Medstudent som fuskar

Jag ringde upp kursansvarige då en av mina kursade fuskat på tentan (smygit med sig en massa anteckningar).

Det gick ju inte att bevisa i efterhand, men kursaren körde rejält på tentan så jag gissar att den rättats väldigt strängt. (Eller så var kursaren verkligen så usel så att inte ens fusk räckte.)

Hur syns det om du kan se det men inte en erfaren och kunnig examinator?
Eller menar du att det syns enbart för att du hörde hen prata om det?

Annonymt meddelande till kursansvarige uppenbarligen.

Ni som säger att ni inte vill ha fuskare på arbetsplatsen: För att överleva på jobb måste man leva med att framförallt chefer eller de som vill bli chefer ofta har rymligt samvete. Påpekar du deras fusk är du körd. Den som vill fuska kommer att fuska och den  kommer också att vara den som är bäst på det. Ett ibland effektivt sätt  är att pekar ut andra.
TS, att du satt gömd bakom en skärm och tjuvlyssnade på två vänner  är inte ett säkert sätt att leda något i bevis. Anonyma mail kan absolut smutskasta, men samtidigt kan inte en institution gå på anonyma mail. 

Om arbetet är baserat på fältstudier på en praktik personen aldrig gick på är det väl jättelätt för skolan att bevisa fusket om du anmäler. 

Jag hade en liknande situation under vår uppsats. Gav feedback till en tjej som uppenbart hade fått någon annan att skriva hennes arbete. Anmälde aldrig pga rädsla inför vad som kunde hända men hennes arbete var så dåligt och hon hade så dålig koll på det vid opponeringen att hon blev underkänd iallafall. 

Egentligen bör man väl anmäla men i slutet av dagen får du göra det som känns rätt för dig. 

Självklart ser jag det mer utifrån att jag vet men det är lite för tillrättalagt, lite för perfekta formuleringar i vad studiedeltagarna (barn dessutom) ska ha sagt. Det finns nåt  "vuxen försöker låta som ett barn" över det...

Uppsatsen är inte som c-uppsatsen där man opponerar etc. Läraren har ungefär 1 timma/uppsats...tror inte att de läser med de glasögonen...
Hoppas att jag har fel...

Jag kanske missuppfattade, men jag tyckte du skrev att du hade hört din kurskamrat fråga din andra kurskamrat om autentiska uttryck när du satt och tjuvlyssnade bakom skärmen? Nu hoppas du att du har fel? Om du själv är osäker på om studenten har fuskat så tycker jag att du kan avstå från din anmälan. 
Under opponeringen kan du fråga varför det som sagts inte är transkriberat och att de tillrättalagda/för perfekta omformuleringarna försvårar din bedömning av det insamlade foskningsmaterialet.
På B-nivå kräver man mindre. Jag har  gjort en fältuppgift på lägre nivå. De vetenskapliga kraven hade sänkts för att nya studenter ska ha möjlighet att träna på själva formen. 

Läste om. Du hoppas att du har fel vad gäller hur läraren läser era uppgifter. Om du är nöjd med utbildningen i övrigt tror jag inte att du tjänar så mycket på att kritisera läraren för dennes arbetsförhållanden, och underkänna hens förmåga att upptäcka fusk. Att säga hur du upplever de perfekta formuleringarna under själva opponeringen är din uppgift. Säg det på ett sätt du kan stå för inför andra. Även om du vill anmäla utöver det, "anonymt" eller öppet så ska du vara noga med att du kan stå för vad du sagt senare. 

Jag är inte osäker på fusket utan jag menade att jag hoppas att läraren läser nogrannt...
Förstår att det inte var så tydligt.

Vi opponerar inte, ger bara varandra feedback innan inlämning.

Du kanske kan skriva en anonym lapp, namnge den aktuella studenten och beskriva hur du råkade överhöra ett samtal, att personerna i samtalet inte vet om att du hörde. Att personen där tydligt talade om att hen inte varit på fältstudierna. Om du dessutom råkar veta vilken plats hen skulle till så kan du ange det för då kan de ringa dit och kontrollera. Då har du gjort vad du kan, om du inte vill visa att det kommer från dig. 

