Vill inte ha ett 8-17 jobb, trött på ekorrhjulet

25 dagar enligt semesterlagen 

Mildatid: alla statliga myndigheter ska följa samma regler ang semesterdagar. 

Det handlar inte om utbildning, det handlar om vilja, jag jobbar inom bygg, byggde mitt första hus som arbetslös vid 22 år ålder, sålde några år efter, byggde ett nytt på liknande sätt , sålde, byggt 5 hus o sålt.
Nu bor jag i bostadsrätt, valde låg månadsavgift, inga lån, har mycket låga omkostnader.
Valde gå med i styrelser, sitter vid protokoll på ena, har med datorn skriver klart allt under mötet, andra som ordförande, sitter även politiskt, dessa betalar hela årshyran jag har samt lite till. dessa uppdrag tar bara några timmar per månad, ca 4 till 6 timme totalt. Styrelsen beslutar om max ersättning, ingen vill ha lägre.

Jobbar max 3-4 månader per år, det täcker resor och nöjen/mat.

Många är förundrade över mitt sätt att leva, hur kan du leva som du gör? svar jag har låga omkostnader, även om jag kör en ny bil, bor i trea centralt, men dessa kostar inget, dessa är betalda kontant. och har mycket låga omkostnader.
det jag tjänar på arvoden betalar hela hyran o lite till, jobb 3-4 månader betalar resor o fritid.

Kämpa för att bo billigt, gå med i styrelse o politiskt, dessa ger mer arvoden än du kan tro.

Kan du peka på var det står i tvingande lagstiftning då jag enbart hade 34 semesterdagar som 40+?

Jag har 31 dagar, så det är mer är 6 veckor. Men ja, det har jag enligt vårat avtal. 

Det fåtalet jag känner till som lyckats komma ur ekorrhjulet, eller lyckats slippa hamna i det öht. har redan i ganska tidig ålder hittat en rik ca 10-15 år äldre man som jobbar väldigt mycket. Gift sig med honom.

De, med undantag av en är dessutom från USA, bor i USA. I USA kan man tydligen vara hemmafru, ha råd med det, beroende på stat bara mannen är rik, han behöver inte vara superrik för det. Undantaget flyttade från Sverige till London för hon träffade en Rysk man. Varför de inte flyttade till Ryssland utan London vet jag inte riktigt. Tydligen bor rika Ryssar i London. Han är tydligen något helt obscent rik. 

Alla andra får jobba :(     

Och det hade jag också när jag arbetade statligt.
Det som styr detta är kollektivavtalet och alla statliga myndigheter har inte exakt samma kollektivavtal.
Har vänner som arbetar på ett universitet och de har 35 dagar. 

Jag jobbar statligt och har 7 veckors semester per år. 

Vilken sorts styrelser sitter du i? Hur jobbar du politiskt? Bara nyfiken? 

Tyvärr så kräver världen att man jobbar, man måste göra väldigt mycket uppoffringar för att inte bara i 8->5 livet. 

Ska man ha barn&bostadsrätt så krävs det att man jobbar och skaffar sig en normal karriär, annars blir man väldigt lätt sur och bitter.

Helt korrekt, det man kan sikta på är att få tillräckligt hög lön och att kunna styra över sina arbetstider. Det är inget som kommer av sig själv men gör livet ganska mycket enklare.

Ni som har eget och trivs vad jobbar ni med?

Jag har startat flertalet olika företag, några gick dåligt, några gick ok och några gick riktigt bra. Jag sålde 3 bolag och  har gjort bra investeringar. Iom detta så fick jag bra kontakter och jobbar nu som styrelseordförande för flera företag. Så mitt "jobb" är väldigt fritt, reser utomlands varje månad. 

Ibland blir det 5 timmar i veckan och ibland kan det bli 50 timmar i veckan, det beror på i vilket läge bolagen är i. Har en årslön på ca 2,5miljoner. Trivs oerhört bra. Men innan jag kom hit så jobbade jag 60 timmar i veckan och hade knappt semester under 10 år. Försöker ta igen det nu. 

Jag jobbar som frilanskonsult sedan snart 3 år tillbaka och trivs fantastiskt bra med det.

Först och främs; Grattis! Och inte på något falskt, svenskt jantemanér, utan genuint ☺️

Är jätteintresserad av hur man blir attraktiv för styrelseuppdrag från första börja? Vilken studiebakgrund hade du innan du startade företag? Har alla sina styrelseuppdrag gått via kontakter från din tid som företagare?

Är relativt ung (27) och har sneglat mer och mer åt styrelsearbete.

Vore jättetacksam för svar!

Är distriktssköterska och anställd i en kommun. Jobbar bara nätter och kvällar eftersom jag tycker illa om mån-fre jobb. Tjänar 45 000 i grundlön och får också OB på nätterna. Så det räcker att arbeta 60-80% för att jag ska klara mig och få ut lön som gott och väl räcker. Tycker det är livskvalitet att vara mycket ledig och tar hellre det än pengar. Jag skulle egentligen kunna jobba hur mycket jag vill eftersom det är brist på folk jämt.

Nu har jag inte läst hela tråden, men min spontana tanke är att man gör klokt i att ha såväl tankar om hur man vill ha det och samtidigt lite realism om hur du är som person.

Personligen tycker jag att man gör klokt i att utbilda sig till något som passar det yrket man vill ha. Vissa jobb är friare, och andra är mer 8-17. 

Ser man på sitt arbetsliv som "att bara jobba på" i 40 år, så blir man ju matt.... Men man tar ju vecka för vecka oavsett vad man gör. 

Jag trivdes innan jag fick barn med att jobba oregelbundet och också med olika saker. Jag siktade på en utbildning som var bred och där det finns olika typer av jobb.... Så nu jobbar jag med något som är dagtid, men också rätt flexibelt. 

Jag behöver göra min grej och prestera det som är mitt uppdrag, men jag kan komma "sent", eller gå tidigt och jobba mer andra dagar. Den period jag jobbat 80% fungerade det bra.

Jag tänker att det finns något motsägelsefullt i att du inte tror du kommer orka och att du också funderar på att vara din egen. Är du säker på att du är en person som orkar driva dig själv i den omfattning som krävs för att vara egen?

För egen del finns det något oerhört vilsamt i att jobba kontorstider och vara en del i en struktur. 

Jag brukar jobba övertidspass ibland på helger då det är kvalificerad övertid (om man jobbar extra på helg som inte är schemalagd från början). Då kan jag tjäna dubbla timlönen och ta ut antingen i pengar eller komptid. Sånt gör att jag inte behöver ha heltid i grunden också.