Jag säger då till min fru med varm och lugn röst att Oj, någon har visst saknat sin mamma!
Det sades i all välmening. Det var positivt menat från min sida!?
Senare efteråt är frugan vresig över det jag sagt och kritiserar mig för kommentaren!
Gjorde jag verkligen nåt så fruktansvärt fel?
Nej, självklart inte.
Barnet har en självklar anknytning till mamman. Inget fel med det.
Jag tror du undanhåller något i trådstarten som är anledningen till att mamman blev irriterad när du kommenterade det.
Barnet har en självklar anknytning till mamman. Inget fel med det.
Jag tror du undanhåller något i trådstarten som är anledningen till att mamman blev irriterad när du kommenterade det.
Det är lätt att som förälder ha dåligt samvete, ofta i onödan. I det här fallet slog en välmenad kommentar fel och spädde på det samvetet. Kan förstå er båda.
Hon går nog och bär på en känsla av otillräcklighet, och därför uppfattade hon din kommentar som kritik.
Du ville säga "vår dotter tycker så mycket om dig" men hon hörde "du borde ge mer tid till ditt barn".
Och varför trodde hon det?
Har det hänt något nyligen, innan som får henne att känna att du pikar henne?
Det var nämligen vara så hon känner av din text att tyda.
Om inget ligger bakom, dvs du inte haft synpunkter på hur mkt hon arbetar, så varför bry dig? Alla kan väl ha en dålig dag.
Är det så att hon själv har dåligt samvete, så var det en okänslig kommentar av dig.
Men eftersom du frågar här och inte kan avgöra själv får mig att undra vad som ligger bakom. Om nu kommentaren var så oskyldig varför måste du fråga andra om det var fel?
Hon går nog och bär på en känsla av otillräcklighet, och därför uppfattade hon din kommentar som kritik.
Du ville säga "vår dotter tycker så mycket om dig" men hon hörde "du borde ge mer tid till ditt barn".