Rätten att bo i vår huvudstad Stockholm
Ursäkta, men hur kan man skriva en text om att det är "ingen orimlig levnadsförväntan" att "vilja och kunna bo i sin huvudstad" och exemplifiera med SvD-texten om Alexander med familj som har 35 000 per månad i räntekostnader i sin innerstadslägenhet och som inte vill ställa upp med sitt riktiga namn och bild av rädsla för att det ska raljeras i kommentarsfälten?
Har man missat att sjuksköterskor och poliser kan ha svårt att hitta bostad på rimligt pendlingsavstånd?
Hur kan man tro att det skulle lösa något av den kaotiska bostadssituationen att avstå från att renovera köket, och i nästa andetag raljera över att carraramarmor i ett kök i Hässelby inte höjer värdet på ett hus i Hässelby?
Jag vet att jag delvis kastar sten i glashus då jag raljerande över carraramarmor och guldkranar på Familjeliv i höstas, men det betyder inte att jag kastar koblajor på den som renoverar med guldkranar, även om jag inte vill bo så själv (fast tyvärr har ärvt en ful guldkran i min bostadsrätt av säljaren) Det är knappast överklass att ha boendedrömmar, men det är rätt världsfrånvänt att som ledarskribent beskriva boendedrömmar om och i Stockholms innerstad som om det gällde hela "huvudstaden" (Hässelby är Stockholms stad)
Jag har själv länkat till artikeln om Alexander här
Historien om min egen boendesituation finns här
Men enligt DNs ledarskribent är det rimligast att jag bor kvar i Stockholm, eftersom det är rimligt att vilja bo i en huvudstad?
Om du har någon annan åsikt om hur man får en rimlig boendesituation i Sverige behöver du inte förstås inte läsa alla dessa länkar innan eventuellt yttrande. Syftet är egentligen att upplysa den - troligen obefintliga massa - som blint tror på DNs ledarsidor om att det inte räcker att sluta renovera för att få den bostad som man inte ens kan få i Stockholm i många fall ens om man har en inkomst, om inkomsten är av fel sort för en hyresvärd. Att slanta upp ett par miljoner kontant på ett bräde som timanställd, arbetslös eller sjukskriven är försvinnande få förunnat.
Eller?
