Anonym (Trött)

Sat 20 May 2023 15:41

29 svar

Hur lever man med den deprimerad person?

Min man är deprimerad. Känns som han testat varenda tablett mot det men ingenting hjälper.
Jag vet ärligt talat in hur man stöttar eller lever med en person som är deprimerad.
Han ligger typ i sängen varenda ledig tid å tittar på sin platta/telefon.
Som nu tex när det varit fint väder hela ledigheten så han han tillbringat i stort sett hela sin lediga tid i sängen eller soffan.
Han är i stort sett aldrig glad eller skrattar eller något.
Vi har hus å barn som måste skötas men det händer inget där heller.

Hur gör man? Jag vet inte längre men det här är ju ohållbart.

Anonym (gg)

Sat 20 May 2023 19:24

#11

Vill tillägga att nu när jag jobbar heltid så orkar jag heller inte mer än familjen och jobbet. Jag orkar inte hitta på saker, jag vill bara ha det lugnt och tyst. Barnen är stora nu, så de underhåller sig mycket själva med vänner.

Ocdmänniska

Sat 20 May 2023 19:27

#12

Han kan inte bara äta mediciner han behöver regelbunden kontakt för terapi, ser att han gått kbt och anser att inte det hjälper, men hur länge gick han? Sånt här kan ta år att bli bättre med. Och hjälper inte det, då får man prova en annan slags terapi!. Begär att han ska göra det för att du orkar inte heller.

Anonym (Christian)

Sat 20 May 2023 19:30

#13

Anonym (Trött) skrev 2023-05-20 18:51:02 följande:

Samtidigt om han inte jobbar så kommer han ligga i sängen hela dagen å titta på plattan. Intresset är lika med noll för att göra nåt annat.

Han har fått KBT terapi vilket han inte tyckte hjälpte å avslutade. Sen är det bara tabletter. Jag sa att han kunde kanske få gå hos en psykolog. Jag har själv gjort det efter kbt terapi å tyckte det gav massor. Men han sa inget om det direkt. Så vet inte hur intressant det är.

Tycker inte heller nåt blir direkt bra av att ligga timmarvis i sängen heller.

Varför är han deprimerad? Varför blev han sjuk? Vill han ens bli frisk? Eller är det bekvämt att ha nåt att skylla på för att slippa ta konsekvenserna av diverse olika livsval?

Helt ärligt så kan det vara på sin plats att ställa krav och ultimatum och vara beredd på att genomföra det också.

Jag rasade ihop av utmattningssyndrom och det tog över 2 år innan jag ens kom ovanför vattenytan så pass att jag kunde börja tänka på att jag hade ett jobb. Att faktiskt komma iväg och jobba 2 timmar tog ytterligare ett halvår. Att jobba mina två timmar funkade i 4 månader men jag klarade inte av att jobba mer än halvtid. Numera är det min nya vardag. Så jag vet att depression inte är något man leker med. Men samtidigt ville jag ju bli frisk så jag gjorde det som krävdes av mig. Och precis det kan du ställa som krav på din man - om han vill bli frisk så får han faktiskt ta och visa det och göra vad som behövs för att komma dit. Boka läkare, ring psykiatrin what ever.

Kanske han är så pass illa att en period på sjukhus kan vara på sin plats. Det brukar vara en bra väckarklocka att faktiskt få en vecka inlagd på psyk och se verkligheten i vitögat.

Om du inte orkar så måste du sätta ner foten och handgripligen börja agera. Att skälla på honom hjälper inte, men att börja aktivt göra något åt saken kommer hjälpa.

Anonym (Trött) Trådstartaren

Sat 20 May 2023 19:56

#14

Jag har med haft utmattningssyndrom. Mycket pga vår situation. Jag gick med det länge innan min läkare nästan krävde att nu är det stopp.
Första veckan var jag urdålig. Som att min kropp sa stopp helt. Men tog mig successivt tillbaka med små steg. Men jag låg inte i soffan å sängen å.vilade. Jag tog tag i det även om det var skit många många dagar.

