Svårt att hitta meningen med livet!

Fortsättning av tråden: 

På min fritid händer det sällan något. Blir väl att jag städar hela huset, går ut och går och äter lite men inte mycket mer.  Jag får inte ut något av min lediga tid känns det som eftersom jag då känner att jag behöver vila upp mig för att orka kommande arbetsdag. 

Jag kan känna likadant. Jag kämpar oxå mot depression o vart sjukskriven för det innan. Lever i samboförhållande och kan känna mig så ensam i allt. Vi har dessutom fått barn för några veckor sen och han är tillbaka på jobbet. O jag axlar alla nätter och dagar tills han är hemma. 
Vad har du för intressen? Finns de något som ej tar för mkt ork av dig?

Meningsfullhet är känslor som uppstår inom oss, så visst är det så att vi finner mening genom att skapa det. Det går alltid att ifrågasätta syftet med meningen, men jag tycker inte att det leder någon vart.  Sedan blir det ju lätt lite drygt att utgå från en extremindividualistisk syn. Att känna sig som en del av något större tror jag är viktigt också.

Tack för att du delar med dig
Jag lever också i ett ??samboförhållande??. Jag är inte skriven på hans adress då jag fortfarande har kvar mitt egna boende men vi bor tillsammans hos honom. Men jag kan också känna mig så ensam. Jag har bara en kompis som jag umgås med ibland. Min andra bästa kompis har slutat svara och höra av sig vilken är en stor sorg för mig. 

Jag har många intressen egentligen. Men varken lust eller ork finns pga måendet. Så det gör mig ledsen. Jag gillar att fotografera, renovera, spela piano, resa (även inom Sverige) städa (för mig är det avkopplande) gå på promenad och lyssna på podd samtidigt, titta på film och serier, rida. Men nu för tiden städar jag och går ut och går. Orkar inget annat. Helt slutkörd efter jobb och då jobbar jag inte ens 75%. Jobbar fyra dagar i veckan. Men sen tar nog jobbet mer energi för att jag inte trivs och för att det inte är ett optimalt jobb för mig med funktionsnedsättning. Blir väldigt mycket intryck under en dag då jag jobbar 9-19. 

Först och främst tänker jag att ett jobb som du inte trivs på är en nästan garanterad grogrund för psykisk ohälsa. Vi tillbringar en tredjedel av livet på jobbet - och det påverkar oss betydligt fler timmar på dygnet än så - så att inte trivas med det är förödande.

Vad tror du om att ta tjänstledigt och studera? Kanske bara en termin till att börja med, någon kurs i något som intresserar dig och som du kanske vill fördjupa dig i sen. Du kan givetvis även plugga på deltid. Kanske gå ner till 50 procent arbete och plugga 25?

Förut hade jag ett tråkigt jobb och inga särskilt givande intressen.
Det enda glädjeämnet var sex. Så i några år var jag nog något av en sexmissbrukare, även om jag aldrig led någon skada av det.

Nu har jag slutat söka kickar genom sex och har istället ett jobb jag gillar, en fritid jag gillar och människor omkring mig som jag älskar.

Även om allt känns meningslöst just nu så kan det vara helt annorlunda imorgon.

Ja, det påverkar min vardag varje dag och kan inte ens koppla av när jag är ledig. Kollar nya jobb hela tiden men hittar inte mycket som känns värt att prova. Tror jag skulle behöva en tid ledigt för att vila upp mig ordentligt efter min långa depression men jag har fortsatt som ?vanligt? och jobbat utan paus. 

Tjänstledigt finns nog inte på kartan där jag jobbar. Litet företag men bara 5 anställda. Sen behöver jag den inkomsten jag får. Klarar mig varje månad precis innan lönen. 

Det låter hälsosamt och bra

Ja, alltså jag har ju många bra stunder. Jag har hittat min första riktiga kärlek efter många år av dejtande osv. Men nu har jag äntligen fått känna på hur ett seriöst förhållande känns. Det trodde jag att jag aldrig skulle få uppleva. Men även om jag trivs med det så kan allt kännas så jävla meningslöst ändå. 

Meningen med livet skapar du själv. Jag har också varit i perioder då jag ansett livet vara meningslöst, men vi i Sverige har så mycket att vara tacksamma och glada för, så vi ser inte skogen för alla träd.

Ställ ditt liv i relation till de som har det sämre, så kommer denna tacksamhet att väckas hos dig.

Det går alltid att hävda att livet är meningslöst, ingenting spelar någon roll och vi blir till jord när vi dör.
Men man får försöka hitta solstrålarna i mörkret och se till att fler solstrålar släpps in. Sakta men säkert finns det tillräckligt med ljus för att mörkret inte ska dominera.
Saker att vara tacksam för, att se fram emot, att drömma tillbaka till.
Man får faktiskt sura ihop ibland också, och vara dyster. Men bara en liten stund. Sen får man krama någon man tycker om, äta lite choklad och tänka att solen kommer tillbaka.

Kanske är det så, men att ingå i ett ekosystem som är större än en själv är ju på sitt vis trösterikt. Det möjliggör ju också en viss sannolikhet att man kan finnas igen.

Där har du en poäng, vi kommer att finnas igen.
Hoppas bara man inte hamnar i gödselstacken.

Ts: tänker du måste byta jobb. Så viktigt med inkomst förstår det. Men måendet är prio. 
Ja gillar oxå promenader o ridning har jag inte gjort på evigheter. Kämpa på

Om man tänker sig en bokstavskombination i ett program som genererar sådana i 5000 år, så kommer sannolikt samma kombination uppstå flera gånger. Vad som sedan ingår i den kombinationen är svårt att säga, endast en själv eller en själv i de omgivningar man levt, dvs en identisk upprepning av det liv man levt? Ibland när jag tänker så kommer jag på att det kan vara bra att försöka leva så lyckligt som möjligt om det skulle upprepa sig igen. Bara lösa funderingar.

En lös fundering som jag då fick är att tänk om man lever samma liv igen, är medveten om sitt förra och därmed vet vad som väntar, oförmögen att göra något åt det.
Det skulle vara min typ av humor att själv göra samma misstag igen, med samma utgång och samma bannor mot sig själv.
Haha!

Mm, men om händelserna är överlappande så blir det ju konstigt om man är medveten om det förra som ett lager under det nuvarande så att säga. Fast det finns ju inget som säger att det måste vara okonstigt. 

Det mesta kring min person är och har varit konstigt. 
Att min reinkarnation skulle bli okonstig skulle kännas konstigt.

Fast kanske att det skulle kännas okonstigt om det skulle bli konstig.