min inkomst 17000, hans 50000

Ekonomi, verkar för många vara ett känsligt ämne och som många helst undviker att prata om. Både som sambo och gift, äger man sina egna tillgångar, oavsett om dom är i form av en bostad eller finansiella tillgångar. Det är först när relationen eller äktenskapet upplöses, som det skiljer sig. Äktenskapsförord, testamenten och avtal om att sambolagen inte ska gälla. Sambolagen är dispositiv och kan till stora delar avtalas bort.

Vad jag förstått, är ni gifta och har gemensamma barn. Som makar, har man en ömsesidigt försörjningsplikt, vilket innebär att makarna efter egen förmåga ska bidra till deras personliga och gemensamma behov, vilket syftar till att båda ska ha samma standard.

Oavsett om den ene sköter ekonomin i hushållet genom att betala räkningar, så har man ansvar över sin egen ekonom, oavsett om man lever som gift eller sambo.

Att vara transparent i en relation, oavsett om det handlar om ekonomi eller annat, tror jag är viktigt för att livet tillsamman, ska fungera. Sedan är det bra om båda upplever fördelningen i hushållet, oavsett om det handlar om pengar eller annat engagemang, som rättvis och balanserad. Sedan är det bra att sätta sig ner och prata om dessa frågor, oavsett om dessa upplevs som jobbiga. Även viktigt att prata om fördelning av ägande och tillgångar, hur dessa fördelas vid en eventuell framtida skilsmässa. Det finns många konstellationer av familjer, så svårt att veta vad som är rättvist för er, viktigt att just ni båda tycker att det är
rättvist fördelat, både ekonomiskt och annat som skapar värde i er relation.

Skriv ner punkter så att du inte tappar bort dig när han försöker manipulera resonemanget. 

1. Ha en lista med alla era utgifter tydligt i en tabell för det första. 
2. fråga: Hur kommer det sig att du vill göra det här nu? Svar: Du vet mycket väl att jag tagit upp ekonomifrågan flera gånger förut men varje gång har du snackat bort det/tystat mig/försökt ge mig dåligt samvete - jag är trött på det och jag vill en gång för alla att vi får ordning på detta!
3. Du sa när vi flyttade ihop att vi skulle ha gemensam ekonomi - vad betyder det begreppet för dig? För det vi har är INTE gemensam ekonomi. Du vet exakt vad jag gör för mina pengar men jag vet inget alls vad du gör. (säger han då att du har kontrollbehov eller nåt - svara att det är HAN som hela tiden haft kontrollbehov och styrt upp det så som det nu är, och att han medvetet sett till att du inte har insyn i allt. 
4. Kräv ett nytt gemensamt konto där ni båda sätter in pengar till allt som är sånt som ni ska dela på (hyra, lån, el, vatten etc). Ni ska räkna ut hur mycket var och en ska bidra med procentuellt, utifrån vad ni har för inkomst. När inkomsterna ändras, behöver ni räkna ut nya summor. (vägrar han detta så får du fråga varför - och ge dig inte - om allt kokar ner till att han tycker det är så bra att du betalar mer, eftersom han säger att han sparar - då kontrar du med att det inte alls är rimligt. Vad som vore rimligt är att båda bidrar till de gemensamma kostnaderna på ett bättre uträknat sätt, samt att ni i så fall ska:
5. spara på ett gemensamt konto så att även du ser de gemensamma sparade pengarna.

Undvika tjafs. Varje gång han försöker avleda huvuddiskussionen till något annat, tex till din insats, eller att du inte kan ekonomi osv, så tittar du bara kallt på honom och upprepar: Det fungerar inte som det är, och vi MÅSTE ha det här samtalet nu. 

Vägrar han trots allt ändra något, så får du vara beredd att ta till storsläggan, så det måste du verkligen ha tänkt över innan - "hur ska vi kunna leva tillsammans när du anser mig vara mindre värd än dig? Mina åsikter är inte värda lika mycket som dina? 

