Kan jag fråga om pengarna?

Mamman har inte sagt när hin och syskonen ska få pengarna. Så det kan mycket väl vara att de får dem när tiden är inne. 

Jag håller inte med alls dem i tråden. Vad har de för problem? Vilka jäkla låsningar i vad man får säga och inte 😲 Jag fattar inte hur ni tänker? Det är jättekonstigt. T ex till mina föräldrar har jag kunnat säga vad jag vill. Skulle man vara en mindre fin person föratt man frågar om pengar? Vad är det för dumheter? Vad gäller mina barn är det samma sak där, de får fråga hur mkt de vill och jag skulle skänka innan de ens hann fråga. För att det är så jäkla kul att kunna ge sina barn nåt de behöver. Vi har en fri och öppen relation där vi fritt får uttrycka oss, utan mungavel.
Ts jag tycker du kan fråga, hon har LOVAT och sagt att ni ska få. Då gör hon fel som inte står för det. Man lovar inte pengar man inte kan ge. Du gör inget fel ts som tar upp det.

Man förväntar sig väl att det sker vid försäljningen om hon säger det. Tanten verkar snål punkt slut.

Jag förstår dig - som.mamma förstår jag inte att man kan vara paranoid mot sitt barn. Att hjälpa sitt barn någongång, ifall det går - borde kännas naturligt.

Oavsett hur dina syskon har det - så ska alla barn få lika mycket i gåva /arv.. Så om hon ger dig något så behöver hon skriva upp det och ge detsamma till.syskonen..

Dålig stil av henne att först kasta ut en förhoppning och sedan ta tillbaka den.

Men jag tror du får släppa detta.Jag skulle inte våga fråga faktiskt.  Du kan inte förvänta dig något från henne. Det känns inte så när man läser ditt inlägg. Hoppas du du och ditt barn klarar er. Kämpa på....jag " håller på dig "!

Varför är det tabu att fråga?

Du säger själv att du har ok ekonomi och att du aldrig bett om pengar. Sen frågar du om du kan be din mamma nu. Flera säger nej, det är fel att tigga pengar av andra och då blir du sjukt defensiv. Så meningslös tråd.

#35 

Det är inte alls tabu att fråga. Mitt svar är bara utfrån det jag läst som TS skriver så tycker jag inte hon ska fråga. De verkar inte ha den sortens relation och reaktionen kommer nog göra TS ännu mer besviken. Bättre att glömma de där pengarna och leva som det aldrig blivit sagt. 

Tack för förståelsen och fina ord!
Jag tror inte att mamma skulle bli särskilt upprörd om jag frågade utan det är jag som har svårt att be om hjälp. Sedan vill jag verkligen inte verka som om jag försöker utnyttja henne eftersom jag vet att hon har svårt för sådant. 

Hon har till och med sagt att jag ska säga till om jag behöver pengar men jag fixar det inte. Jag har alltid klarat mig själv. 

Snål är hon inte utan, som jag skrev i trådstarten, så har hon gett oss en slant ibland på eget bevåg.

Jag hade en dålig dag när jag skrev tråden. Jag gick igenom räkningarna och blev stressad och så tänkte jag på de där pengarna. En liten buffert ger en trygghet  som jag längtar efter men det är inget jag räknar med. 

Jag får det att gå runt och vi har det bra, ingen lyx men  vi är inte fattiga heller. 

Det är bara tungt vissa dagar att vara ensam försörjare och ha ansvar för allt. Jag är van vid det förstås men det finns stunder när man önskar att det inte behövde vara så. 

Tack igen för att ni faktiskt läser det jag skriver och inte dömer direkt som en del andra. 

Om du hade läst den meningslösa tråden, som du trots allt tar dig tid att svara i, så kan du se att jag inte tänker fråga om pengarna. 

Jag har bemött personangrepp men resonerat med dem som har skrivit nyanserade inlägg.

Om det är något som är meningslöst så är det att fylla en tråd med fördömanden och angrepp. 

Man kan svara ?Nej, jag tycker inte att du ska fråga för att (infoga anledning)?. Vad är poängen med att skriva att jag är girig, osjälvständig, en hycklare och hemsk på alla upptänkliga vis? Vad ska jag göra med den informationen från anonyma personer som inte känner mig?

Om du hade läst tråden så ser du att jag inte har några problem med att vissa skribenter faktiskt svarar på frågan och konstaterar att de tycker att det är fel att fråga.

