• Jossapelsin

    Är det jag som överreagerar?

    Jag måste få berätta om en händelse i helgen som har gjort mig väldigt fundersam och osäker. 


    Lite bakgrund först. Kan börja med att berätta att jag är i 7 månaden gravid. Min man har varit ute och festat några gånger nu på våren. Vid första tillfället frågade jag om jag fick följa med, varpå hans kompis sa ?helst inte?. Vilken gjorde att jag blev ledsen och min man gick ensam, förbannad på mig eftersom jag hade reagerat på att jag inte fick följa med. Detta har såklart lämnat spår och varit ett orosmoment eftersom han inte alls förstått att jag mått dåligt och haft ångest. 


    Nu till i helgen. När jag _äntligen_ efter 4 gånger får följa med för att jag enligt min man ?tjatat mig till det?. Det börjar med att vi ska gå tillsammans men hans kompis kommer hastigt på att det bara ska vara killar först från 14, att han sedan får möta upp mig runt 19. Varpå jag suckar och min man säger ?nä skit i det, sluta vara en bitch?. Jag går till den här festen vid 19 tiden men jag har redig ångest vid det här laget. Kan inte vara mig själv, är helt tyst och ingen startar någon konversation med mig. Jag bara sitter där. Är inte alls mig själv. (Är annars väldigt social och pratar med alla, men jag kunde verkligen inte). 

    Vid en sväng går jag ut på balkongen, där står min man och en tjej. När jag kommer ut blir det helt knäpptyst och jag fattar direkt att de pratar om mig. Min man berättar sedan att han berättat för henne att jag har mycket ångest just nu, att det är jobbigt och tär på förhållandet.


    NU till det jag tycker är mest jobbigt. Den här tjejen är en tjej som tydligt visar intresse för min man. Hon har tydligen varit väldigt närgången de senaste gångerna de varit ute, och det här får jag reda på därför att jag själv ser att hon är intresserad. 


    Jag går hem tidigare från festen då jag är gravid och inte orkar lika länge som alla andra. När jag går hem ser jag hur min man retsamt knuffar hemma, varpå hon skrattar. 


    jag berättar att jag inte tycker att det är okej att han gör så och att det känns konstigt att han uppmuntrat henne. Han förstår och säger förlåt. Jag går därifrån med ångest och gråten i halsen. Säger att jag vill att han helst följer med hem men han säger nej. Jag går ensam hem. Han är ute till kl 01.00 då jag skriver på sms ?nu orkar jag inte vänta på dig längre?. Varpå han fort skyndar hem. 


    Men alltså, jag vet inte om det är jag som överreagerar eller vad som händer, men jag mår inte bra över det här. Dagen efter förstår han inte alls varför jag är ledsen och känner mig sårad. jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte. 

  • Svar på tråden Är det jag som överreagerar?
  • ITrust

    Hur gamla är ni och hur länge har ni varit tillsammans?

    Jag kan förstå dig till viss del, samtidigt kan jag också förstå din man och hans kompisar om de kanske inte ville ha med dig. Ibland vill man bara komma bort från sin partner och umgås med sina polare utan att flickvänner/pojkvänner osv ska vara närvarande. Inget konstigt med det. I det första stycket säger du att du mått dåligt och haft ångest. Varför? På grund av att din mans polare sa att du helst inte skulle följa med? Om det är därför du mått dåligt så tycker jag att det är en överreaktion från din sida, ja.

    Det var dumt av din man att kalla dig bitch, men jag och min partner har kallat varandra betydligt värre saker när vi varit sura på varandra, man menar ju inte allt man säger. Dock kan jag förstå om din man blev lite less, han ser det som att du prompt ska följa med när han ska umgås med sina polare. Har du tänkt på att han kanske inte vill umgås med dig precis hela tiden? Jag tycker absolut att man ska kunna följa med ibland som partner, men inte hela tiden. Sedan beror det ju på hur ofta man träffar sina polare. Träffas man inte så ofta så kanske de vill passa på att bara träffas de två, eller hur många de nu är.


