• ugglannn

    Min dotter blir orolig när bonus är här

    Jag har en fundering jag vill dela och kanske få några tankar kring. Det är så att jag har en dotter sedan tidigare förhållande på 5 år som bor hos oss på heltid, min sambo en son på 3,5 som bor vv och en gemensam på 9 månader.

    De veckor bonussonen inte är här utan bara min dotter (och vårt gemensamma barn såklart) är väldigt lugna och harmoniska. Hon sköter sig själv till stor del och hjälper till med det lilla syskonet och det är inga konflikter och knappt någon stress här hemma. Läggningarna av henne går smidigt och hon somnar inom 10 minuter. 

    Under veckan då bonussonen är här är det helt annorlunda. Min dotter blir annorlunda, mer grinig/ledsen och typ stressad (?). Det är full fart om dagarna och en del konflikter barnen emellan. Läggningen tar upp till en timme där hon ropar flera gånger efter mig men aldrig riktigt har någon riktig anledning för när jag går in till henne vet hon inte vad hon ska säga. 


    Varför är det såhär? Varför blir min dotter som ?en annan person? när bonussonen är här? Det är sån tydlig markant skillnad och ingen slump. Likadant varje vecka och har varit så de senaste ca 2 månaderna. 

  • Svar på tråden Min dotter blir orolig när bonus är här
  • Arlene
    ugglannn skrev 2023-06-18 21:29:18 följande:
    Någon som är här halva tiden är inte riktigt 100% del av familjen och den delen som gör att det skaver i familjen. När det bara är vi fyra funkar det utan problem och vi fyra är ju en familj på heltid. 
    Men tycker din sambo likadant som du?
    Tycker han att det är ni fyra som är familj där inte hans son räknas med?
    Tycker han att sitt bonusbarn, din dotter är familj men inte hans son?
    Det gäller ju att ni är två vuxna som måste jobba åt samma håll om ni ska få ihop familjen.
    Om han tycker likadant att hans son inte tillhör familjen kanske det är bättre att sonen är hos sin mamma mer tid men tycker han att din dotter är mer familj än hans son?
    Hans son är ju lika mycket syskon som din dotter till ert gemensamma barn.

    Hur länge har 3 åringen bott varannan vecka? klart att det är jobbigt för bägge barnen som det är nu.
    Din dotter har haft dig säkert mycket för sig själv, nu ska hon först dela dig med er bebis och varannan vecka ägnar du även tid till 3 åringen.
    Din sambo är ju säkert också som en ny pappa till henne som ger henne uppmärksamhet, nu ger han även bebisen det en stor del av tiden men varannan vecka kommer hans barn och då får ju han en väldigt stor del av hans tid, klart att det då blir oroligt för din dotter, ni är upptagna mycket med de mindre barnen.
    3 åringen delar också tid ifrån sin pappa när han är hos er med en bebis och din dotter. Klart han känner det också. 
    Det tar tid att jobba i hop en familj och det hade varit jobbigt även för en familj med 3 gemensamma barn där alla är 9 mån, 3 och 5 år.
    Men ni har ju inte varit 3 barn familj så länge, dynamiken kommer ju att ändras i omgångar vartefter barnen blir äldre. 
    Men din mans åsikter om hur mycket hans son ska vara hos er är ju jätteviktig,
    det är ju inte säkert att han anser att sonen är den som ska vara mindre tid tillsammans med sin pappa för att din dotter blir orolig.
    Vad säger din man? har han några tankar om vad ni kan göra?
    Har du själv några tankar på vad ni kan göra? 
    Om din sambo vill ha sin son varannan vecka hos sig måste ni ju komma fram strategier så att det blir så bra som möjligt för er alla.
  • Anonym (det)
    ugglannn skrev 2023-06-18 22:16:45 följande:
    Typ lika unket som att lägga allt ansvar och all skuld på mig bara för att jag råkar vara bonusmamman. Hade jag uttryckt mig liknande kring mina biologiska barn hade ingen brytt sig. Men fortsätt lägg skuld på mig ni, det berör inte mig för jag vet att det inte är sanningen. Men ni får gärna fortsätta om det får er att må bra. Underhållande att läsa hur trångsynta många här är.
    Ansvaret är på dig för att du är vuxen!

    Din man kanske tänker samma om din unge, att hon är inte riktigt familj eftersom han inte är biopappa till henne. Han kanske tycker att hon kan bo i en fosterfamilj så att han slipper bo med en gökunge. Varför ska han avstå sitt barn för din skull? Då kan lika gärna du avstå ditt barn som är den som inte klarar av situationen DU har skapat för henne. 

