För psykiskt påfrestande och tråkigt med studier

Spontant utan att ha läst inläggen i tråden, så undrar jag om det är rätt utbildning för dig? Det är inget fel att byta till en utbildning som verkligen intresserar en. Då blir det mer intressant och man får energi. 

Jag läste själv en lång utbildning utan att tycka den var intressant. Den passade inte mig alls, jag borde bytt. Men den utbildningen har hög status och jag tyckte det skulle vara ett nederlag att hoppa av. Men såhär efteråt skulle jag absolut hoppat av och sökt mig till ett område som jag var intresserad av istället. 

Kommer du direkt från gymnasiet eller har du jobbat emellan? Är du van vid att själv strukturera och styra upp ditt arbete?

Min egna erfarenhet från högskolan är att jag hade noll studieteknik från gymnasiet. Det behövdes liksom inte där. På högskolan var det högre tempo och mer eget ansvar så då behövdes både struktur och studieteknik vilket jag saknade. Det tog nog nåt år att komma in i det?

Jag kommer inte direkt från gymnasiet. 
Jag har läst lite kurser innan, jobbat litegrann, men haft perioder av arbetslöshet och dålig hälsa.

Jag vet med mig själv att det är högre tempo än gymnasiet. Jag har ju som sagt läst lite kurser innan den här utbildningen också, men att gå från en väldigt mörk period med mycket ångest, depression och tankar på att livet inte är värt att leva, till att studera heltid, det tar mycket på psyket.

Men om jag kan bli bättre på studieteknik och struktur så kanske det kan underlätta. Det stämmer säkert.
Jag har klarat allt hittills trots mitt dåliga mående (peppar, peppar).

Jag kan ju inte outa allt om mig själv här online, men jag kan säga att jag har mått väldigt dåligt hela livet.

Aha OK. Ja studieteknik och struktur underlättar absolut. Försöka hitta någon studiekamrat att alliera dig med, det underlättar också.

Har du gått från 100% sjukskriven (för depression?) till 100% studier? Då låter det som att du har en släpphänt läkare. Det vanliga är att sjukskrivning trappas ned och sysselsättning trappas upp om man mått så dåligt som du beskriver. Prata med din läkare? Du kanske ska ha en 50% sjukskrivning och 50% studietakt? Att studera heltid kräver ju ofta lika mycket som att jobba heltid.

Att du är deprimerad känns ganska uppenbart av dina inlägg. Vad far du för hjälp med den psykiska ohälsan idag? Har du nagon samtalskontakt? Läkare? 

Kan du ta dig igenom sista veckorna sa att du tar dina poäng för denna terminen och slipper problem med CSN? Att ga en utbildning som inte riktigt passar är ju stressigt och trakigt för vem som helst men om man har underliggande psykisk ohälsa blir det en extra hög tröskel att ta sig över.

Oavsett vad du vill göra i framtiden sa tror jag att du behöver ma bättre i dig själv för att lyckas..Du skulle kanske pausa utbildningen efter terminsslut, jobba ett ar med nagot mindre stressigt, tokusera pa hälsan och fundera pa vad som är rätt för dig.

Vet inte om mina rad hjälper just dig men da jag led av mycket psykisk ohälsa mellan 13 och 30 ars alder vet jag hur det känns att försöka klara en utbildning samtidigt som man mar daligt. Det är INTE lätt. (Jag hittade min väg till slut.)

Hej igen!

Jag har en kontakt online just nu.
Jag kämpar vidare och försöker absolut ta mig igenom hela terminen, det måste jag.

Fick ganska nyligen svar på ett par uppgifter som jag "bara" fick G på..

Känns knappt värt att kämpa om jag inte kan prestera på "topp".
Jag velar lite mellan om jag vill byta utbildning, kämpa vidare med den här, eller söka jobb.
Det svåra är just att man vet vad man har, inte vad man får. Tänk om valet jag gör får mig att må sämre?