    Jag tolkar det hela som att du har frågat från första början om du får följa med. Din man ser det nog som att du tjatar och att du har svårt att låta honom vara utan dig ibland. Det kan även tolkas som att du är kontrollerande och vill följa med för att se att han inte håller på med någon annan. Vad gäller att starta konversationer så visst är det trevligt om andra startar konversationer med en, men ibland måste man ta för sig och själv vara den som startar en konversation med någon. I synnerhet om man inte känner personerna så bra.

    Den där tjejen som har visat intresse för en man, vad är det för tjej? Hur känner de varandra? Din man borde givetvis markera att han inte är intresserad av henne. Man ska lita på sin partner, man ska lita på att partnern inte gör något olämpligt och man ska absolut inte visa svartsjuka (om det inte finns någon riktigt bra anledning till det). MEN man ska också kunna lita på att partnern säger ifrån om en person visar intresse, särskilt om det händer vid upprepade tillfällen. Man kan inte förbjuda andra att visa intresse men om man har ett förhållande måste man kunna markera att det inte blir något, man ska givetvis inte uppmuntra beteendet. 


    Förklara detta för din man. Kan du visa honom denna tråd? Då får han se hur andra resonerar också. Kanske förstår han bättre då. 

  • molly50
    Jossapelsin skrev 2023-05-29 13:26:20 följande:
    Är det jag som överreagerar?

    Jag måste få berätta om en händelse i helgen som har gjort mig väldigt fundersam och osäker. 


    Lite bakgrund först. Kan börja med att berätta att jag är i 7 månaden gravid. Min man har varit ute och festat några gånger nu på våren. Vid första tillfället frågade jag om jag fick följa med, varpå hans kompis sa ?helst inte?. Vilken gjorde att jag blev ledsen och min man gick ensam, förbannad på mig eftersom jag hade reagerat på att jag inte fick följa med. Detta har såklart lämnat spår och varit ett orosmoment eftersom han inte alls förstått att jag mått dåligt och haft ångest. 


    Nu till i helgen. När jag _äntligen_ efter 4 gånger får följa med för att jag enligt min man ?tjatat mig till det?. Det börjar med att vi ska gå tillsammans men hans kompis kommer hastigt på att det bara ska vara killar först från 14, att han sedan får möta upp mig runt 19. Varpå jag suckar och min man säger ?nä skit i det, sluta vara en bitch?. Jag går till den här festen vid 19 tiden men jag har redig ångest vid det här laget. Kan inte vara mig själv, är helt tyst och ingen startar någon konversation med mig. Jag bara sitter där. Är inte alls mig själv. (Är annars väldigt social och pratar med alla, men jag kunde verkligen inte). 

    Vid en sväng går jag ut på balkongen, där står min man och en tjej. När jag kommer ut blir det helt knäpptyst och jag fattar direkt att de pratar om mig. Min man berättar sedan att han berättat för henne att jag har mycket ångest just nu, att det är jobbigt och tär på förhållandet.


    NU till det jag tycker är mest jobbigt. Den här tjejen är en tjej som tydligt visar intresse för min man. Hon har tydligen varit väldigt närgången de senaste gångerna de varit ute, och det här får jag reda på därför att jag själv ser att hon är intresserad. 


    Jag går hem tidigare från festen då jag är gravid och inte orkar lika länge som alla andra. När jag går hem ser jag hur min man retsamt knuffar hemma, varpå hon skrattar. 


    jag berättar att jag inte tycker att det är okej att han gör så och att det känns konstigt att han uppmuntrat henne. Han förstår och säger förlåt. Jag går därifrån med ångest och gråten i halsen. Säger att jag vill att han helst följer med hem men han säger nej. Jag går ensam hem. Han är ute till kl 01.00 då jag skriver på sms ?nu orkar jag inte vänta på dig längre?. Varpå han fort skyndar hem. 


    Men alltså, jag vet inte om det är jag som överreagerar eller vad som händer, men jag mår inte bra över det här. Dagen efter förstår han inte alls varför jag är ledsen och känner mig sårad. jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet verkligen inte. 


