. Inget hjärta, ett tyst missfall. Mina värden var dåliga och akut kirurgiskt ingrepp planerades. Det gjordes i måndags. Hela denna grej är tung. Känner mig helt trasig på alla sätt. Som att jag gått sönder och inte får ihop bitarna.

Men det värsta i allt detta är att min sambo inte bryr sig, han ser det som avklarat, och att jag bara ska gå vidare till vavardagen. Men jag kan inte. Jag är arg, så jävla arg på han. Att han inte förstår vad jag går igenom. Han har ett jobb där han drar i väg 4-6 dygn åt gången. Han prioriterar det högre och drar till jobbet, lämnar mig hemma ensam i det här. Jag är så arg.. så arg att jag överväger att bara lämna.. I min värld så hade en riktig man, en bra man stannat hemma dessa kritiska dagar och hjälpt till att läka.. stötta.. trösta..

Shallow

Wed 1 Feb 2023 17:42

#21

Anonym (Att välja sina strider) skrev 2023-02-01 13:51:17 följande:

Jag tänker att du verkligen sluppit undan ett liv som faktiskt är outhärdligt. Det finns processer som leder till att man faktiskt inte tänker klart och det är inte alltid så lätt att se vad saker får för konsekvenser.

Det är så väldigt lätt att gå på att tro på någon man tycker om... Men rent krasst så är en människa den samlade bilden. Inte fina ord i förälskelse, utan också känslokyla när det gäller.

Din kille verkar inte lida. Han målar upp den bilden för att få förståelse och det han tycker han behöver. Men det är inte lidande. Det är själviskhet förpackat för att dra till sig sympatiska kvinnor...

Ja det kanske är så att jag måste se till mitt eget värde, börja lyssna på mina vänner och familj. Finns ingen just nu som tycker att jag borde stanna mer.

och det är lätt att stanna när det kommer löften om att söka hjälp och bli bättre, att han ?ska göra allt han kan för att bevisa?. Men sen går det ett par dagar sen är vi tillbaka till en kyla och man blir taget för givet. Kan inte minnas längre när jag fick en sådär varm kram och fina ord som får en att känna sig viktig.

Men jag vill ju inte leva såhär.. men så otroligt svårt att ta steget när man älskar någon.

Shallow

Wed 1 Feb 2023 17:47

#22

Anonym (B) skrev 2023-02-01 14:04:25 följande:

Det låter tufft och du förtjänar bättre.

Man måste inte förstå vad någon känner för att finnas vid någons sida. Så jag förstår faktiskt inte kommentarer som "Hur ska han förstå" det måste han som sagt inte göra men att han inte ens kan finnas vid TS sida??? En partner som förminskar ens känslor för att de själva inte förstår är ingen partner att ha enligt mig.

Sen så räcker inte känslan av att man älskar någon i ett förhållande, det krävs mer än så.

Tack.. jo jag börjar inse att jag faktiskt gör det. Det är bara så svårt att acceptera. Och när jag sa att jag funderade på att flytta ut för att jag inte orkar mer så fick jag bara tillbaka att ? jaha, ja det är ju ditt val.? och bara det gör ju ont att han inte ens berörs av att jag kanske är på väg att lämna..

och jag tänker precis likadant, att man inte alltid behöver förstå exakt vad man känner, bara finnas där, stötta genom kärlek, ömhet, tröst, pussar, kramar och närvaro.. blev riktigt rädd denna gång att bli lämnad ensam inget här. Jag menar vad händer nästa gång det händer något? Tänk om någon i familjen blir allvarligt sjuk eller råkar utför någon olycka, ska han bara dra till jobbet då?

Shallow

Wed 1 Feb 2023 17:51

#23

enmamma skrev 2023-02-01 17:15:24 följande:

Jag tänkte först bara skriva att det är svårt för män generellt att förstå graviditeter och missfall .
Men efter att ha läst tråden skriver jag stick så fort du kan.
Du har ingen framtid med en man som är oförmögen att ge kärlek och omtanke.
Oskar du kan du stötta dina styvbarn och deras mamma i framtiden för ungarnas skull men det är inte ett måste.

Jo, det är lite större än bara denna händelse, det här har pågått länge..
jag kommer aldrig lämna ungarna. Jag är den som tar hand om dem vv och har en bättre relation än dem än han. Han har ingen relation alls med barnen, kramar dem inte ens. och jag är hemma med dem ensam när han drar på jobbet så han har egentligen ingen koll på nånting..

Anonym (B)

Wed 1 Feb 2023 17:56

#24

Shallow skrev 2023-02-01 17:47:09 följande:

Tack.. jo jag börjar inse att jag faktiskt gör det. Det är bara så svårt att acceptera. Och när jag sa att jag funderade på att flytta ut för att jag inte orkar mer så fick jag bara tillbaka att ? jaha, ja det är ju ditt val.? och bara det gör ju ont att han inte ens berörs av att jag kanske är på väg att lämna..

och jag tänker precis likadant, att man inte alltid behöver förstå exakt vad man känner, bara finnas där, stötta genom kärlek, ömhet, tröst, pussar, kramar och närvaro.. blev riktigt rädd denna gång att bli lämnad ensam inget här. Jag menar vad händer nästa gång det händer något? Tänk om någon i familjen blir allvarligt sjuk eller råkar utför någon olycka, ska han bara dra till jobbet då?

