Någon som ångrar köpfesten på bostadsmarknaden?

Jag gör inte det men jag känner de som gör det. Min syster bland andra. Det är ganska många år mellan oss, så hon har gjort en nu kraschad bostadskarriär i 20 år medan jag köpte mitt forever-hem (förhoppningsvis) just innan coronan.

I slutänden handlar det lite om både levnads- och pengafilosofi. Hon köpte sin hyresrätt billigt under omvandlingsvågen, sålde på en gång för att få handpenning till något dyrare, maxlånade, sålde igen, köpte ännu dyrare osv. Hon letade inte efter ett hem utan en bostad som kunde omsättas så idag sitter hon med en bostad hon köpte för över 11 miljoner, belåna över tacknocken pga egentligen onödiga renoveringar, för planen var att bo där i 3-5 år och sen sälja vidare med ytterligare vinst. Målet var väl att hamna på Djursholm innan pension. 

Jag letade som sagt efter ett forever home och därmed räknade ordentligt ränta och amorteringar. Jag ville ha råd att behålla mitt hem vid olika situationer både på kort och lång sikt, avbetalning på max till pension, och räknade även med en ränta på 10%, och lade min budget där.

Idag sitter min syster och gråter blod medan jag sitter ganska vackert. 

Du var smart. Du köpte ett hus med syfte att, hör och häpna, bo i det. Då spelar det också mindre roll om det dalar i värde.

Vi köpte vår första lägenhet 2001, bodde där i 7 år. Sen valde vi att bo i hyresrätt i några år pga vi fick barn och det fanns helt enkelt inga lediga objekt som funkade ekonomiskt. 2011 köpte vi det hus som vi nu bor i och har för avsikt att bo i. Vi är strax över 40 och belånade till ca 50% utifrån ett marknadsvärde idag (som är klart lägre än för 1,5 år sen).
Vi har inga problem med kostnaderna, det är inte roligt när allt blir dyrt men vi har buffert och marginaler. Vi har ju haft många år i ryggen med låga räntor = har kunnat amortera och spara undan. Men många har nog bara gnuggat sina händer och konsumerat istället för att tänka till själva och inte ryckas med.
Vi har också för avsikt att bo här. Och säljer vi så ska vi ha någon annanstans att bo så det här boendet är inte köpt för spekulation.

Men jag lider med bekanta som inte lyssnat på goda råd utan som kört på  och belånat sig till max. Särskilt ett par som gjorde det innan de fick barn. De maxade lånet på två heltidsinkomster. Nu är tjejen föräldraledig = lägre inkomst och alla kostnader har ökat. Hon gråter över att inte kunna planera mer och spara föräldradagar till framtiden. Har ett helt annat jobb till vardags men jobbar helg inom vården för att dra in mer pengar. Man vill verkligen inte vara den som säger "told you so" men jag ställer mig ändå frågan om INGEN har fått något slags konsumentundervisning i skolan? Basic vardagsjuridik? Lärt sig göra budget? Jag har hjälpt dem att söka skattejämkning,inte ens det visste hon vad det var. Bara att det var "nice att få pengar från skatten varje vår"..... att konsumera upp.

Ett stort uppvaknande för MÅNGA.

Jag antar att hon har tjänat många pengar på vägen till sitt 11 miljoners hus? Dvs hon borde ha stoppat in en hel del cash i huset från vinsterna och därför borde hennes belåning trots dyrt hus vara ganska ok? Om hon inte har lönen som matchar huset borde ett stort lån annars var ganska svårt att få igenom? 

på riktigt nyfiken så frågar bara pga intresse. 

Jag känner också att jag vill veta mer. Vi köpte för 9 miljoner och vårt hus var värderat till 12 när det var som högst. Men det betyder inte att vi har 9 miljoner i lån. Vi stoppade in 6 miljoner. Vi hat ok inkomster 75 000kr netto så det funkar fast vi gjort bostadskarriär. Tänker att hennes systers situation påminner om vår. 

Jag tänker att uttrycket "köpfest" är lite hånfullt och missvisande. Många VAR TVUNGNA att köpa hus för dyrare pris än de ville, för att det var allt som fanns.

Jag bor i en storstad med hyfsat höga priser, och känner flera unga par med goda inkomster och stabila jobb, som efter andra barnetkände att de ville flytta från tvåan till något större. Trots stabil ekonomi fick de leta och gneta efter ett rimligt hus, men budgivningen sköt iväg på alla, och tillslut fick de bita i det sura äpplet och belåna sig över taknocken för att kunna köpa något. Det är fleramiljonershus, men inga lyxvillor, utan småhus på 110 kvm med små trädgårdar. 

Var det en köpfest? Nej, jag skulle snarare säga en brist på bostäder som tvingade upp priser till en nivå där många var obekväma.