Ja, hur som helst...
Jag ska fortsätta träna i vilket fall! Har börjat gå promenader oftare, och till och med joggat lite senaste tiden. 
Ska också titta på om jag kan få extrajobb eller sommarjobb så att jag kanske kan få känna att jag klarar något... om jag hittar rätt jobb!

Jag märker när jag läser igenom mina egna uppgifter och tentor att de inte är "bra nog." 
Jag VET att jag har potential egentligen, men jag är så otroligt nedstämd och orkeslös att jag inte förmår mig att göra riktigt bra ifrån mig.

Jag ska i vilket fall försöka fokusera mer på både träning och kost! Det har säkert en stor inverkan på mitt mående. 

Hur skulle du klara att prestera på topp på ett extrajobb eller sommarjobb?

Väldigt få arbetsgivare är intresserade av dina betyg. Det enda de bryr sig om, är om du har en examen eller inte. Betygen kan spela roll inom vissa branscher eller vidareutbildningar med mycket konkurrens, men de allra flesta fall så frågar arbetsgivaren som sagt inte efter betygen.

Jag vet hur jobbigt det kan kännas att 'bara' få G när man vet att man har kapacitet till VG, men G är faktiskt även det en prestation. Försök tänka vilken insats du gjort som  lyckats få G även när du är deprimerad, istället för att fokusera att du skulle kunnat få högre om du mått bra. Belöna dig själv för varje G eller avklarad kurs, för du är värd en belöning.

Om man alltid har så höga krav på sig själv att man alltid måste prestera på topp, så är risken hög att man blir utbränd, eller ger upp. Och det är väl dumt, för alla människor är inte på topp hela tiden, inte i studierna, inte i arbetslivet, inte i övriga livet. Man måste tillåta sig själv att inte vara högpresterande jämt, och inte se de lägre perioderna som ett misslyckande.

Tror du att du skulle må bra av/orka ett extrajobb eller sommarjobb? Klarar du av att kombinera jobb med studier när du inte är på topp, och hur går det om du inte har sommaren som återhämtning? Du känner dig själv bäst, jag försöker inte säga vad du mår bra av eller klarar, men jag tänker att det kanske blir lite mycket i nuläget med jobb ovanpå allt annat?

Du skulle kunna ansöka om studieuppehåll, och jobba istället? Då fick du prova på något annat ett tag, utan att direkt ge upp det du pluggar just nu.

Jobb kan vara enklare då det är mer uppstyrt och rutinbundet, man går till jobbet och gör de uppgifter man blir tilldelad. Sen går man hem. Vet ju inte hur TS studier är upplagda, men när jag studerade låg mycket på eget ansvar och få saker var schemalagda och/eller obligatoriska. Så det krävde viss disciplin och att man själv styrde upp sina studier vilket nog kan vara svårt för många.

Ja. Det svåra med studier är ju att man kan ha stor ansträngning periodvis, som redovisningar och grupparbeten, medan andra perioder är det lugnare- som att studera inför en tenta eller bara skriva på en uppgift som ska lämnas in utan redovisning.

Att "bara" skriva uppgifter är mindre påfrestande än att också planera inför och genomföra en redovisning, själv eller i grupp.

Det tycker jag är rätt logiskt att det kräver mer av en. Man bli mer "utsatt" socialt att stå och redovisa, än att "bara" skicka in uppgifter eller skriva en tentamen som faktiskt är anonym.

Jag förstår inte de som inte förstår hur redovisningar kan mer påfrestande än ett jobb.
På ett jobb blir man ju mer trygg med tiden i att man ska göra sin uppgift. Visst är det socialt, men det har ofta rutiner som man kan lära sig med tiden och bli tryggare med. Man är mer en i mängden. 

Man blir nog i det stora hela mer individuellt bedömd under en utbildning än på ett jobb, eftersom man faktiskt ska få betyg i alla moment också. På ett jobb så värderas ju snarare helheten av ens insats.

Sedan undrar jag verkligen om alla "presterar på topp" på extrajobb, och vad det innebär? Är alla som jobbar felfria alltså, och presterar på topp oavsett? Det tror jag inte.

