Känns som att polisen inte vill att jag ska medverka/gå på förhör

För att jag känner mig väldigt ambivalent. Ena stunden vill jag medverka och andra stunden känner jag mig rädd. Jag har verkligen tänkt att medverka men jag vet inte något känns inte så bra. Som du och flera andra skrivit är jag inte trovärdig, då känner jag mindre för att medverka för att det ger mig ångest. När jag får ångest minns jag inte lika bra och blandar ihop saker. Första förhöret berättade jag i detalj för då ville jag helt medverka.  Jag har berättat nästan allt, inte menat att undanhålla något bara svårt att få med allt. När jag blir stressad, vilket jag blivit, så blir det svårt, det låser sig lite.

Det var för att skydda mig så att han inte lyckas manipulera mig att gå tillbaka.
"Alla' är väldigt oroliga för mig, för att jag ska bli ihjälslagen om jag hade fortsatt med honom. Då menar jag vänner, familj, polisen, advokater, vårdpersonal och framförallt soc som arbetar med våld i nära relation. 
Det tror jag alla i din omgivning också skulle vara om de visste. 

Men dom kan inte tvinga mig att inte träffa han, det är ju omöjligt. Hur tvingar dom dig? Bor i i skyddat, isolerat? Har ni barn? För då kan dom tvinga dig, inte annars, då har dom ljugit för dig. 

Jag pratar om när han var häktad fick han ringa sina barn och vänner, men inte mig. Hans vän besökte honom men det fick inte jag. Är troligen samma nu när han sitter på anstalt.
Jag har aldrig anmält men jag är offret. Det är kriminalvården som bestämmer detta. Kan se olika ut, men denna misshandel var väldigt grov. (enligt andra)

Och ja, normaliseringsprocessen gäller i mitt fall och troligen även för dig. 

Vi har inga gemensamma barn. 

Grov enligt andra? Men inte enligt dig? 

Rätt självklart att du inte får träffa honom. Märkligt att.du inte förstår det själv men han har väl manipulerat dig under lång tid. Ta emot hjälp för att bearbeta det du varit med om och bryt all kontakt med genom. Skilj dig om ni är gifta. 

Jag förstår det.
Men vill du verka trovärdig så berätta allt du kan och försök lämna honom.
Eller åtminstone förklara varför du inte lämnar honom så du kan få hjälp att göra det.
Du kan ringa kvinnojouren om hjälp också.

Tvinga och tvinga... de kan medverka till att ni inte träffas så långt de kan påverka, vilket de kan när han sitter inne. Det är ju en del av det brottsförebyggande arbete som rättsväsendet har som uppgift. 
Gärningsmannen kan också beläggas med förbud att kontakta dig eller att befinna sig i eller nära ditt hem eller där du vistas.
Myndigheterna kan dock inte vidta några sådana åtgärder mot dig.

Var har jag skrivit att jag inte förstår det själv?
Självklart fattar jag att de försöker skydda mig genom att förbjuda all form av kontakt. Men om det är någonstans jag verkligen är skyddad är när han är i förvar.
Jag har försökt ta emot den lilla hjälp jag kunde få.  Samtalskontakt om ca 4 månader och eventuellt besöksförbud. Det kommer jag inte ha behov av då eftersom jag troligen inte kommer finnas längre. 

Jag hoppas att du ts tar tag i detta NU, innan det gått för långt så du hamnar i min situation.

Till alla som tror att "det finns hjälp att få" vill jag bara säga att så har jag också alltid trott. Det stämmer inte. Men för ts finns det en stor chans om hon gör nåt nu innan det går för långt. För min del är allt försent. 

Snälla berätta, hur är det försent?

Ska försöka men känner mig rätt nere. Jag har förklarat i tidigare förhör. Tack för att du svarade. 

Precis som du beskriver finns det inte alltid hjälp att få. Jag tror att många som inte varit med om jobbiga saker tror att hjälp finns bara man vågar be om den och berätta. Hoppas det löser sig för dig. 

Men du skrev väl att du inte har berättat allt utan kommer att göra det senare?
Eller har jag missförstått?
Om inte så tycker jag du ska beräta allt för polisen så risken för att det ska läggas ner minskar.

Polisen har kommit till mig flera gånger pga bråk
 Grannar har ringt så jag har förlorat min lägenhet.  
Är snart hemlös tills han kommer ut. Om jag överlever på gatan så länge. Något nytt boende får jag aldrig på grund av skulder. Inga hyresskuldeer dock.

Kan du inte få hjälp av kvinnojouren?

Vet faktiskt inte. Pratade med ett ex och han tycker att jag ska försöka få.hjälp med stöd av våld nära relation.  Han jobbar med att ordna lägenhet till kvinnor i min situation. Men tyvärr är det hos min nuvarande hyresvärd så det kan bli svårt. Vi levde ihop i 10 år.

Jag tycker du ska ringa till kvinnojouren i alla fall,och be om råd.
Kanske kan de hjälpa dig.
Du ska inte behöva vara hemlös och försvarslös om han skulle dyka upp när han kommer ut.