Jag köpte hus för att bo i det. Vår villa köpte vi för 6 år sedan, och även om vi säkert hade kunnat låna nån mille till just då, så måste man ju givetvis räkna med att räntorna går upp. 

Visst, det är kännbart dyrare idag, men vi har råd, vi la in räntor på ca 10% i kalkylen, när vi räknade på hur dyrt hus vi kunde köpa. 

Vi köpte tillslut så dyrt att vi fick låna en del till handpenningen till och med... (2018), men det blev tillslut för trångt med barn i hyresrätten vi hade och köpoängen räckte inte till något större på ca 2 år (när vi köpte). Dock AVSKYDDE jag att bo i hus och avskydde belåningsgraden, så våren 2020 sålde vi. Gjorde _stor_ vinst (helt sjukt bra vinst) för det råkade bli en tillfällig uppsving i området prick då när vi sålde. Idag säljs likvärdiga villor i området för lägre pris än när vi köpte 2018...

Bor f.n. i en stor hyresrätt som köpoängen tillslut räckte till. Här har vi råd att bo tills vi känner att bostadsmarknaden landat någon vettig stans, sedan planerar vi att köpa igen - men aldrig en villa igen!

Så ja, jag ångrade alltså köpfesten på marknaden och sålde.

Ångrar absolut INTE! 
Vi köpte ett dyrt stort hus och byggde pool och det är och kommer vara en bra investering för trots inflationen så har husen i vårt område stigit mycket i pris på sistone och när inflationen lägger sig kommer de stiga ytterligare. Så med andra ord var det en bra investering! 

Att investera i hus är oftast den bästa investeringen, särskilt på lång sikt. Vänta 7 år och husen har stigit rejält i värde. Vi har dessutom bra marginaler om räntorna går upp och sover tryggt om natten. 

Jag ska inte ljuga; ja!!!  Men jag har köpt som singel just nu.

Det blir riktigt träligt ekonomiskt framöver men jag kan rätta mun efter matsäck? matlådor och inställda resor i ett par år. Det ska amorteras  

Dock desto trevligare priser på hus när jag väl ska uppgradera tänker jag. Finns två sidor av myntet!

Vi köpte vårt hus under pandemin som vi hoppas bo i många år framöver och vi räknade med räntor på 4-5%.

Vår smärtgräns går någonstans kring 10% ränta med dagens belåning (och att en av oss är föräldraledig) men vi har besparingar att halvera lånen om det skulle behövas. 

Tycker ibland det är lite surt att vi köpte så nära nedgången men vi har inte belånat oss över huvudet heller.

Nej, men vet en som behöll huset i skilsmässan men blev tvungen att sälja nyligen p.g.a. sjukt hög elräkning. Däremot har hon bra räntor via sitt jobb så det var inte problemet. Hade låg buffert för tillfället också (i och med skilsmässan). 

Själv bor jag i bostadsrätt så märker ingen större skillnad, lite högre ränta dock. 

Bostadsrätt kan väl också ha höga lån. Liksom villor kan ha låga elräkningar.

Jag köpte min lägenhet precis under värsta pandemin. Jag hade inget direkt val. Nyligen separerad och ensam med två barn i en alldeles för stor och dyr hyresrätt. Fick som tur var tag på nåt ganska billigt (under miljonen). Sedan har jag aldrig haft några större utsvävningar. Vi hade alltid ganska knapert så separationen gav mig ett stort ekonomiskt uppsving.

Jag frågade henne. Bostadslån et på nuvarande är 6 miljoner och "om man redan har lån man skött var det inga problem att låna en bit över" som hon sa. Sen har hon renoveringslån på 700k också. Sen är det också flera som sagt att det är lättare att få högre lån i Stockholm just pga priserna.

 

Fast hur många är egentligen tvugna? Jag bor i storstad och har många vänner som köpt hus senaste åren. Hör och häpna; vissa har inte haft råd med hus i stan och köpt det dom har råd med istället, oftast lite utanför stan. Alla har inte råd att bo i hus i stan, och det gäller nog ungefär i hela världen. 

Eller hur. Du har så rätt. Vi kan ta det ett steg längre också. Långt ifrån alla kan ens köpa något. Många bor i andra hand eller hyr rum i många år tills man kan hitta ett förstahandskontrakt. Det är väldigt bekvämt att ha möjligheten att kunna välja att köpa en BR, kan man inte ta den genvägen så fixar man det ändå, man får bara jobba lite mer och söka andra alternativ. Få är ändå hemlösa.
Ingen är tvingad att köpa BR eller hus, ingen är tvingad att bo i Storstockholm eller Storgöteborg.

Att köpa bostadsrätt är utan tvivel bland de bästa affärerna vi har gjort, för någonstans måste man ju bo. Har tjänat några miljoner på det och bor nu obelånat i en paradvåning på centralt läge.

Nu är det köpläge på en andra fastighet, så fullt span på Hemnet här.