    Du har säkert mycket hormoner i gungning i kroppen nu som gör att du känner och reagerar som du gör.
    Men din man visar dig ju inte heller särskilt mycket förståelse och respekt.
    Har han överhuvudtaget varit med dig på kontrollerna på mvc och fått förklarat för sig hur man kan vara som gravid kvinna?
    Om inte så borde han kanske följa med på det.
    Och att prata med en annan kvinna om dig är ett big nono.
    I synnerhet med en kvinna som verkar intresserad av honom.
    Jag tycker ni ska sätta er enr och försöka prata i lugn samtalston och förklara för varandra hur ni känner.
    Ni ska snart få barn och då får han kanske börja lägga sina fester åt sidan för ett tag och börja behandla dig med respekt.
  • LFF

    Fråga ett: Var det verkligen kompisen som sa "helst inte" eller förmedlades det av din sambo (och i själva verket var hans önskemål)?

    Fråga två: Varför följde han inte med dig, den blivande mamman till sitt barn, hem?

    Jag får känslan av att det egentligen är din sambo som inte vill ha med dig på dessa fester just för att denna tjej finns där och han njuter av den uppmärksamhet han får av henne. Jag säger inte att han är otrogen, men jag skulle inte riktigt lita på honom utifrån det du säger att du sett. Oavsett hur mycket han säger förlåt så hade min tillit varit skadad ett tag.

    Det är självklart att han ska få umgås själv med sina vänner, men han är inte singel, han ska snart bli pappa. Då får man ta och växa upp. Om ens höggravida sambo är ledsen och vill att man följer med hem, då följer man med hem. 

    Rent krasst kan du föda när som helst och då är det faktiskt inte läge för honom att låtsas att han är singel och uppmuntra någon annan bara för att han vill ha uppmärksamhet.

  • Ocdmänniska
    LFF skrev 2023-05-29 14:51:31 följande:

    Fråga ett: Var det verkligen kompisen som sa "helst inte" eller förmedlades det av din sambo (och i själva verket var hans önskemål)?

    Fråga två: Varför följde han inte med dig, den blivande mamman till sitt barn, hem?

    Jag får känslan av att det egentligen är din sambo som inte vill ha med dig på dessa fester just för att denna tjej finns där och han njuter av den uppmärksamhet han får av henne. Jag säger inte att han är otrogen, men jag skulle inte riktigt lita på honom utifrån det du säger att du sett. Oavsett hur mycket han säger förlåt så hade min tillit varit skadad ett tag.

    Det är självklart att han ska få umgås själv med sina vänner, men han är inte singel, han ska snart bli pappa. Då får man ta och växa upp. Om ens höggravida sambo är ledsen och vill att man följer med hem, då följer man med hem. 

    Rent krasst kan du föda när som helst och då är det faktiskt inte läge för honom att låtsas att han är singel och uppmuntra någon annan bara för att han vill ha uppmärksamhet.


    Håller med!
  • Tecum

    Svårt att svara när man inte vet hur ert förhållande är i övrigt. Det är inget konstigt att han vill vara själv med grabbarna ibland. Men sker det ofta? Är ni aldrig ute själva eller med dina vänner? Gör ni saker tillsammans annars? Känner du hans vänner, de du tror snackar om dig?

    Han borde visa mer omsorg om dig när du är höggravid. Men om han upplever dig som klängig är det inte konstigt att han reagerar.

  • Ylva34

    Jag tycker det var fel gjort av honom, TS. Jag förstår att du blev ledsen. Jag tycker inte att du har överreagerat. 

    Jag förstår hans kompis om denne har tyckt att det var olämpligt att du hängde med ut, kanske tänkte på allt supande och om ni skulle vidare, att någon kunnat stöta till din mage. 

    Jag kan inte erinra mig att den blivande pappan gått ut och festat när jag varit gravid, absolut inte när jag varit i 7:e månaden. Det är en tid för allt. Parmiddagar och lite sådär, ja, men inte på den skalan du berättar om.

    Om ni nu var tvungna att gå på detta ändå så borde han ha sett upp med sitt drickande. Det är lagom roligt om mannen dricker så där när man själv är nykter och med barn. Han borde ha tänkt lite mer på dig där. 

    Hans uppförande med kvinnan är fel. Fel att han anförtror sig till henne utan ditt godkännande. Varför var de två ute på balkongen tillsammans bara? Rökte dem eller vad var det? Det hade jag velat veta (Inte att du ska behöva skriva om det här). 

    Jag har aldrig någonsin varit med om att någon pojkvän eller fästman eller äkta make stannat kvar på en fest och jag har fått bege mig hemåt. Tycker det är mycket dålig stil. Jag vet att många ändå gör så och att de är okej med det. De jag varit tillsammans med har aldrig ens frågat mig och jag skulle nog bli ställd först. 