Om jag var du kanske jag hade bett om att få boka en tid med läraren och prata rent hypotetiskt. "Om någon student inte gjort fältstudier men ändå skrivit uppsatsen - hur gör ni med bedömningen då?" 
Då frågar säkert läraren dig om det är du som inte gjort fältstudier, då talar du om att du råkat överhöra (men säger inget namn), och att du är osäker på om det är något som bör anmälas eller inte, på så vaga grunder. 

Då förstår jag. Jag förstår även ditt dilemma. Om du säger i din feedback att det låter för perfekt blir det ju mer som en passivaggressiv kommentar och dåligt kamratskap. Bättre ge en schysst feedback på själva arbetet och fundera över om du vill berätta vad du hörde bakom skärmen för din lärare. Kanske bättre att ta det muntligt så att du inte själv åker dit för förtal genom att skriva en lång text där ord står mot ord. 

Att hitta studenter som fuskar är ett prioriterat område för alla högskolor (antar jag, har bara läst i lokaltidningen om vårt universitet här).

Jag skulle absolut göra något. Prata med en lärare eller kursansvarig. Kanske skulle jag berätta att jag hört samtalet men inte våga säga vem det var som fuskade, som en annan föreslog här ovan. Då kan de själva vidta sina undersökningar för att hitta vem det är i kursen som fuskar? Kanske prata med en annan kursare som jag visste är emot fusk så skulle vi vara två som bestämmer hur man ska gå vidare? Äsch jag vet inte, fusk stör mig oerhört mycket. 

Om du ser till att hon blir avslöjad redan nu på b-nivå, hjälper du henne egentligen. Det blir allt svårare att klara studierna om man är så lat att man behöver fuska tidigt. (Tänker att det enbart är lathet, eftersom fusket bestått i att inte göra fältdelen av arbetet.)

Svår situation, men jag hade nog inte kunnat bli att säga/skriva något i stil med ?Imponerande att du hittat treåringar som resonerar på den här nivån, berätta gärna lite mer detaljer kring tillvägagångssättet vid fältstudierna? vid feedback/ opponering, så det blir lite obekvämt för kursaren iallafall. Tror inte jag anmält, men kanske om jag hört talas om fler fusktillfällen från hen.

Anmäl anonymt, sen får universitetet hantera det. 

Anmäl, antingen genom att kontakta kursansvarige/examinatorn, eller lämna en anonym anmälan.

Personer som fuskar förstör både för sig själv och för andra studenter, för universitetet (när de får en examen från ett visst lärosäte och det sedan visar sig på arbetsplatsen att de brister i kunskap, kan lärosätet i fråga få dåligt rykte), och för de personer som de eventuellt träffar i arbetslivet sedan.

Som lärare på universitet är det ofta ganska uppenbart när en student fuskar på olika sätt. Kanske inte på en enstaka uppgift/tenta, men i helheten. Jag har till exempel haft studenter som lämnat in uppgifter skrivna på väldigt dålig svenska/engelska, för att sedan i returen eller nästa uppgift eller nästa kurs skriva med korrekt grammatik och avancerat språk.Hoppet i nivå blir liksom för stort, det är inte trovärdigt.
Ibland är det bara en känsla man får när man läser deras inlämningar, och när man sedan frågar studenten muntligen om teori eller beräkningar blir det uppenbart att de saknar förståelse.

Jag begriper faktiskt inte hur fuskare tänker. De måste tro att just de är speciella, att just de på något sätt har rätt till eller förtjänar att få godkänt/högre betyg, att just de ska slippa jobba häcken av sig. Visst har jag när jag jobbade på universitetet blivit ifrågasatt när jag underkänt en del studenter, för de har ju barn eller jobbar samtidigt eller har en sjuk hund eller är stressade eller vilken ursäkt de nu har för att jag ska frångå grundläggande krav just för deras skull (jag förstår dem, sympatiserar med hur tufft det kan vara att vara ensamstående förälder eller vad det nu handlar om, och jag kan ge dem lite förlängd deadline eller en extra retur, och uppmuntran, men jag kan inte godkänna dem utan att de presterar på en viss nivå.).