    Eller så borde ni som VUXNA ha tänkt igenom hur detta skulle fungera mer noggrant innan ni flyttade ihop och skaffade nya ungar. Istället för att putta ut en unge som inte passar in i dina planer. 
  • Kvittning
    Arlene skrev 2023-06-18 23:23:31 följande:
    Men tycker din sambo likadant som du?
    Tycker han att det är ni fyra som är familj där inte hans son räknas med?
    Tycker han att sitt bonusbarn, din dotter är familj men inte hans son?
    Det gäller ju att ni är två vuxna som måste jobba åt samma håll om ni ska få ihop familjen.
    Om han tycker likadant att hans son inte tillhör familjen kanske det är bättre att sonen är hos sin mamma mer tid men tycker han att din dotter är mer familj än hans son?
    Hans son är ju lika mycket syskon som din dotter till ert gemensamma barn.

    Hur länge har 3 åringen bott varannan vecka? klart att det är jobbigt för bägge barnen som det är nu.
    Din dotter har haft dig säkert mycket för sig själv, nu ska hon först dela dig med er bebis och varannan vecka ägnar du även tid till 3 åringen.
    Din sambo är ju säkert också som en ny pappa till henne som ger henne uppmärksamhet, nu ger han även bebisen det en stor del av tiden men varannan vecka kommer hans barn och då får ju han en väldigt stor del av hans tid, klart att det då blir oroligt för din dotter, ni är upptagna mycket med de mindre barnen.
    3 åringen delar också tid ifrån sin pappa när han är hos er med en bebis och din dotter. Klart han känner det också. 
    Det tar tid att jobba i hop en familj och det hade varit jobbigt även för en familj med 3 gemensamma barn där alla är 9 mån, 3 och 5 år.
    Men ni har ju inte varit 3 barn familj så länge, dynamiken kommer ju att ändras i omgångar vartefter barnen blir äldre. 
    Men din mans åsikter om hur mycket hans son ska vara hos er är ju jätteviktig,
    det är ju inte säkert att han anser att sonen är den som ska vara mindre tid tillsammans med sin pappa för att din dotter blir orolig.
    Vad säger din man? har han några tankar om vad ni kan göra?
    Har du själv några tankar på vad ni kan göra? 
    Om din sambo vill ha sin son varannan vecka hos sig måste ni ju komma fram strategier så att det blir så bra som möjligt för er alla.
    Bra skrivet.

    @ts, när jag läste din trådstart så uppfattade jag det som att du genuint försökte hitta hur ni skulle lösa det. Men dina svar tyder på något helt annat där du inte ser någon möjlighet att du och din sambo ska ändra på något för att det ska fungera utan sonen ska väck helt enkelt. 

    Även i en kärnfamilj med 3 barn under 6 år så skulle ni ha de här problemen eftersom att barn kräver uppmärksamhet när de är små och ni har 3 små barn på 2 vuxna. Och i en kärnfamilj löser man det inte genom att skicka bort ett av barnen utan man löser det genom att de vuxna får anpassa sina liv så att barnen mår bra. Så jag råder er att lösa det här som en kärnfamilj skulle gjort.
  • LFF
    ugglannn skrev 2023-06-18 08:37:02 följande:
    Ja han trivs nog bättre där och har en mer harmonisk tillvaro där precis som vi har här. När han är här pratar han konstant om mamma och den sidan av släkten. Det märks ganska tydligt att han föredrar att vara där och är här som ?gäst? så är det väl allas bästa att han är där lite mer. Med det sagt ska han ju inte sluta vara här men tror det hade varit för allas bästa att det primära boendet är hos mamman för det är även det han visar att han vill.

    Vi älskar våra barn men kommer inte sluta leva för att de finns. De behöver lära sig att andra personer också har behov och att världen inte kretsar kring en enskild person. 
    Självklart trivs det lilla barnet bättre ho mamman när han så uppenbart inte är helt välkommen hos sin pappa. Där pappan prioriterar träning framför att lägga sitt barn. Med ett så pass litet barn som en 3,5-åring så är det inga problem att träna efter läggdags. För att barnet ska få ordentligt med sömn bör det sova vid 19-tiden. 

    Men det är ju jättebra att du ser det som att du gör barnet en tjänst med att det ska bo mer hos mamma så det slipper vara hos er.... Win-win för alla, eller?