    Det jag är van vid när männen festar loss är att de ringer, SMS:ar och kommer hem i lämplig tid om de varit ute utan mig. Jag har aldrig behövt säga någonting om detta. Jag tycker att så ska man bära sig åt per automatik om man väljer att vara i en relation, ett äktenskap. Du skulle inte behövt gå ensam hem och inte behövt SMS:a honom. 

    Den fysiska gesten han gjorde mot kvinnan kan ha varit på skoj, men om igen jag har inte varit med om att någon kärlek till mig tagit något initiativ till någon fysisk beröring. Bara isåfall en omfamning när man träffar vänner, par och likadant när man säger hej då. Jag har varit med om kvinnor som fysiskt rört vid, men då har mannen spelat bort det, tagit per automatik ett fysiskt avstånd och även ett psykiskt avstånd, inte sett på kvinnan ens utan förbi henne för att hon ska förstå. 

    Han behöver ta mer hänsyn till dig och ditt mående som också kan spegla barnets mående när mamman blir stressad. 

    Jag antar att det här är ert första barn och allt kan vara ovant då, helt nya situationer ni inte behövt tänka och att ta ställning till tidigare. 

    Jag vet jag tyckte det var jobbigt när jag var långt gången och jag såg hur särskilt en kvinna glodde ögonen ur sig på min man. Han tänkte inte på det. Jag kände mig själv ovan i min egen kroppshydda. Det kan vara sånt också som speglar in. Man är mer sårbar under sin graviditet. Vet att han bara tog min hand där och då och när jag sedan tog upp det såg han ut som ett frågetecken. Han sa han tyckte alltid jag var vacker gravid, men jag kände mig illa till mods och nästan hotad av den andra kvinnans skönhet. Jag tycker inte man ska känna det så, jag kan inte rättfärdiga det men jag kände det så bara ändå. Sådant tycker jag den blivande pappan också kan försöka ta hänsyn till. Kanske inte så roligt för dig på festen när du inte kan dricka och du är trött och gravid i /:e månaden att han då uppför sig så med en annan icke gravid (vad vi vet) kvinna. 

    Jag hoppas han tar det till sig vad du känt. Man vill inte ha dåliga minnen förknippade till sin graviditet heller. Det börjar redan här. Han kanske kan tänka på det med. 

    Önskar dig all lycka till och glädje i din fortsatta graviditet och hoppas allt går bra för dig. 

  • Ylva34

    Obs!! vill lägga till något bara. Tänkt lite mer. Jag vet inte om de män jag varit med om de haft de här diskussionerna eller bråken med sina tidigare tjejer varför de inte stannat kvar och tjejerna gått. Det kan ha varit så. Att jag bara fått det serverat. Det och om de gått ut själva med sitt grabb-gäng att de skött det och inte stannat ute för sent. 

    Till din mans försvar så kom han direkt efter du skickat ditt SMS. Han var hemma vid 1-tiden och det är ingen tid egentligen, tycker jag. Det är inte så sent alls. 

    Jag vet inte hur han brukar bli då han dricker, om han blir den skojiga typen, om han blir fysisk skojig mot både män och kvinnor. 

    Den fysiska gesten han gjorde mot kvinnan låter för min del som något som görs mellan vänner, inte om han varit romantiskt intresserad av henne. Han kanske ville markera: Vi är bara vänner? Jag hade ändå, men det är jag nu, talat om att jag vill inte att han ska ta initiativ till att röra en annan kvinna. Verkligen inte en kvinna jag kan se är intresserad av honom. Mina har tagit initiativ till omfamningar av andra kvinnor men också deras män och sättet de gjort det på har inte varit romantiskt, eller laddat. 

    Jag tror att det här är er första runda, erfarenhet som gravid. Jag tror det här går att lösa genom att ni pratar igenom det och kommer fram till vilka regler gäller för framtiden. Jag tycker han har begått tabbar, misstag, och det kan hända. Det som gäller nu är hur han tar till sig vad du känner och hur han väljer att vara i fortsättningen. Det var allt av mina funderingar. 

Svar på tråden Är det jag som överreagerar?