Det är det jag saknar helt hos han. Ett intresse av att må bra. Känns mer som nån skrev att han tar det bara för att slippa kraven i livet.
Han har alltid tex älskat trädgården. Sa till han att va ute å dona lite i den istället. Kanske är skit de första 10 ggr men sen kanske det vänder å blir kul igen. Gör nånting liksom.
Idag har han varit nere å typ ätit frukost , middag å sen kvällsmat. Sen har han legat ner.

Tyvärr blir det att jag balanserar på en skör tråd just nu. Min ork börjar tryta å jag har börjat känna mig gungig igen. Vilket var symtomen jag hade förra gången.

Så jag blev irriterad nu å sa till han att jag börjat titta på lägenhet å det är ALLVAR nu. Å jag har det så det stämmer.
Att antingen får han försöka få mer hjälp eller göra nånting men bara ligga ner hjälper ingenting. Han klarar ju liksom jobba.

Anonym (Rubo)

Sat 20 May 2023 20:07

#15

Anonym (Trött) skrev 2023-05-20 19:56:29 följande:

Jag har med haft utmattningssyndrom. Mycket pga vår situation. Jag gick med det länge innan min läkare nästan krävde att nu är det stopp.
Första veckan var jag urdålig. Som att min kropp sa stopp helt. Men tog mig successivt tillbaka med små steg. Men jag låg inte i soffan å sängen å.vilade. Jag tog tag i det även om det var skit många många dagar.

Det är det jag saknar helt hos han. Ett intresse av att må bra. Känns mer som nån skrev att han tar det bara för att slippa kraven i livet.
Han har alltid tex älskat trädgården. Sa till han att va ute å dona lite i den istället. Kanske är skit de första 10 ggr men sen kanske det vänder å blir kul igen. Gör nånting liksom.
Idag har han varit nere å typ ätit frukost , middag å sen kvällsmat. Sen har han legat ner.

Tyvärr blir det att jag balanserar på en skör tråd just nu. Min ork börjar tryta å jag har börjat känna mig gungig igen. Vilket var symtomen jag hade förra gången.

Så jag blev irriterad nu å sa till han att jag börjat titta på lägenhet å det är ALLVAR nu. Å jag har det så det stämmer.
Att antingen får han försöka få mer hjälp eller göra nånting men bara ligga ner hjälper ingenting. Han klarar ju liksom jobba.

Ja, inget kommer hända så länge han inte börjar anstränga sig. Verkar mest som han är lat faktiskt. Jag tror du behöver sätta press...

Anonym (Steff)

Sat 20 May 2023 22:42

#16

Jag tror inte han är lat. Jag tror han mår skit och har svårt att ta sig ur sin situation. Kanske blir han bättre nä du lämnar honom. Då blir han tvungen att göra något. När du inte är där och underlättar och möjliggör. Visst kan det innebära att han får det ännu svårare men det finns faktiskt en stark möjlighet att det blir bättre. Et kan ju också vara så att han är deprimerad för att han inte trivs i ett förhållande längre men inte förmår att själv göra slut.

Oavsett hur det är för honom då förtjänar du ett bra liv. Du kan inte offra ditt liv för att ta hand om honom, du har redan gett det flera år.
Vad skulle du må bra av? Hur vill du leva ditt liv på bästa vis med de möjligheter som finns för dig?

Anonym (H)

Sun 21 May 2023 20:34

#17

Fjäril kär skrev 2023-05-20 17:55:52 följande:

Vad får han för hjälp?
Han kanske faktiskt inte ska jobba alls och istället vara sjukskriven helt och hållet och fokusera på att må bättre.
Han kommer inte bli frisk för att han jobbar.

Han kommer inte att bli sjukare av att jobba heller. Om han jobbar kommer han åtminstone ut. Annars skulle han ha ytterligare 8 timmar att ligga och titta på sin mobil

Anonym (Jkff)

Sun 21 May 2023 20:35

#18

Varför är han deprimerad?

Anonym (Jkff)

Sun 21 May 2023 20:35

#19

Fjäril kär skrev 2023-05-20 16:16:12 följande:

Medicinering kräver minst 8 veckor innan man märker nån skillnad och då kan det sen också krävas justering av dosen till högre/lägre dos. Har han verkligen gjort det? Följer läkarna upp honom?