    Under en viss period i livet så är det faktiskt barnen som styr vilka behov man kan tillfredsställa hos sig själv. Det kallas för att prioritera barnens välmående. Just nu har ni två barn som inte trivs med er situation varannan vecka men ni vuxna är inte villiga att prioritera deras välmående framför ert eget behov.
  • LFF
    ugglannn skrev 2023-06-18 22:16:45 följande:
    Typ lika unket som att lägga allt ansvar och all skuld på mig bara för att jag råkar vara bonusmamman. Hade jag uttryckt mig liknande kring mina biologiska barn hade ingen brytt sig. Men fortsätt lägg skuld på mig ni, det berör inte mig för jag vet att det inte är sanningen. Men ni får gärna fortsätta om det får er att må bra. Underhållande att läsa hur trångsynta många här är.
    Nej, skulden ska barnets PAPPA ha. Det är han som ska se till att HANS son mår bra även hos er och får tid med sin pappa på det vis han behöver. Han behöver prioritera om sin tid lite grann nu under en period. En omprioritering ni inte verkar vara villiga att göra eftersom det betyder att "barnen tror att de styr allt" eller något annat skit. 

    Ni har två barn på varsitt håll som mår dåligt. Du behöver fokusera på att din dotter mår bra och han behöver fokusera på sin son när sonen är hos er. Är det svårt?
  • Anonym (D)

    Frågan är om det blir jobbigt för din dotter, för bonussonen eller för båda.

    Givetvis blir det tufft för henne att konkurrera inte bara med ett småsyskon utan två. Ha förståelse för det, och ge henne extra tid och omsorg när bonusen är där.

    Avsätt lite extra tid de dagar ni har bonusen hos er, och t.o.m. att hon får lite egentid med dig utan småsyskon då och då. 
     

  • pyssel
    ugglannn skrev 2023-06-17 22:57:18 följande:
    För vi har ett upplägg där vi hjälps åt för annars står övriga livet på standby. Vi har båda sak vi vill göra utanför hemmet. Om vi hade haft inställningen ?ditt barn, ditt ansvar? så hade ju min sambo haft obegränsat med fritid (förutom vår gemensamma) varannan vecka medan jag aldrig hade kunnat lämna hemmet eftersom min dotter är här 100%. Det går inte att få en familj att funka om man som biologisk förälder måste vara hemma konstant.
    Om barnen inte mår bra kan man givetvis inte prioritera fritidsintressen på kvällarna på pappaveckan och lämna sin son hos den motvilliga bonusmamman som helst lämnat tillbaka pojken till hans andra hem. Brukar din man sticka huvudet i sanden?

    Det skiner alltför väl igenom att er start varit allt annat än idealisk och därmed din svårighet att acceptera den lille. Barnet är 3,5 år, ni har bott tillsammans i tre år du och mannen - en liten, av dig oönskad, bebis har alltså anlänt i din nyas liv när ni håller på att etablera er relation (eller ännu värre). Han har väl varit grus i maskineriet redan när han låg i magen, stackarn.
    ugglannn skrev 2023-06-18 09:47:42 följande:

    Han bryr sig om sitt första barn, annars hade väl han inte bott här 50%? Då hade han väl låtit mamman ha 100% som hon gärna vill? Dock är inte han högre prioriterad än någon annan här hemma och han har även ett annat hem till skillnad från de som bor här. 


    Intressant hur man kan tycka att någon som har egna behov inte bryr sig om sitt barn..


    Han har inget annat hem än hos sin pappa på pappaveckan. Eller ja, tills han är stor nog att packa sin väska själv och sticka till sin mamma. 
    ugglannn skrev 2023-06-18 08:37:02 följande:
    Ja han trivs nog bättre där och har en mer harmonisk tillvaro där precis som vi har här. När han är här pratar han konstant om mamma och den sidan av släkten. Det märks ganska tydligt att han föredrar att vara där och är här som ?gäst? så är det väl allas bästa att han är där lite mer. Med det sagt ska han ju inte sluta vara här men tror det hade varit för allas bästa att det primära boendet är hos mamman för det är även det han visar att han vill.

    Vi älskar våra barn men kommer inte sluta leva för att de finns. De behöver lära sig att andra personer också har behov och att världen inte kretsar kring en enskild person. 
    Du får ta dig en funderare på hönan och ägget, Einstein. 
  • Xenia
    ugglannn skrev 2023-06-18 21:29:18 följande:
    Någon som är här halva tiden är inte riktigt 100% del av familjen och den delen som gör att det skaver i familjen. När det bara är vi fyra funkar det utan problem och vi fyra är ju en familj på heltid. 
    Amenherregud, en stor del av problemet är din inställning är att sambons son inte tillhör familjen. Skulle du tycka att din dotter inte riktigt tillhörde familjen, om var 50% hos sin far?

    Om det blivit problem så är det er vuxnas fel. Det var ni som bestämde er att bli ihop när han hade en liten bebis. Det var ni som skaffade ett gemensamt barn trots att ni hade varsitt litet barn som behövde tid att bli en familj ihop. Slutligen är det ni som bestämt att er träning är viktigare än barnens välmående.

