Bo kvar i förorten eller flytta från stan

Uppvuxen i förorten i Göteborg. Älskade det och hade det hur kul som helst när jag växte upp. har idag flyttat och bor i ett så kallat finare område. Skulle ALDRIG flytta tillbaka. 

Tack för ditt svar!

För mig handlar det inte så mycket om finare område, det kan jag nog få i samma stad. Men då får jag längre till service, plus att jag inte är så "fin av mig" själv, och därför tänker jag att det kunde bli svårt att passa in i ett alltför fint område. En blandning av unga, gamla, rika, arbetare är nog bäst för min del, då som jag bor redan nu. 

Men de planerar att bygga jättemycket här vilket  säkert blir bra och kan höja statusen på området om det blir fräschare och så. 

Det jag känner är att det är så mycket folk redan, och att det är kul med allt liv, men samtidigt så upplever jag att i mindre städer blir jag lugnare. Det är lite lagom liv där, om man säger så. 

Så jag undrar om det finns någon som känt samma vad gäller det och hur det blev, om man tog steget. 

Nu inser jag att du kanske svarade på det jag skrev om våldet, och aldrig skulle flytta tillbaka.

Jag går liksom och hoppas att det ska vända och bli lugnare igen. Det går i vågor i denna förort. Men kanske kommer det alltid att vara lite våldsammare än i t ex ett renodlat villaområde, och då tänkte jag att lösningen kanske är en mindre stad där det är mindre folk och inte så starka kriminella som här. Men samtidigt förstår jag ju att det bor kriminella och/eller våldsamma människor i alla  städer, och jag vill inte bo i en by. Jag vill bo i stad. Så det kanske är onödigt att flytta, men om jag väger in att slippa trängas så kanske det ändå vore bättre att flytta totalt sett.

Jag har bott i storstadsförort som ung (både betongförort och sk fin förort), men flyttade sen till mellanstor stad. Det är sååå skönt. Livet är enklare. Allt jag behöver i vardagen finns på gångavstånd. Åker ibland till Sthlm o Gbg och det kan vara kul, men jag skulle aldrig vilja bo där igen. Men flytten innebar också att jag fick börja om från början socialt och jag kan uppleva att det är trögare att hitta nya vänner i mindre stad än i storstad. (Men det kan bero på min ålder också.)

Jag hade inte heller velat vara förälder i storstad. 

Tyvärr har gängkriminaliteten och skjutvapnen hittat till vår lilla stad också, precis som du  skrev. Men generellt är det mycket lugnare och trivsammare. 

Jag förstår dig till 100%, jag kommer från en arbetarfamilj så att flytta ut till ett finare område fanns inte på kartan! Men när vi var i behov av ett nytt boende så fick vi erbjudande här. Övervägde starkt att tacka nej då vi inte riktigt passar in bland ?finare? folk. Men vi tackade ja till boendet och är så glada för det idag! Älskar att bo här. 

känns betydligt tryggare och tyvärr känns det som om att mina barn får mer möjligheter av att bo här. Vi överväger dock att flytta helt från Göteborg på grund av kriminaliteten och våldet..

Stort tack för ditt svar Popp. Jag har funderat kring vänbiten men tror inte den väger tyngst. Förutsägbart nog funderar jag på städer som ligger på pendlingsavstånd för att ändå kunna träffa vänner ibland. Ett annat alternativ är förorter på längre pendlingsavstånd. Men på något sätt så tror jag att den där trivsamma känslan man kan få i en mindre stadskärna väger tyngre än att kunna pendla in till den stora stadskärnan. Fast jag vet ju att det händer mycket även inne i de mindre stadskärnorna.

Hur som helst hjälpte ditt svar mig. Tack! 

Så bra. :)

Jag tänker att det handlar om var man är i livet, vad man vill göra. På en liten ort så kan det absolut vara väldigt trevlig och mysigare än i storstaden, men risken är att man inte hittar rätt. 

Jag har gjort valet att bo kvar i förorten när mina vänner som växte upp flyttade mer centralt... Till hyreslägenheter som var svåra att byta till något större. De bor ganska trångt och dyrt.

Jag tänker att det är rimligt att titta på vad du faktiskt har för alternativ "på riktigt". Jag skulle helt enkelt se vilka orter som känns okej, om det går att få jobb där. Pendling? Vad för typ av lägenheter som går att få tag i etc.

Gillar du lugn och ro kanske du vill norr ut. Det har tidigare varit utflytt, men nu behövs folk igen och det blir inte trångt på samma sätt.

Norrut vore fint, men då blir det svårare att pendla.

Jag tänker att man inte kan föreställa sig exakt vilka konsekvenser ett beslut får, och att att börja om på nytt faktiskt är en risk.
Men det kanske är en än större risk att sitta kvar och vara rädd för att bli besviken. Att förbereda en ev. flytt genom att faktiskt undersöka vilka alternativ som finns kan ju göra att du blir mer nöjd, eller att du plötsligt hittar något som är väldigt bra och som känns rätt.

Jag tänker att du troligen vet lite om vilka typer av ställen du kan få jobb, och vad du också vill göra i livet förutom att bo, om du har någon familj som du vill kunna hälsa på, eller partner. 

Jag tänker att man faktiskt blir lite inlåst om man skaffar ett boende som man äger, på en plats där det inte är självklart att nån annan vill köpa det, men att man ju också har kompromisser i sin dröm om hur livet borde vara, utifrån val man tidigare gjort. 

Jag dagdrömmer ibland om att sälja loss hus och flytta, inte här och nu, utan när barnen blir större. Särskilt när man här helikoptrar många nätter på rad, så känns det orimligt att bo här. Samtidigt så finns det en oerhörd trygghet att bo nära stora sjukhus, universitet, kulturutbud, kollektivtrafik osv. Upplever man att man inte passar in finns goda möjligheter att hitta andra sammanhang.

Om du vill flytta på dig, så kommer det troligen hur du än gör vara en process. Du kommer ju inte hitta bostad och jobb samma dag och ev. behöver du också hitta ett socialt sammanhang.

Jag tänker att jag hamnade där jag gjorde, eftersom jag tog två år på en annan ort för studier direkt efter gymnasiet. Då fick jag känna på hur det är med tystnad och långa avstånd, måttlig med kollektivtrafik och en affär som är stängd på söndagar...