I min värld så ska inte kvinnan betala något. Mannen ska stå för allting, det "lilla" som kvinnan tjänar ska hon spara för barnen och familjen bästa.

Män ska inte låta kvinnan betala för hus eller dylikt, det är mannen som ska vara försörjaren. 

Din kommentar fick mig att känna mig ung :)

En snabb överslagsräkning ger att han borde få ut ca 36 000- 37 000 efter skatt och du ca 13 500 kr (om du får 17 000 kr före skatt).

Om du lägger ca 13 000 kr och han lägger ca 20 000 kr efter sparande verkar ni ha utgifter och sparande på ca 33 000 kr/månad. 

Är sparpengarna han lägger undan på sitt eget konto eller på ett gemensamt? Vet du hur mycket han brukar lägga på sparkontot?

Det finns ju olika sätt att ha gemensam ekonomi t.ex.
1) Man delar helt lika på gemensamma utgifter
2) Man delar proportioneligt mot inkomst. 

Med pengarna som blir över kan man ju välja att fördela "överskottet", t.ex. att båda får lika mycket över, att man får en andel proportionelig mot det man drar in, eller att den som tjänar minst faktiskt inte får något alls eller t.o.m. blir skyldig pengar till den andra. Sista sättet ser jag själv inte som gemensam ekonomi överhuvudtaget.

I ert fall verkar ju en del pengar som han hanterar gå till ett sparande, vilket givetvis är bra, men är de inte avsatta till något speciellt och dessutom är på hans personliga konto så är det ju inte riktigt gemensamt. 

Bäst vore att du föreslog att ni faktiskt gör en gemensam budget så att även du har koll på ekonomin och vad som ni i bästa fall skulle kunna spara in på.

Då blir det också väldigt tydligt hur mycket respektive person lägger på saker till familjen och vad olika saker kostar. 

Det är klart att två bilar faktiskt kostar en del, med försäkring, service, värdeminskning etc.  Är det en stor post kanske ni ska se över den. 

Sedan spelar faktiskt andra saker också in, t.ex. vem som vabbar, vem som varit föräldraledig och vem som sköter mest av hushållsarbetet. Gör du mer hemma har du också mindre tid att extrajobba. Det är troligen bättre för er totala ekonomi, men sämre för din egen ekonomi. Med någon typ av fördelning av överskottet blir det rimligare att du tar mer av hemarbetet. 

Ett sätt för er båda att få bra koll är att ha ett gemensamt konto för gemensamma utgifter där ni båda sätter in pengar efter vad ni kommer överens om och där även barnbidrag sätts in (om det inte sparas separat), ett eller flera gemensamma sparkonton (t.ex. buffertkonto och semesterkonto), och sedan personliga konton. 

Drar kostnaderna iväg för t.ex. el eller räntor får ni räkna om hur mycket respektive person behöver sätta in eller kolla på om ni kan spara in på något annat.

Svara JA nästa gång han i ilska säger att du kan sköta ekonomin.

Uppdatering?

Vi har olika inkomster.
Mat och hus som är gemensamt delas procentuellt efter inkomsterna.
Egna utgifter betalar man själv. 

Fungerar bra och känns rättvist.

Det rättvisa är att båda har lika mycket kvar för egen konsumtion och sparande när gemensamma kostnader har betalats. Mannen kommer därmed att bidra mer till det gemensamma. När TS får sin tjänst kommer det att bli bättre balans. Under tiden som TS studerar ska mannen kompensera henne pensionsmässigt. Pension är det ingen som talat om i tråden. Vid en skilsmässa kommer TS att dra det kortaste strået,  och med tanke på TS funderingar här är det nog inte osannolikt att de går skilda vägar. När jag läser dessa trådar och liknande slås jag av att kvinnor fortfarande, år 2023, inte har starkare position rent ekonomiskt, det är märkligt. Jag tror att kvinnor behöver gå kurser i privatekonomi i mycket högre grad än i dag, om man nu ska dra slutsatser av FL. De som har det väl ordnat, å andra sidan, skriver inte här.
 

