Gravid och bipolär

Hej,

Jag är det och har varit tidigare. Men vad tänker du skulle vara annorlunda denna gång än tidigare graviditeter?

Mvh

Bipoläritet är ärftligt så sannolikheten är att ditt barn kommer få det. Jag tycker också alla barn förtjänar att växa upp i ett tryggt hem och det blir det inte när de inte vet hur mamma kommer må nästa dag. Jag tycker att du ska glädjas åt det liv du har istället och satsa på något annat, en hund kanske? 

Detta undrar jag också! Du vet ju redan vad det innebär att ha barn som bipolär, så varför fråga nu?

Jag har aldrig varit gravid med bipolär sjukdom. Mina två barn har jag fått innan sjukdomen bröt ut. Det är därför som jag frågar. 

Ok, gällande det någon skrev om ärftlighet så behöver det absolut inte vara så att ditt barn får det. I samma fråga så gör det ingen skillnad med ärftlighet innan du var gravid och nu oavsett om sjukdomen inte brutit ut vid tidigare graviditeter. 

Men till vad jag antar är huvudfrågan, är du rädd för hur ditt psyke kan kommas att påverkas under graviditeten nu?

Ja precis det är jag orolig för och hur medicineringen ser ut. 

Förstår! Jag vet inte hur din medicinering ser ut. Jag åt lamotrigin 200 mg innan min första graviditet. Även sömntabletter såsom quetiapin och imovane. Jag satte ut allt detta innan första graviditeten. Sedan har jag klarat mig bra utan medicinering. För mig har barn varit så mkt struktur att det verkar skyddande för mig. Ser ju lite olika ut vilka mediciner man kan och inte kan äta under graviditet. Sedan är det ju en avvägning mellan moderns psyke och mediciners ev. Negativ Påverkan på graviditet. Tror det är jättebra om du pratar med ev kontakt inom psykiatrin. Och om du blir gravid se till att ha tät kontakt med psykiatri plus be om kontakt med specialistmödravården när du kommer till mvc. Så det finns ett bra skyddsnät runt om. Jag var livrädd för förlossningsdepression men det gick bra..

Tack för ditt svar! Du åt inte litium? Gott att höra att det gick bra pga rutiner! Har pratat med min sköterska och vi kommer isf hålla tät kontakt med mvc under graviditeten och tiden efteråt. 

Skulle nog säga att det beror lite på vilken typ av bipolär sjukdom du har, hur mycket medicinering du har, om den kan fortgå under graviditet och amning. Sedan beror det också på hur mönstret i din bipolära sjukdom ser ut, dvs hur länge du varit utan symptom, om du haft flera tillfällen av inneliggande vård, något i närtid osv.
Finns många faktorer 

Jag har aldrig legat inne för det psykiska och har aldrig haft suicidtankar eller självskadebeteende. Så det är väldigt skönt. Jag känner mig själv och märker tidigt om det är upp eller ner. Är mest orolig för hur jag kommer funka utan vissa mediciner och en ev förlossningsdepression. 

Positivt att du inte haft suicidtankar, självskadebeteende eller varit inneliggande! Jag har inte ätit litium. Diskutera ordentligt medicin med ngn som verkligen kan, vad du ev kan ta och inte och vilka doser. Positivt även att du märker tidigt upp o ner precis som jag. Har du en partner som du ev ska försöka få barn med? Jag var som sagt jätterädd för förlossningsdepression, som förebyggande såg vi till att jag blev sjukskriven direkt efter förlossning och min man var föräldraledig så att han skulle kunna hjälpa till mkt i början. Amning fungerade aldrig så han tog mkt nätter. Sömn är ju ofta a och o för att hålla psyket i schack. 

Ja jag har partner sen 23 år. Vi är gifta. Det låter som ett bra upplägg att vara sjukskriven och mannen föräldraledig! Intressant. Är också orolig att inte amningen ska fungera, att jag måste äta litium under den perioden och inte får amma. 

Va fint, då är ni två att ta hand om varandra och ev kommande liten. Gällande amning, jag tyckte det var superjobbigt när amningen inte funkade och jag ändå skulle fortsätta försöka och pumpa hit o dit. Men jag tror det främst var omgivningen som fick mig att fortsätta försöka. Nu när jag väntar mitt andra barn skulle jag sluta direkt och försöka med amning om det inte funkade och inte må dåligt över det. Jag vet inte din syn på amning och erfarenhet av det. Men om du skulle behöva ta medicin som gör att du inte kan amma pga det, om det var jag, så skulle jag inte må dåligt över det alls. Mammans hälsa är så viktig och det går alldeles utmärkt för barn som växer upp på flaska.