Dennadagdettaårdennastund: Spelar ingen roll om ts mamma har lovat. Det är hennes pengar och hon ger dem till sina barn precis när hon vill. Behöver inte vara precis efter försäljningen ingen. 
Hon kan också ändra sig precis när hon vill. 

Jag har läst tråden och fattar inte varför du blir så defensiv när du ändå insett att du inte ska be om pengarna. För det har du varit gentemot alla som inte tycker synd om dig, även de som inte kommit med personangrepp utan bara
påtalat att man inte har rätt att be om någon annans pengar.

Det som återspeglas här och det som gör situationen svår är att TS saknar buffert. Utan sparkapital, åtminstone en liten summa är man sårbar. Finns ingen man med i bilden som drar sitt strå till stacken ekonomiskt? Jag läser attt TS blev ensam försörjare, hur kommer det sig? Är han död? Om inte, har han också ett ansvar för tonåringen. Är han avliden kanske det fanns någon livförsäkring eller dylikt. I och med att partnern försvann ur bilden började TS få svårigheter, lever mannen skulle jag nog "jaga" honom.                                                                                                                Sen tycker jag gott att TS kan fråga mamman när hon tänker dela ut pengarna eftersom hon faktiskt har ställt i utsikt att göra det, ibland har stoltheten ett för högt pris.                                                               Allt för ofta har jag läst i FL hur begränsade kvinnor är på grund av dålig ekonomi. Har man inga reserver och det bara går jämnt ut varje månad har man svag ekonomi. Ingenting får ju hända i princip, då rasar ju världen. Innan man flyttar ihop eller skaffar barn måste man ju bygga upp en trygghet!   

Det som återspeglas här och det som gör situationen svår är att TS saknar buffert. Utan sparkapital, åtminstone en liten summa är man sårbar. Finns ingen man med i bilden som drar sitt strå till stacken ekonomiskt? Jag läser attt TS blev ensam försörjare, hur kommer det sig? Är han död? Om inte, har han också ett ansvar för tonåringen. Är han avliden kanske det fanns någon livförsäkring eller dylikt. I och med att partnern försvann ur bilden började TS få svårigheter, lever mannen skulle jag nog "jaga" honom.                                                                                                                Sen tycker jag gott att TS kan fråga mamman när hon tänker dela ut pengarna eftersom hon faktiskt har ställt i utsikt att göra det, ibland har stoltheten ett för högt pris.                                                               Allt för ofta har jag läst i FL hur begränsade kvinnor är på grund av dålig ekonomi. Har man inga reserver och det bara går jämnt ut varje månad har man svag ekonomi. Ingenting får ju hända i princip, då rasar ju världen. Innan man flyttar ihop eller skaffar barn måste man ju bygga upp en trygghet!   

Det som återspeglas här och det som gör situationen svår är att TS saknar buffert. Utan sparkapital, åtminstone en liten summa är man sårbar. Finns ingen man med i bilden som drar sitt strå till stacken ekonomiskt? Jag läser attt TS blev ensam försörjare, hur kommer det sig? Är han död? Om inte, har han också ett ansvar för tonåringen. Är han avliden kanske det fanns någon livförsäkring eller dylikt. I och med att partnern försvann ur bilden började TS få svårigheter, lever mannen skulle jag nog "jaga" honom.                                                                                                                Sen tycker jag gott att TS kan fråga mamman när hon tänker dela ut pengarna eftersom hon faktiskt har ställt i utsikt att göra det, ibland har stoltheten ett för högt pris.                                                               Allt för ofta har jag läst i FL hur begränsade kvinnor är på grund av dålig ekonomi. Har man inga reserver och det bara går jämnt ut varje månad har man svag ekonomi. Ingenting får ju hända i princip, då rasar ju världen. Innan man flyttar ihop eller skaffar barn måste man ju bygga upp en trygghet!   

Okej men då tycker jag mamman är mycket mer omoralisk än dottern! Man kan ju ha åsikter om hur man tycker en mamma ska vara.

För att? 

Jag förstår att det är en jobbig situation. Tar hon upp det igen tycker jag att du kan fråga hur hon har tänkt sig annars finns det inte så mycket du kan göra. Det bästa är att inte räkna med pengarna och för dig själv bestämma att det troligtvis inte kommer bli något och att det bara var något hon sa. Att sitta och vänta skapar bara osäkerhet.