Inget bra kommer av att hoppa av, en paus är bara ett ordval för att lura dig själv. Det kommer bli samma sak.

Du kommer känna dig som ett misslyckande och alla negativa känslor kommer vara som ett gigantiskt hinder för dig att återuppta studierna.

Förfina din studieteknik och kämpa på.

Tack för din uppmuntran! Jag ska förfina min studieteknik och jobba på mitt mående överlag för att orka studera. :)

Nej, men varfor skulle du ha mindre krav att prestera på topp på ett jobb om du har det kravet på dina studier? Tycker du inte även arbetsgivaren är värd ditt bästa?

Du har  inte en aning vad du snackar om. På jobb blir du ständigt individuellt bedömd, inte bara av din chef, utan av kollegor, andra chefer, kunder mm. Du ska hela tiden redovisa, delat i projektarbeten, samverka med andra avdelningar, kunder, leverantörer mm.

Ny arbetupppgifter, nya rutiner, nya kollegor tillkommer hela tiden. Rutiner gäller sex månader, sen är det nya rutiner, nya chef mm

Just nu tycker du plugget är kämpigt och vill bara fly därifrån. Du hittar på felaktiga argument varför jobb eller än annan utbildning skulle vara lättare eller mindra krävande Sanningen är att byter du kommer du sitta i precis samma stressituation om sex månader som du gör nu.

Sluta fly från allt som är jobbigt!

Okej. Du har väl rätt. Så det blir att lida genom hela livet alltså? 😔

Eller så lär man sig att hantera det.

Vad händer på CSN-fronten? Man måste ju klara minst 15 högskolepoäng per termin (en kurs är vanligen 30).                                                                     Min uppfattning är att TS lägger alldeles för lite tid på studierna och heller inte har rätt studieteknik. Minst 40 timmar per vecka måste man lägga om man läser på helfart, inte ens det verkar TS göra trots att det förmodligen krävs mer än så för att hänga med.                                                                                                                                                                 I den situation som TS befinner sig skulle jag under en tid lägga allt krut på att ta igen det som släpar efter, all vaken tid skulle jag plugga. Om det nu är fel utbildning måste det väl vara trevligare att lämna kursen med flaggan i topp - och därefter byta inriktning med stärkt självförtroende.                    

Poängen är nog snarare att du behöver strukturera upp din vardag så att du klarar av dina studier, eller jobb, på ett bra sätt. Förslagsvis tar du ett krafttag nu och avslutar terminen på ett bra sätt och sen gör du något annat över sommaren.

Var noga med att lägga minst 8h varje dag. Att skjuta fram det och lägga arbete på hög gör bara att det blir stressigt inför att du ska slutföra något. Kontinuitet gör det så mycket lättare.

Försök hitta en bra studieplats där du sitter med dina studier. Studiesal på universitetet /högskolan? Eller ett bibliotek? Olika människor fungerar olika men själv har jag svårt att fokusera i hemmiljö. Jag behöver så att säga mentalt stämpla ut från hemmet och stämpla in för studier eller arbete. Försök hitta vad som passar dig, en miljö där du kan fokusera.

Sätt en struktur och ett mål för dagen. Exempelvis 2h på uppgift X, rast, därefter 2h på uppgift Y och sedan lunch, eftermiddag på liknande sätt. Lägg arbetsblock som är lagom för dig och uppgiften, tillräckligt långt för att komma in i det och tillräckligt kort för att hålla koncentrationen på uppgiften.

Hitta en studiekamrat som du kan använda som sparringpartner. Det kan vara mycket värdefullt att ha någon att bolla med om man har funderingar eller har kört fast. 

Dagens universitet är helt anpassade efter tjejer och kvinnlig kognition - dvs hyperaktivitet, korvstoppning av information och såklart grupparbeten (eftersom allt måste vara en social företeelse). En man kan inte klara sig i en sån miljö utan att bli feminiserad och bortkommen.