Medicin är bara ett hjälpmedel för att inte ramla ner i det mörka hålet av ångest. Du blir inte automatiskt glad och full av ork på medicin men du får hjälp med att få en dräglig tillvaro och slipper tankar på självmord och självskada.

Det är också viktigt att faktiskt TA sin medicin regelbundet. Att slarva kan ge hemska sjukdomskänslor och ännu värre ångest.

Biverkningar förekommer också och dom får man ta. Man kan må skit första tiden men det stabiliserar sig och kanske bara nån enstaka biverkning återstår.

Finns det nån diagnos? Nån prognos? Nån plan för rehabilitering och återgång till arbete? Oerhört viktigt för att kunna tillfriskna.

Medicin bör sen kombineras med samtalsterapi, kurator/psykolog - att faktiskt konkret ta tag i det som fått honom sjuk. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan bör vara inkopplad för mer adekvat hjälp.

Viktigt är också att behålla fasta rutiner hemma. Att lyssna på kroppen och följa en hälsosam dygnsrytm med sömn, mat och aktiviteter i den takt som man orkar med.

Att bara lalla runt hemma får honom inte frisk. Han måste själv göra jobbet. Även om det tar tid.

Ja du kan ställa krav på honom men inte på samma sätt som tidigare men att tex kräva att han tar nattning av barn, sitter med och äter middag eller laddar en maskin tvätt. Han bör göra nånting litet varje dag.

Jag lever själv med asperger och psykisk ohälsa och depression tar enormt lång tid att bli frisk från men det kräver också vilja hos den sjuke och att sjukvården ger rätt stöd och hjälp.

Det hjälper inte alltid med antidepressiva.

Anonym (mbj klk.ukl-)

Sun 21 May 2023 21:47

#20

Anonym (Trött) skrev 2023-05-20 19:56:29 följande:

Jag har med haft utmattningssyndrom. Mycket pga vår situation. Jag gick med det länge innan min läkare nästan krävde att nu är det stopp.
Första veckan var jag urdålig. Som att min kropp sa stopp helt. Men tog mig successivt tillbaka med små steg. Men jag låg inte i soffan å sängen å.vilade. Jag tog tag i det även om det var skit många många dagar.

Det är det jag saknar helt hos han. Ett intresse av att må bra. Känns mer som nån skrev att han tar det bara för att slippa kraven i livet.
Han har alltid tex älskat trädgården. Sa till han att va ute å dona lite i den istället. Kanske är skit de första 10 ggr men sen kanske det vänder å blir kul igen. Gör nånting liksom.
Idag har han varit nere å typ ätit frukost , middag å sen kvällsmat. Sen har han legat ner.

Tyvärr blir det att jag balanserar på en skör tråd just nu. Min ork börjar tryta å jag har börjat känna mig gungig igen. Vilket var symtomen jag hade förra gången.

Så jag blev irriterad nu å sa till han att jag börjat titta på lägenhet å det är ALLVAR nu. Å jag har det så det stämmer.
Att antingen får han försöka få mer hjälp eller göra nånting men bara ligga ner hjälper ingenting. Han klarar ju liksom jobba.

Kräv att han påbörjar någon slags behandling NU eller så säljer ni huset och bor på varsitt håll för du orkar inte mer. MEN bara om du verkligen tänker genomföra det ifall han inte anstränger sig.

Om du orkar. säg att du kan gå med honom.

Ett schema kanske hjälper? Att han måste vara i trädgården eller ta en promenad i 30 min innan han kan använda paddan.

Bryt internet om det kan hjälpa.

Börja göra roliga saker för DIN skull, vänta inte in honom.

Anonym (Jkff)

Sun 21 May 2023 23:39

#21

Anonym (H) skrev 2023-05-21 20:34:30 följande:

Han kommer inte att bli sjukare av att jobba heller. Om han jobbar kommer han åtminstone ut. Annars skulle han ha ytterligare 8 timmar att ligga och titta på sin mobil

Det vet väl inte du. Det kan visst göra någon betydligr sämre. Beror helt på vad det handlar om. däremot ska han ju inte kolla j mobilen hela dagarna. Det är nog bland det värsta man kan göra.

