Min man tror att jag är intresserad av en annan man

?? min sambo har inte visat mycket intresse för mig de senaste två åren - han har mest spelat tv-spel (han är 50 år och jag är 35) och jag har skött hemmet och barnen mest. Han är en latmask med bra ekonomi. han har redan berättat att han är lat från oxh med att jag lämnade Sverige (han är också svensk) för att flytta till honom utomlands. ?

Du bör förklara detta för honom, dvs att du vill ha en man i ditt liv och inte ngn som är lat, ointresserad och inte respekterar dig. Om han inte förstår detta så bör du undersöka om mannen i gymmet är en bättre partner.

TS, du vet väl att folk inte kan läsa tankar va? Och eftersom folk INTE kan läsa tankar så utgår de oftast ifrån vad andra GÖR.

Och när någon då söker på "intresserad av en annan man trotts förhållande" så kommer andra såklart utgå ifrån att det är vad personen söker eftersom de som sagt INTE kan läsa personens tankar och veta vad personen tänkte egentligen.

Vad du ska göra?

1) Skilj dig för ditt förhållande verkar vara stendöd

2) Lär dig förstå skillnaden mellan realitet och tankar och försök förstå att tankeläsning inte existerar.

Läs din tråd och hur du beskriver honom så inser du att det bästa som kan hända är att ni separerar. Han låter som en riktig mansgris och ett praktego. 

Varför låter du honom köra över dig? Varför åker du till Sverige med barnen för att han tycker det? Varför ska han bestämmer om ni ska åka på familjesemester eller inte? Varför har du tagit allt med barnen innan? Försök för din egen självrespekt och för dina barns skull att sätta lite gränser och ta makten över sitt eget liv! 

Skriv en lista med det positiva och negativa med honom, det negativa bör överväga kraftigt. Du är säkert både känslostyrd och har rädslor för att vara ensam. Men försök titta på listan och åtminstone logiskt förstå att han inte är en bra man för dig.

Skriv också en lista på hur du vill leva ditt liv (utan honom). Häng inte upp dig på honom och hans beslut, ta makten över ditt liv. Man är sin lyckas egen smed. Kanske ska du ta kontakt med en terapeut för att få prata och få stöd.

Med det sagt, börja planera för boende, ekonomi och annat utan honom. Sitt inte och vänta och hamna i underläge. Skulle han ändra sig senare och du acceptera det så är iaf inte jobbet du gjort ogjort. Du måste stärka ditt egenvärde och inte häng upp ditt liv på en annan person! (Gillar parrelationer och styrkan man kan få av varandra, men det ska vara sunda, jämlika relationer där man har omsorg och välvilja mot varandra).

Å stackars stackars dig....suck,, dubbelsuck liksom. Vilken historia, förstår du är som i ett vaccum, helt knäckt. Hur orkar du? 
Din story känns igen tyvärr, det verkar vara många som lever med tölpar och lider som du. Å utomlands också. Du som tränar så mycket och klär upp dig i body ibland. 

Stanna i Sverige med barnen,
Ni är svenska medborgare båda 2, och jobb är tillfälliga, du har lika stor rätt till barnen som han har. Åk inte tillbaka.

Ts jag ser hela tiden i dina ord i den här processen hur du bara står tillbaka och låter honom styra, diktera, steg för steg, även när han ändrar och har sig. 

NU måste DU lyssna på DIG. Varför låter du som vuxen kvinna och MAMMA honom hålla på så här? Det här gäller inte bara honom. Det här gäller DITT liv med och era BARNS. Du förefaller vara en person som gör väldigt mycket, men runt honom verkar du passiv och bara väntar. Du har inte varit lycklig precis i relationen med honom. Vad jag märkt från hans ord, det du berättat, är att han inte visat något intresse över hur du mått i relationen och hur du mår nu. Är detta verkligen en man du vill ha, om han nu skulle vilja det? Eller är det DRÖMMEN du vill ha? Hur har den drömmen varit hitintills? Den har inte kommit, va? Vad är det som har kommit? Jag har varit i en relation där vi var olyckliga (jag vet inte vem av oss som var mest olyckligast men jag kände mig väldigt olycklig och kunde inte sätta fingret på vad det var för allt om oss såg ju så bra och perfekt ut). Han hade inpräntat i mig en VISION, en DRÖM om FRAMTIDEN hur bra vi skulle ha det då. Men så tänkte jag en dag: Varför har vi inte det nu? Varför är det inte så nu? Det borde vara så nu? Jag slog bort tanken. Jag slog också bort tanken när jag var så fruktansvärt olycklig att det kunde bero på honom. Jag gick runt som en automatisk robot. SEN när vi kom ifrån varande (Praise the Lord) började något hända. Jag började känna igen. Och jag fattade att jag var inte olycklig p.g.a något annat. Jag var olycklig p.g.a honom. Det var visst då hans fel! Vi var fel för varandra. Det blev så solklart. Jag förstod att visionen, "drömmen" - den skulle aldrig hända för oss. Jag skulle om jag hade tur få uppleva den med någon annan, och han med. SKILJ mellan vad du har och vad du vill få. Jag lärde mig den läxan den hårda vägen. Men jag behövde nog lära mig den. 

All styrka till dig här och nu och till din framtid. 

Tack för ditt tips, jag uppskattar det verkligen. Jag ska skriva listor och detta kanske får mig att se lite tydligare och jag kanske kan släppa detta lite snabbare. Jag skäms så att skriva men jag har ingen lust att leva - jag har lust att dö. Jag skulle såklart aldrig skada mig själv men om jag inte haft barn då hade jag nog inte klarat detta, jag känner mig som ett vrak. Jag känner att jag inte har lust att leva efter denna oväntade möjliga separationen. Jag skulle dock aldrig lämna mina barn, aldrig men jag känner mig så förstörd. 

Jag har frågat mannen om vi kan gå på parterapi men han säger att han inte tror på sånt, han har redan pratat med sina vänner - 90% säger att de hade lämnat mig (vilket jag tycker är ytterst märkligt) då den ena vännen har varit tillsammans med både prostituerade och en strippa (han har barn med dessa kvinnor), den andra är ett kontrollfreak som inte ens dricker ett glas vin för att han måste alltid ha fullkontroll på sig själv samt att han själv varit otrogen x gånger mot sin partner och den tredje (som jag tycker är mest normal i sitt tänkande) menar på att alla förhållanden har ups and downs... sedan har han pratat med fler vänner som tycker att han ska lämna mig. Fattar inte... 

En del har skrivit att jag borde stanna med barnen i Sverige men jag kan inte det. Jag kan inte bara lämna mitt hem i utlandet och stanna här, det är fel tycker jag... de går på förskola i utlandet och är "skrivna" där. Jag får helt enkelt (lagligt) stanna i Sverige. Men jag vill flytta tillbaka med barnen men då måste jag ha ensam vårdnad och det kommer jag förmodligen aldrig att få. Han har som vanligt kontrollen, och menar på att jag får stanna i utlandet om jag ska vara med barnen eller så får jag pendla till Sverige varannan vecka. Han kan betala mina flygbiljetter säger han (för jag har inte råd att betala flygbiljetter 4 ggr i månaden) men jag vill inte flyga fram och tillbaka. Tänk så händer det något i Ungern och jag behöver vara nära mina barn... det är ingen bra lösning...