Nätdejting. Är du lyckosam eller

Nej, de TROR att de gör allt rätt och har bra presentationer. Det beror mycket på hur man är som person när man chattar.

Jag tog en annan väg. Jag sökte efter en KK på bodycontact och svarade bara om det verkade vara en vettig människa bakom tangenterna och ignorerade de som verkade tänka helt och hållet med kuken.

Det är kanske inte en så bra taktik om man är ute efter någon att leva resten av livet med, men om man är tjej och ute efter en fling så fungerar det super!

Jag behövde bara skapa kontot och skriva en superenkel profiltext så började det ramla in mängder av meddelanden.

I min bekantskapskrets är det massor, alla som har börjat om med partner efter 30 har hittat den via nätet. Det är en skröna att män har svårt att hitta någon online, normala och vettiga män gör det. Kvinnor är utsvultna efter män som är en likvärdig partner och som kan föra en vettig konversation och som är lite socialt bevandrad.

Då röstade jag rätt då, att jag är en nolla.

Du gör ett bra jobb att beskriva dig som en svår och dyster typ som vägrar ändra dig trots att det gör dig olycklig. Om du vill kalla dig nolla så kan vi lägga till martyr, det hjälper dig inte alls att lägga dig ner platt på rygg.

Kämpa för förändring istället för att acceptera faktum- det är attraktivt.

Vad var det för tips och råd?

Fullständigt irrelevant hur bra man är på att chatta, om man aldrig ens får en match så man har chans att försöka.

Att normala (icke fotomodellsnygga) män hittar någon via nätdejting tycks vara en skröna som sprids av anonyma användare på sajter som Familjeliv...

Varje gång jag berättar om min upplevelse av nätdejting möts jag av igenkänning och män som haft vettet att sluta försöka.

Det är helt sant! Men jag menar att det finns varianter. Dels de som verkligen bara tror sig ha en bra presentation men sedan de som verkligen har det men visar sig totalt torra i konversationerna, dvs då har man redan matchat.

Vi har väl helt olika umgängen då (eller är det här på Familjeliv och Flashback du hittar dina gelikar?). Jag har många i min närhet, och då är jag själv inkluderad, som hittat sin partner online och alla är helt vanliga män.

Män som sitter hemma framför datorn och som inte har en social ådra har det klart tuffare, det lyser igenom även online, så om du och de andra i tråden säger att det är svårt så beror det säkert på det. Ut och rör er och börja träffa folk, då kommer ni att börja slappna av och inte ta allt så seriöst vilket också kommer att märkas när ni rör er på nätet.

Jag vill säga att det är svårdefinierat om jag lyckas eller ej. Jag känner mig populär när jag nätdejtar, får mycket uppvaktare, dejter osv.  Så på det sättet lyckas jag.

Men det blir 2-3 veckors relationer följt av vi kan väl vara kk? "Du har fler röda flaggor än en kinesisk militärparad så nej tack (men vi kan väl vara kk?)" Ghosting och uppmaningar om att jag borde söka psykiatrisk vård, så på långtids-kärleksfronten går det dåligt trots att jag försöker så bra jag bara kan.

Men dejter får jag.

Det finns en kille på mitt jobb som ser sjukt bra ut, och som jag misstänker träffat sin nuvarande dejt via nätet. Det är nog den enda man jag kan komma på som (ev) träffat någon på nätet.

Jag träffar mycket kvinnor via hobbies och har på sistone snarast haft problem med för många samtidiga intressenter IRL. Det fråntar dock inte det faktum att nätdejtingen är total öken.

Vad menar de när de säger att du "har röda flaggor" och "borde söka psykiatrisk vård"? Förklarar de vad det är de reagerar på eller säger de så för att vara elaka? Får jag fråga om du är man eller kvinna? Det låter konstigt att umgås med nån i flera veckor och sen plötsligt säga så? Att "ghosta" eller tacka nej/avsluta kontakten på ett mer eller mindre sympatiskt sätt är nog vanligt men att häva ur sig sånt till en annan människa...? Är de trevliga och sjysta i flera veckor och sen vänder de bara tvärt? 

Är kvinna. Blir lätt att jag blir intensiv om jag tycker om någon och jag tolkar in att han känner likadant. Har svårt att vänta med att höra av mig om han vill ses igen osv. Jag har en personlighetsstörning som skenar iväg. Jag har två väldigt lyckliga relationer i bagaget där jag kunde vara mig själv nästan fullt ut och bli älskad ändå och jag vill må så som jag mådde då så jag försöker ofta få en relation dit direkt men det funkar inte.

Nej det finns inte få bra män. Men det finns för många som är kaffesump.