Om någon har personligheten men inte utseendet, hur hade ni ställt er till det?

Det tar typ två sekunder att konstatera om en person är en kandidat utseendemässigt. Är de inte det så varför slösa tid? Däremot tar det betydligt längre tid att konstatera om de passar till personligheten.

Jag har med åren blivit snabbare i att se vilka som dömer hunden efter håren på ett sätt som inte går att övervinna. Det är precis som du säger inte någon större ide att slösa tid på människor som styrs av den sortens ytlighet. De snygga och de fixerade får gärna hålla sig till varandra eller vara ensamma. Jag känner inget speciellt för den längre, även om det kunde såra mig förr. 

Jag tyckte också i början om min man att "synd att han inte var lite snyggare", men jag var ju attraherad ändå.
Nu när jag är så otroligt kär i honom tycker jag att han är jättesnygg och skulle inte vilja att han skulle se annorlunda ut på något sätt.

Ser det bara som positivt ?å män som ser bra ut som har en bra personlighet fejkar sin personlighet och sätter på dina väninnor i smyg.

Det finns en hel del fejkade personligheter därute. Titta i ansiktsmusklerna så ser du vilka de är! 

Det måste ju finnas en attraktion, annars är det ju ingen idé. Sen om det för den sakens skull måste vara en objektivt vacker person vet jag inte

Jag hade nog valt att fortsätta träffa personen, men på ett vänskapligt plan. Varit tydlig mot personen att jag vill ha vänskapen. Sen hade jag umgåtts på det planet och sett vart allt leder. Tror att känslor kan växa fram och då blir det riktigt bra. Utseendet är inte viktigt i långa loppet men man måste ju finna personen attraktiv och vissa blir snygga när man lär känna dom ordentligt! 

Det kan ju betyda flera saker att någon inte ser bra ut. Om jag tyckte att han bara hade ett alldagligt utseende skulle jag träffa honom igen, men troligen inte om jag tyckte att han såg direkt motbjudande ut.

Jag har liknande erfarenheter. Män som jag sett som alldagliga till utseendet har ändå blivit väldigt attraktiva för mig på grund av sin personlighet.

Personligheten är det absolut viktigaste. En bra personlighet brukar också göra en person mer attraktiv i mina ögon. Jag hade absolut fortsatt dejta personen ändå. Känns som en fin insida är mycket mer sällsynt idag än ett attraktivt yttre. Det är väl insidan man älskar och lever med. 

Människor skyltar kanske inte med sin fina insida, men den finns ju där, hos alla. Tricket är att välja bort dem som inte vill vara i kontakt med sin egen känslighet, för de som inte vill det kommer att angripa dem som är det. Ja, jag tycker att det är fint att visa känslighet. Alla håller inte med, men det är så jag tycker. 

Jag skulle inte dejta en man som jag inte fann attraktiv. Men för mig har det inte så mycket med utseende att göra. En man måste inte vara snygg för att jag ska finna honom attraktiv. Personlighet och karisma är viktigare. Men hade jag inte gillat hans utseende alls, hade jag förmodligen inte varit intresserad av mer än vänskap.

Klicka kan man ju göra med många människor. Mina vänner har fina personligheter och jag klickar jättebra med dem. Det betyder inte att jag är attraherad av dem. 

Blir hypotetiskt då jag varit med samma man i 20 år. Men en sak jag kan konstatera är att personligheten finns kvar och utseendet kan förändras.

Jag träffade en charmig man med ok utseende som närmade sig 30 och nu är jag gift med en charmig man som närmar sig 50 som nog av de flesta betraktas som ganska hunkig och ett kap rent utseendemässigt då han dels har åldrats vackert i ansiktet och dels har börjat träna och skaffat sig en kropp som han inte hade när vi träffats och många 10 år yngre skulle vara avundsjuka på.