Min man tror att jag är intresserad av en annan man

Och din nya lägenhet, är den skriven på dig eller honom? Kommer han äga den?

Du måste frigöra dig helt från denna man, separera din ekonomi med hans och ta reda på vilka rättigheter du har i Polen och Sverige.

Tex kan han i Sverige inte komma undan underhåll. Och definitivt inte heller i Polen.

Där måste du ha lite ryggrad och läsa på! 

Se till att få det du har rätt till och köp en egen lägenhet, du kan ta ett mindre lån. Gå inte med på denna orättvisa!!

Min nya lägenhet är skriven på mig. Han har skojat ibland om jag ska skriva över halva på honom och sedan så frågade han mig om vi i framtiden blir tillsammans igen, skulle jag då skriva över 40% på honom... det kommer jag aldrig att göra.

Nu har jag igår iallafall skrivit på papperna på att han äger lägenheten i utlandet till 100% och han får köpa ut mig så ska han betala min mellanskillnad på min lägenhet i Sverige. 

Idag åker jag och barnen till Sverige permanent och han åker till Monaco för att träffa vänner och ha det skoj. 

Ny start på livet.

Vi är inte gifta, vi har varit sambos i nästan 9 år men här finns det inget som heter "sambolagen". Jag har inga rättigheter som jag skulle haft om vi bott i Sverige. 

Det är en skitdeal, men jag får ett boende utan lån. Jag har inte orken att bråka om pengar, jag vill bara gå vidare med mitt liv och försöka må bra utan honom.

Men låt honom inte slippa undan att betala underhåll.
Det är det minsta man kan begära av honom.
Det är för barnens skull.
De ska inte behöva lida pga hans ego.

För mig låter det som att du hela tiden anpassar dig efter vad han vill och vad han tycker, ett slags medberoende. Förstår att det är jäkligt tufft för dig nu TS men ta reda på vad som gäller för barnens skull, om inte din egen. Sen hade jag faktiskt gått i terapi om jag varit dig för risken är att du blir lika följsam i nästa relation. Jag tror du är rent för empatisk och att han får dig att känna skuld, blir en slags manipulation av dig så dig så du går med på saker som du inte borde alla gånger. 

Ja, det stämmer helt och hållet det du skriver. Jag vet att jag är väldigt empatisk, tänker alltid på alla andra och bryr mig om mig sist, tänker på att alla runt omkring mig ska ha det bra, jag vill inte störa någon tex genom att be om hjälp... ja, vi är alla olika och så är jag men jag borde jobba på det. Jag borde ta mig i andra plats (mina barn är alltid nummer ett). Jag vet också att min ex sambo har manipulerat mig under alla år - han har brutit ner mig och jag känner att han alltid ska bestämma för jag vill inte göra fel. Jag måste jobba på detta helt enkelt och jag har själv tänkt på att gå i terapi. Jag känner att jag inte klarar mig utan honom, men det kommer jag att göra. Tack för ditt ärliga inlägg, jag uppskattar det. Det fick mig att öppna upp ögonen lite mer. 

Undrar hur många gånger han kommer bemöda sig med att åka och hälsa på barnen... De besöken kommer nog bli glesare och glesare. 

Jag hade fattat det som att du skulle bo kvar i utlandet, men du och barnen flyttar alltså hem?

Det stämmer, vi skulle bo kvar i utlandet för att barnens pappa inte ville att jag skulle ta med mig barnen hem. Vi åkte till Sverige över sommaren och han insåg väl att han har det bra utan barnen så han lät mig flytta till Sverige med barnen utan några problem. Han har dessutom gett mig ensamvårdnad vilket han absolut inte ville i början, han skrev på papperna utan några problem alls. 

Det tror jag också att de kommer att bli. Han besöker ju Monaco (semester) mer än han träffar sina barn. Han kommer att besöka ca 3 dagar sedan åker han en vecka till Monaco, sedan åker han hem till sig en vecka och sedan så reser han igen... Han njuter av singellivet helt enkelt! 

Men jag hoppas att du kommer att kräva underhåll av honom. 
Det är det minsta man kan begära att han gör.

Fint att du tog det så. Jag har själv varit för snäll för. Man drar till sig då både snälla och de som tycker det är smidigt att vara i relation med en där de är vinnarna och en själv förloraren. Man går mer än 50% av vägen till att komma till en lösning, man gör ungefär 80-90% av den och det lär sig dem som tycker det är smidigt och som vill ha sin egen vilja genom.

Du har varit mycket stark genom allt det här och jag önskar dig all lycka till! Vissa förväxlar styrka med att man ska vara bark och tuff men man är precis lika stark om inte mer när man är över-snäll. Det har inte med styrka att göra även om man kan vara konflikträdd också. De som möter ngn annan i konflikt mer än 50% behöver inte vara konflikträdda men tänker flera steg framåt, tänker åt den okloka och vill inte att andra som era barn då ska lida över vissa av hans sk. principer.

Jag tror du måste grotta ner dig lite sen och komma underfylld med vad som är rädsla, din sårbarhet och vad han i faktiskt mening kan göra mot dig och ett sätt är att ta reda på all fakta du kan och det som kan styrka dig. Sen fattar jag att där du är nu gäller det bara överlevad, ta en dag i sänder, att man kan tro att idag är en bra dag och nu är jag på väg och så nästa så har man slungats tillbaka igen, allt det där är en del av processen och allt är väldigt nytt ännu. 

Jag vet att jag "tjatat" om det tidigare i tråden att för mig förefaller möjligheten stor att pappan till dina barn har autism då han tänker mycket svart och vitt och sätter tider på allting och slår dövörat till. Jag har egna erfarenheter av autism både de som har intellektuell funktionsnedsättning och de som inte har det, där är ett spektrum.

Nu ska ni två vara föräldrar som ska samarbeta och nu är din chans att visa honom att jag var så här förr i vår relation när vi var ett par, men nu är jag så här och det här är mina regler nu. Du måste stampa lite, sätta ner foten, "så här är det nu". 

De som jag vet har autism är förbannat smarta när det gäller en del saker och jag vet att det har fått mig att känna mig i underläge, men där fattas också en slags emotionell intelligens när de helt enkelt inte förstår att vad de säger och hur de säger det (med betoningen på hur) kan vara sårande och kränkande, de tycker bara de är ärliga. Där är inga färger, nyanser på det sättet i kommunikationen tycker jag, nu pratar jag om mina egna personliga erfarenheter med vissa autistiska, bara så inte andra tar det personligt som läser. 

Jag vill bara tipsa dig om (igen) att kolla igenom ifall du känner igen ditt ex i de drag som finns i autism. Det är ärftligt och förr trodde man det kom från mamman och idag vet man att det är mest pappan då var det senaste jag läste nånstans på nätet. Om han har det kan det då betyda att dina eller ett av dina barn eller ingen har det också och då är det bra ändå att ha viss koll på det här.

Nästa steg är då om du säkert tror han har det hur du ska nå framgång inte genom att ge vika på dig själv utan genom kunskap om autism vad du kan göra i er kommunikation i framtiden för barnens skull och för din egen och också för hans del med.