Låter väldigt känslokallt att säga jaha det är ju ditt val.. eller så låtsas han att inte bry sig, men det är inte heller ok.

Jag hade inte känt mig trygg med en sån person:/

Jag hoppas du finner styrkan i att lämna för sådär ska du inte behöva känna💛

Anonym (grrrrrrrrr)

Wed 1 Feb 2023 18:08

#25

Kotten23 skrev 2023-02-01 11:20:35 följande:

Hur skall nån förstå vad du går igenom ursäkt men en man som aldrig kan bära ett barn kan aldrig förstå vad nån tjej går igenom vid en sån sak.

det är nog att ni två inte har nån kommunikation å du har inte klarat av å förmedla dina känslor till honom.

Är du ens på riktigt?

Hur jävla trög är en man om han inte fattar att

1) en operation i underlivet i sig är jobbig och gör ont
2) ett missfall är jobbigt psykiskt
3) att behöva fungera som vanligt från första minuten hemma för att man har ensamt ansvar för ett eller flera barn i den situationen när man bara vill rulla ihop sig till en boll och gråta för att man både har sorg och har fysiskt ont, är skitjobbigt?

Kvinnor kommunicerar 2-3 gånger så mycket som män överlag, överallt och hela tiden, men säkert 75% av män lyssnar inte ett jävla dugg på sin partner och det är därför kvinnan oftast måste lämna idioten för att få ett bättre liv.

Är man inte en helt empatistörd trähatt som skiter i människor så fattar man av sig själv att den som kommer hem i det läget behöver stöd och avlastning.

HON SKA INTE BEHÖVA SÄGA NÅT!!! Fatta eller dra, riksidiot!!

Anonym (Lova)

Wed 1 Feb 2023 18:19

#26

Shallow skrev 2023-02-01 13:43:04 följande:

Jag har levt med honom länge, han har ju fina stunder ibland, när han mår bra och orkar anstränga sig lite, där han lovar att söka hjälp och bli bättre.. Vet att det låter sjukt och som om att man försvarar en missbrukare. Sen vet jag att man kommer till en gräns.. men jag har hela tiden hoppats på att han ska ta tag i sina emotionella brister, att jag skulle vara värd det.. men jag vet innerst inne att det aldrig kommer hända..

Det är inte sjukt. Du har blivit medberoende, och det är vanligare än man tror.

Men du behöver komma ut det och kräva vad du behöver för att leva ett bra och kärleksfullt liv.

Det är skillnad på att prata och agera- nu blir det väldigt tydligt att han använder prat för att hålla dig kvar?

Shallow

Wed 1 Feb 2023 19:16

#27

Anonym (B) skrev 2023-02-01 17:56:42 följande:

Låter väldigt känslokallt att säga jaha det är ju ditt val.. eller så låtsas han att inte bry sig, men det är inte heller ok.

Jag hade inte känt mig trygg med en sån person:/

Jag hoppas du finner styrkan i att lämna för sådär ska du inte behöva känna💛

Nej det är ju just det, att jag känner ingen trygghet eller tillit längre.. och det enda svar jag fick på det var ?det är ju tråkigt att du känner så. Då har vi ju verkligen problem?. Och svaret på min nästa fråga då vad vi gör åt det var ?jag är den jag är och är du inte nöjd så får du väl skaffa någon annan?. Bara de svaren och den arroganta stilen han säger det på ger mig kalla rysningar. tårarna börjar oftast rinna medan han börjar glo in i två eller pilla med mobilen? jag hör ju hur det här låter.. skäms över att jag inte har styrkan att lämna..

Shallow

Wed 1 Feb 2023 19:20

#28

Anonym (Lova) skrev 2023-02-01 18:19:22 följande:

Det är inte sjukt. Du har blivit medberoende, och det är vanligare än man tror.

Men du behöver komma ut det och kräva vad du behöver för att leva ett bra och kärleksfullt liv.

Det är skillnad på att prata och agera- nu blir det väldigt tydligt att han använder prat för att hålla dig kvar?

Kan man bli medberoende i en relation där ena parten har psykisk ohälsa?
Jag har bett honom att söka långvarig hjälp, inte bara prata med en psykolog en/två ggr för att sen bara käka piller och tro att server lösningen.. Han säger ibland att han ska det, men det landar alltid i att han inte tror på hjälp och att han bara är sån.. allt jag egentligen behöver är bli uppskattad för allt jag gör för honom och hans barn. Lite kärlek och närhet..

Shallow

Wed 1 Feb 2023 19:21

#29

Anonym (grrrrrrrrr) skrev 2023-02-01 18:08:10 följande:

Är du ens på riktigt?