Anonym (Jkff)

Sun 21 May 2023 23:42

#22

Anonym (Trött) skrev 2023-05-20 19:56:29 följande:

Jag har med haft utmattningssyndrom. Mycket pga vår situation. Jag gick med det länge innan min läkare nästan krävde att nu är det stopp.
Första veckan var jag urdålig. Som att min kropp sa stopp helt. Men tog mig successivt tillbaka med små steg. Men jag låg inte i soffan å sängen å.vilade. Jag tog tag i det även om det var skit många många dagar.

Det är det jag saknar helt hos han. Ett intresse av att må bra. Känns mer som nån skrev att han tar det bara för att slippa kraven i livet.
Han har alltid tex älskat trädgården. Sa till han att va ute å dona lite i den istället. Kanske är skit de första 10 ggr men sen kanske det vänder å blir kul igen. Gör nånting liksom.
Idag har han varit nere å typ ätit frukost , middag å sen kvällsmat. Sen har han legat ner.

Tyvärr blir det att jag balanserar på en skör tråd just nu. Min ork börjar tryta å jag har börjat känna mig gungig igen. Vilket var symtomen jag hade förra gången.

Så jag blev irriterad nu å sa till han att jag börjat titta på lägenhet å det är ALLVAR nu. Å jag har det så det stämmer.
Att antingen får han försöka få mer hjälp eller göra nånting men bara ligga ner hjälper ingenting. Han klarar ju liksom jobba.

Aha han orkar jobba. Men kanske är det bara det han orkar och sedan är energin slut helt enkelt då. Frågan är om han borde göra det då just nu. Men han måste ta tag i sina provlem själv.

Anonym (H)

Mon 22 May 2023 07:01

#23

Anonym (Jkff) skrev 2023-05-21 23:39:13 följande:

Det vet väl inte du. Det kan visst göra någon betydligr sämre. Beror helt på vad det handlar om. däremot ska han ju inte kolla j mobilen hela dagarna. Det är nog bland det värsta man kan göra.

Eftersom han redan utifrån ts varit i den här situationen i flera år och jobbat verkar han inte bli sämre av att jobba.

Anonym (gg)

Mon 22 May 2023 16:05

#24

Anonym (Steff) skrev 2023-05-20 22:42:34 följande:

Jag tror inte han är lat. Jag tror han mår skit och har svårt att ta sig ur sin situation. Kanske blir han bättre nä du lämnar honom. Då blir han tvungen att göra något. När du inte är där och underlättar och möjliggör. Visst kan det innebära att han får det ännu svårare men det finns faktiskt en stark möjlighet att det blir bättre. Et kan ju också vara så att han är deprimerad för att han inte trivs i ett förhållande längre men inte förmår att själv göra slut.

Oavsett hur det är för honom då förtjänar du ett bra liv. Du kan inte offra ditt liv för att ta hand om honom, du har redan gett det flera år.
Vad skulle du må bra av? Hur vill du leva ditt liv på bästa vis med de möjligheter som finns för dig?

Saken är väl att det inte alls är säkert att han blir bättre om hon lämnar honom, varför skulle han börja orka med familjen bara för att de separerat?

Om ts är trött också så är risken stor att belastningen blir ännu högre på henne efter en separation.

Core

Mon 22 May 2023 16:13

#25

Anonym (Jkff) skrev 2023-05-21 20:35:29 följande:

Det hjälper inte alltid med antidepressiva.

Man blir aldrig lyckli av antidepressiva. Däremot kan det döva toppen på mörkret, så att det blir lättare att ta sig för saker. Men då gäller det att man gör det.

Går det TS skulle det vara bra om du och barnen bodde nån annanstans ett tag, så att ha får känna på hur det är att vara själv. Visst är det riskfyllt att lämna en deprimerad människa så, men han måste ta ansvar över sin situation själv, och kanske gör han det om han inser vad det innebär att bli själv.

