Hur gör man när man verkligen inte lyckas få bostad?

 

Det är ju du som inte verkar förstå att man kan bli sjuk, lämnad eller arbetslös, det är du som tycker att man inte behöver backup. 

Varför drar du in en massa annat i diskussionen? Jag ser inte ner på folk beroende på deras yrken. Att ha en backup har inte med lön att göra, det behöver de flesta. 

Norra sidan.
Jag tittar på olika kundtjänstjobb, men är det inte väldigt dåligt betalt på det? Visserligen kanske jag kan få bostadsbidrag sen, men blir så stressad av att kanske tvingas bo kvar här länge till. Får panik av tanken.

Vadå "inte tid med"? Om du lider av fysiska besvär som kan äventyra ditt liv men som kan bli bättre med en operation så finns det inget som heter "har inte tid"! Vad väntar du på egentligen?

Då skulle jag tvingas bo kvar minst tio veckor till där jag dessutom kommer behöva massa fysiskt stöd i början. Det vill jag absolut inte. Aldrig aldrig aldrig att han kommer få den makten över mig.

Kolla om någon i området som bor i villa kan hyra ut källaren till dig. Vet att många gör så 

Om du inte får sjukpenning, kan du inte få ekonomiskt bistånd då?

Kolla hur det är med studentbostäder. Då kan du ändå stanna i stan, men barnen bör kanske bo hos pappan om ni är många och du hittar en väldigt liten lägenhet. 

Och det är bättre att vänta tills du har bostad där ingen alls kan hjälpa dig menar du...? Även om du börjar leta boende nu så kan det ta flera månader innan du lyckas ta dig därifrån. Ska du inte prioritera hälsan så du kanske kan jobba sen, få en inkomst och försörja dig inkl. betala hyra??

Man kan ansöka om hemtjänst via kommunen om du är nyopererad men det är ingen garanti och huvudsaken, så länge du inte har inkomst får du inget boende.

Det var du som tog upp att man borde skämmas över att inte kunna försörja sig när man har barn därav min fråga som du inte kan förstå att man kan bli arbetslös, sjuk

Och du verka ju se ner på folk om du har den inställningen  att folk borde skämmas om dom nu har oturen att ha ett logs lönat jobb och därför bemogt dig inte försörja sig..
. Att stä i bostadskö hade knappast hjälpt mig om jag blivit arbestlös eller sjuk.. Jag äger dock halva huset jag bor i. Men det går inte i en grisblink att sälja det och få ut pengarna därav problemet med boende för tillfället. 

Att stanna här kommer knäcka mig mentalt, det är redan på god väg. Jag tänker inte låta mig "tas hand om" av en man som behandlat mig illa i många år. Då är jag ärligt talat hellre ensam. 

Det finns ett ställe jag skulle kunna flytta till, men det fungerar absolut inte för barnen. Det är inte bara en annan stad, utan en annan landsdel.
Jag vill inte vara ifrån dem så mycket, vv kommer vara jobbigt nog, och han går absolut inte med på att jag flyttar så långt heller. Då sviker jag barnen säger han och han kan mycket väl tänkas göra allt för att förgifta min relation till dem då.

Ja , du måste vara helt oerfaren om du tror att bara kvinnor tar hand om sina barn.

Och du måste ha dålig läsförståelse eller usel argumentationsteknik om du tror eller påstår att det var vad jag skrev.

Du får så klart flytta var du vill i hela landet, det är inget han ska "gå med på". Du vet redan följden, att du inte kan träffa dina barn så ofta. Däremot har barnen fortfarande rätt att träffa dig och det kan ni lösa genom att ha dem vartannat lov och dela upp sommaren på två ställen. Han får väl påstå vad han vill men om du märker att han försöker måla ut dig som självisk eller så inför barnen så får du kalla honom till ett samarbetsmöte hos Familjerätten. Det går säkert att lösa digitalt om du bor långt bort.

Hur har det gått ts?