Hur jävla trög är en man om han inte fattar att

1) en operation i underlivet i sig är jobbig och gör ont
2) ett missfall är jobbigt psykiskt
3) att behöva fungera som vanligt från första minuten hemma för att man har ensamt ansvar för ett eller flera barn i den situationen när man bara vill rulla ihop sig till en boll och gråta för att man både har sorg och har fysiskt ont, är skitjobbigt?

Kvinnor kommunicerar 2-3 gånger så mycket som män överlag, överallt och hela tiden, men säkert 75% av män lyssnar inte ett jävla dugg på sin partner och det är därför kvinnan oftast måste lämna idioten för att få ett bättre liv.

Är man inte en helt empatistörd trähatt som skiter i människor så fattar man av sig själv att den som kommer hem i det läget behöver stöd och avlastning.

HON SKA INTE BEHÖVA SÄGA NÅT!!! Fatta eller dra, riksidiot!!

Varför har inte jag dig som vän? Tack för att du verkligen fick mig att förstå att jag inte är galen.. nej jag ska inte ens behöva säga något i den här situationen. 💕

Anonym (Lova)

Wed 1 Feb 2023 19:49

#30

Shallow skrev 2023-02-01 19:20:07 följande:

Kan man bli medberoende i en relation där ena parten har psykisk ohälsa?
Jag har bett honom att söka långvarig hjälp, inte bara prata med en psykolog en/två ggr för att sen bara käka piller och tro att server lösningen.. Han säger ibland att han ska det, men det landar alltid i att han inte tror på hjälp och att han bara är sån.. allt jag egentligen behöver är bli uppskattad för allt jag gör för honom och hans barn. Lite kärlek och närhet..

Herregud ja! och det finns massa att lösa om det.
ex:

https://mind.se/aktuellt/ann-soderlund-om-medberoende-till-man-med-psykisk-ohalsa/

men det känns som du vill ursäkta hans beteende med hans psykiska ohälsa? Att du lite lever på hopppat att om bara han får bukt med det så blir allt bra. Förmodligen intalar han dig det med.

Jag skulle snarare gissa att han har en empatistörning (dvs fysisk obotbar defekt) och att hans avvikelse mot normaliteten triggat depressionen, inte det omvända.. han kan mycket väl använda sin ohälsa som ett sätt att hålla fast dig. Inte ovanligt bland människor med psykopatiska tendensen och empatilöshet. Människor i deras närhet är mer verktyg för det egna jaget. Du finns till för att ta hand om hans barn och underlätta hans liv. Du fyller en funktion. Men han skulle aldrig offra sig för dig. Han skulle aldrig prioritera dig över sigsjälv om han inte har en egen vinning.

Lyssna på din omgivning. Fly från detta.
Man har alltid rätt att lämna en relation- tom fantastiska relationer när som helst.

Shallow

Wed 1 Feb 2023 23:01

#31

Anonym (Lova) skrev 2023-02-01 19:49:04 följande:

Herregud ja! och det finns massa att lösa om det.
ex:

https://mind.se/aktuellt/ann-soderlund-om-medberoende-till-man-med-psykisk-ohalsa/

men det känns som du vill ursäkta hans beteende med hans psykiska ohälsa? Att du lite lever på hopppat att om bara han får bukt med det så blir allt bra. Förmodligen intalar han dig det med.

Jag skulle snarare gissa att han har en empatistörning (dvs fysisk obotbar defekt) och att hans avvikelse mot normaliteten triggat depressionen, inte det omvända.. han kan mycket väl använda sin ohälsa som ett sätt att hålla fast dig. Inte ovanligt bland människor med psykopatiska tendensen och empatilöshet. Människor i deras närhet är mer verktyg för det egna jaget. Du finns till för att ta hand om hans barn och underlätta hans liv. Du fyller en funktion. Men han skulle aldrig offra sig för dig. Han skulle aldrig prioritera dig över sigsjälv om han inte har en egen vinning.

Lyssna på din omgivning. Fly från detta.
Man har alltid rätt att lämna en relation- tom fantastiska relationer när som helst.

Ja, jag har ?försvarat? honom hela tiden pga hans psykiska ohälsa. Att det hela tiden varit ?okej? för att han mår dåligt mm.. Jag har försökt att ha tålamod och bara väntat på att något ska bli annorlunda, men det blir snarare värre.

Men så som du skriver, är orden som beskriver min vardag exakt. Jag känner mig som en praktisk sak i hans liv som bara ska fylla en funktion. Blir så ledsen ibland när det blir så påtagligt, och det är oftast då efter ett gräl som han lovar en massa som sen inte hålls.

Jag önskar ju inget hellre än att han alltid ska vara sån som han är då när de tillfällen kommer. Att han ska stanna kvar där och vara sådär helt fantastiskt underbar som just då.. men det är väl en falsk trygghet jag vaggas in i.. det tar bara lite tid att inse sanningen.. jag vet ju att jag måste gå.. det gör bara så ont..

Får inget stöd av min sambo

INNEHÅLL