Det kan vi visst göra men det upplevs väl mest som skryt att man trots en halvfattig uppväxt med en mor utan högskoleutbildning har slagit sig fram till en vettig utbildning och lön.

Alla kan inte heller välja långa studier för att få den lönen. 

Anonym (Yconoma): Man får klappa sig på axeln om man har klättrat lite på samhällsstegen, det är faktiskt tillåtet, "Jante" får ursäkta.                                                                                                                Nu  behöver man ju inte direkt gå runt och berätta vad man tjänar, det skulle i så fall ses som väldigt ouppfostrat. Omgivningen vet ändå vilken liga vi  spelar i, vår livsstil och våra intressen sätter oss på kartan med stor precision.                                                                                                                                Min "point" i tidigare inlägg är att många kvinnor fortfarande, obegripligt nog, inte är tillräckligt insatta i ekonomiska frågor utan litar blint på sina män. I många liknande trådar brukar jag återge vår tidigare minister Ann Wibbles uppmaning till alla kvinnor, nämligen att ha en årslön på banken. Det ger frihet, frihet att lämna ett destruktivt förhållande eller en dålig arbetsgivare.

Jag blir så frustrerad när jag hör om kvinnor (för jag hör inte om detta från män) som går med på helt orimliga uppdelningar pga av argument som inte är logiska. Har en vän som tar all föräldraledighet och all vab, för att hennes man tjänar mycket mer än henne så det blir mest ekonomiskt fördelaktigt så. Problemet i detta är bara att de har separat ekonomi, båda betalar lika mycket för räkningar och mat, och han kompenserar inget alls ekonomiskt. Alltså, för henne är det ju inte ekonomiskt fördelaktigt att ha det på detta sätt, eftersom hon är fattig som en kyrkråtta. Men ändå så fortsätter hon att mala på om detta argument. Herregud.

Riktigt tragiskt. Förstår att du som hennes vän blir så frustrerad.

Vi har sen, ja jag minns inte när men väldigt längesedan iaf haft gemensam ekonomi på riktigt. Jag sköter ekonomin, vi använder kreditkort för allt gemensamt, mat, grejer till barn hem etc. som vi betalar räkningen på varje månad tillsammans med allt annat. Så vi behöver aldrig fundera på vem som betalat vad.

Jag räknar ihop alla räkningar, stämmer av våra inkomster och vi sätter in pengar på räkningskontot. Utifrån hur mycket vi har över sparar vi lika stor del som egna fickpengar (oftast 5000:- ibland mindre), överskottet utöver det sätter jag in på ett gemensamt sparkonto. 

Jag tjänar ca 50" sambon 24" på deltid. Jag får snart ny lön på 62" och då får båda "påök". 

Jag pallar inte att räkna kronor och ören och snåljåp är inget för mig..

Ja, det du beskriver är gemensam ekonomi _på riktigt_. Läs och begrunda alla ni som tror er har gemensam ekonomi men som uppenbarligen blir grundlurade av er respektive.

Nej, så sorgligt. Fattar inte att folk gör sånt där om de inte har gemensam ekonomi eller som absolut minimum kompenserar varandra. 

Berätta hur det har gått.

Hej Kluven, 

Förstår det du skriver, utförligt beskrivet.

Tänker att det upplägg jag och min sambo har skulle passa er.

Vi har delad ekonomi med inbyggd ompensation och utjämning.

1. Vi delar på alla fasta kostnader när räkningar betalas.
2. Vi löpande delar på våra utgifter (swish)
3. Jag betalar månadsvis in ett pensionspar till sambon, som står på henne.
4. Hon betalar 1/4 av hyran, jag 3/4 delar.
5.Vi gemensamt semestersparar, jag belarar dubbelt.
6. All bilkostnad står jag för.

Var och en har eget ansvar och rådighet över det var o en själv har kvar, med ovan så skiljer det inte så mycket.

Ovan upplägg gör att vi aldrig har problem med pengar och båda upplever stor frihet.