Och ni får lite andrum från hans mörker

Anonym (gg)

Mon 22 May 2023 16:49

#26

Core skrev 2023-05-22 16:13:45 följande:

Man blir aldrig lyckli av antidepressiva. Däremot kan det döva toppen på mörkret, så att det blir lättare att ta sig för saker. Men då gäller det att man gör det.

Går det TS skulle det vara bra om du och barnen bodde nån annanstans ett tag, så att ha får känna på hur det är att vara själv. Visst är det riskfyllt att lämna en deprimerad människa så, men han måste ta ansvar över sin situation själv, och kanske gör han det om han inser vad det innebär att bli själv.

Och ni får lite andrum från hans mörker

Faktum är ju att antidepressiva inte alls fungerar för alla. Jag menar att jag tex. enbart blir mycket sämre av dem, och det vänder inte efter en tid, snarare blir det värre över tid.

Sättet jag tagit mig ur depression är att vara heltidssjukskriven, använt mediciner för att kunna sova mer, ätit bättre, tvingat mig till en aktivitet om dagen, ofta en längre promenad med olika poddar på samtidigt, pratade med en psykolog. Detta kan dock ta lång tid innan man ser en förbättring.

Anonym (Anhörig)

Tue 6 Jun 2023 08:23

#27

Anonym (gg) skrev 2023-05-22 16:05:31 följande:

Saken är väl att det inte alls är säkert att han blir bättre om hon lämnar honom, varför skulle han börja orka med familjen bara för att de separerat?

Om ts är trött också så är risken stor att belastningen blir ännu högre på henne efter en separation.

Det beror på skulle jag säga. Vad betyder begreppet belastning i detta sammanhang? Att ha en person med psykisk ohälsa i sin omedelbara närhet är för många anhöriga oerhört energikrävande = belastar den anhöriga. TS behöver sätta gränser för sig själv. Att bara fortsätta som de gör nu kommer antagligen medföra att hon kör sig själv i botten.

Säg att de går skilda vägar nu. Antingen steppar mannen upp, tar tag i sin situation och axlar sitt föräldraansvar. Eller så gör han inte det. Om han inte gör det står TS själv med att hantera barnen men hon behöver inte ta hand om ett extra vuxet barn hemma utan kan fokusera på att bygga upp tillvaron för sig och barnen.

Mannen måste själv ta tag i sin situation, så länge TS fixar och krattar manegen åt honom så kommer det antagligen inte att ske.

Anonym (gg)

Tue 6 Jun 2023 13:07

#28

Anonym (Anhörig) skrev 2023-06-06 08:23:07 följande:

Det beror på skulle jag säga. Vad betyder begreppet belastning i detta sammanhang? Att ha en person med psykisk ohälsa i sin omedelbara närhet är för många anhöriga oerhört energikrävande = belastar den anhöriga. TS behöver sätta gränser för sig själv. Att bara fortsätta som de gör nu kommer antagligen medföra att hon kör sig själv i botten.

Säg att de går skilda vägar nu. Antingen steppar mannen upp, tar tag i sin situation och axlar sitt föräldraansvar. Eller så gör han inte det. Om han inte gör det står TS själv med att hantera barnen men hon behöver inte ta hand om ett extra vuxet barn hemma utan kan fokusera på att bygga upp tillvaron för sig och barnen.

Mannen måste själv ta tag i sin situation, så länge TS fixar och krattar manegen åt honom så kommer det antagligen inte att ske.

Risken finns ju också att han försöker axla rollen som förälder men inte fullt ut klarar det. Så det drabbar barnen.

Anonym (Anhörig)

Wed 7 Jun 2023 09:27

#29

Anonym (gg) skrev 2023-06-06 13:07:38 följande:

Risken finns ju också att han försöker axla rollen som förälder men inte fullt ut klarar det. Så det drabbar barnen.

Situationen de har idag drabbar ju också barnen. Om TS bara fortsätter som det är nu så normaliserar hon att en förälder ligger på soffan och stirrar i taket istället för att ta ansvar för barn och hushåll. Det sänder inte direkt sunda signaler till barnen om hur ett familjeliv ser ut.

Hur lever man med den deprimerad person?

INNEHÅLL