Nej, man fattar inte hur en del är funtade. Jag var med och examinerade en kvinna som för det mesta satt tyst på lektionerna, men skrev bra hemtentor. Sen kom muntlig tentamen. Hon förstod knappt ens frågorna! Och var själv svår att förstå, pratade alldeles för dålig svenska för högre studier. Engelska funkade inte heller.

Efter lite luskande kröp det fram att hennes son skrev tentorna åt henne. Det anmäldes förstås och hon blev avstängd.

Jag förstår att hon gärna ville ha examen i ett bristyrke. Men att fuska sig fram när det redan finns så många i dessa yrken som brister i både språkkunskaper och annan kompetens, är för jäkligt. Och totalt respektlöst mot framtida kollegor och patienter. Varför inte gå den långa vägen och faktiskt LÄRA sig?

Jag känner igen typen av student. De antingen kan eller vill inte gå den långa vägen. Jag tror att en del tänker att bara de kommer in på utbildningen (alltså de som fuskar på högskoleprovet och liknande) eller bara tar sig igenom utbildningen, så kommer det att lösa sig. De har faktiskt delvis rätt, anställda har sådant högt skydd i svensk lag att det kan vara näst intill omöjligt att bli av med någon när denne väl fått en tjänst, även om de uppenbarligen brister i kompetens och/eller inte passar på jobbet.

Att det sedan finns en anledning till att de knappt klarar gymnasiekurserna som krävs, det tänker de liksom inte på. Förmodligen för att de tycker att problemet inte ligger hos dem, det är lärarna som är för hårda/rasistiska/whatever.

Dessutom, gymnasiet (och grundskolan) ger godkänt till elever som inte ska ha det. Det såg jag många exempel på som lärare på universitetet, att vissa studenter knappt kunde svenska/engelska (inte bara utlandsfödda, heller). De hade klarat gymnasiesvenskan/-engelskan, men när deras uppgifter/tentor hamnade på mitt och mina kollegors bord, så blev det tvärstopp. Helt plötsligt började lärare ställa krav på dem, och det var omtumlande för många! För att inte tala om att de förväntades kunna saker som att hålla deadlines, att de inte blev insläppta på föreläsningen om de kom försent, eller blev utkörda från labbet om jag märkte att de inte förberett sig innan. De flesta lärde sig snabbt, i alla fall, och skärpte till sig. Men, så finns det den lilla klicken som känner sig kränkta och illa behandlade när det inte längre är acceptabelt att bete sig så.

En hel del av min tid gick åt till att lära studenter svenska/engelska och gymnasiematte, trots att jag undervisade kemi. Den svenska skolan är verkligen undermålig. Inte minst märktes det ofta en skillnad, både i kunskapsnivå och attityd, hos de utbytesstudenter vi hade. En helt annan arbetsmoral, inställning och respekt i många fall.

Jag antar att vissa när de möts av kraven som finns vid högre studier, att de är så inställda på att de SKA gå denna utbildning, att de istället för att jobba hårdare eller hoppa av som en normalt funtad människa skulle göra, istället fuskar. De har säkert rationaliserat för sig själva varför fusk är rättfärdigt för just dem. Jag kan förstå impulsen att fuska, jag har själv känt den. Jag och några kursare diskuterade ibland, halvt på skämt, halvt på allvar, hur man hade kunnat fuska om man velat. ( Ingen av oss förverkligade någonsin detta. Det var mer en livshanteringsmekanism när det var som stressigast och jobbigast.) Men, steget att tänka tanken och att faktiskt göra det är ganska långt, även om man är säker på att man skulle komma undan med det.

Tack alla som svarat

Jag har inte helt bestämt mig än hur jag ska göra.
Fusket uppstår ju egentligen inte förrän hen lämnar in på riktigt och det är i nästa vecka...så jag har lite tid att fundera.

Jag skrev inget i feedbacken om att det inte såg helt trovärdigt ut...tänkte att det förmodligen inte leder till att hen förstår att hen gjort fel...utan istället bara snyggar till det...