    Eftersom pojken bara är här varannan vecka så borde förstås hans far se till att ingen träning kolliderar med pojkens läggtider. Det vore bättre för pojken och bättre för din dotter, eftersom du då kan ge henne extra tid.

    Om nu din sambo inte kan prioritera sin son när sonen är där utan i stället prioriterar sin träning, så prata med sambon att sonen bara kommer när sambon är hemma. Bättre färre dagar men med mer uppmärksamhet från sin pappa. Eller tränar sambon varje vardagskväll? Då är det bättre att han bara kommer under helgerna, iaf så länge han är så liten.

    Om man startar en tråd så är det väl för att man vill ha synpunkter. Men du verkar bli sur då. Du har fått flera tips men tycks inte vilja ta till dig något.

    Jag anser att det stora felet är din (och din sambos) inställning. "Vi har tre små barn men vi är inte beredda att rucka på våra intressen för deras skull ens en kortare tid, för då mår vi inte bra." Men dottern mår ju inte bra nu och antagligen inte styvsonen heller (du verkar inte se honom som någon bonus).
  • Krocko
    ugglannn skrev 2023-06-18 21:29:18 följande:
    Någon som är här halva tiden är inte riktigt 100% del av familjen och den delen som gör att det skaver i familjen. När det bara är vi fyra funkar det utan problem och vi fyra är ju en familj på heltid. 
    Vilken vidrig kommentar om din mans son....
  • Anonym (Barnets rätt)

    TS är en dissfunktionell kvinna.  Hennes dotter har inte kontakt med sin pappa, undra varför ?? Och nu ska ett annat barn förlora sin pappa för att din dotter ska få en pappa ?  kan inte din dotter bo hos sin papp varannan vecka ?  Du verkar strategiskt steg för steg försökt avlägsna hans son och nu med ett gemensamt barn börjar ställa dina krav. USCH PÅ DIG!  Jag stör mig också på hur du nämner att tidigare familjen ska hamna undan! Barnet är inte hans tidigare familj DET ÄR HANS BARN! Det är 20 år av ansvar!  Din dotter däremot är inte hans barn! Ärligt talat är su en galen kvinna ? Tror du på riktigt att faderskap är något man kan avsäga sig för att nya frun inte vill ha bonusbarn?  Jag hoppas att han inser vad du är för något och kastar ut dig med huvud före!

  • Anonym (Barnets rätt)
    ugglannn skrev 2023-06-17 23:14:09 följande:
    Mitt mål är att hitta ett sätt att få det att funka men när folk kommer med ett helt sanslösa förslag om att en fungerande familj ska sära på sig anser jag att man är ute och cyklar. Jag vill inte att någon ska behöva sära på sig men om man är inne på det spåret som vissa här verkar vara så anser jag (och även min sambo) det totalt orimligt att sära på oss 4 som har en bra vardag ihop. Så skulle mot förmodan ett skräckscenario uppstå där ABSOLUT inget hjälper för att lösa situationen och sära på sig skulle vara enda lösning så är det ändå det gamla livet man får sära sig ifrån, inte det nya man skaffat och trivs med och vill leva i. Sorgligt men OM ett val behövs tas så är det så resultatet behöver bli för om man ska leva kvar i det gamla så starkt att man även är beredd att förstöra det nya man skapat undrar jag hur man tänker. Men vill man sitta där olycklig utan en fungerande familj så är det säkert rätt lösning att riva upp allt bra man skapat. You do you. Vi kommer dock inte sära på oss fyra så sådana förslag är totalt onödiga
    Om någon behöver säras så är det du och han isåfall!! BARN HAR RÄTT TILL BÅDA SINA FÖRÄLDRAR!! Fatta det är lag och inskrivet i barnkonventionen! Han kan inte avsäga avsäga sig faderskapet bara för att du vill bli av med hans barn!  Vet sin sambo att du har kommenterat så här ?  Har han sett denna vidriga kommentar ? Eller är han en äcklig toffel ? En jävla cuck! tar han hand om din dotter som inte är hans barn eller familj som han inte alls har några skyldigheter till men är beredd att lämna sitt eget barn som han enligt lag och moral är ansvarig över ? Om det verkligen är så, visa han min kommentar! Han är ingen man, han är det äckligaste odjuret i världen! Om han vet vad du skriver om hans barn och inte kastat ut sig än då är han en jävla CUCK!!! Kräks!  Och kan mogna upp lite! Du verkar vara skapa dysfunktionella familjer! Först en dotter med en man som inte hon verkar ha kontakt med ? Och nu ska du hindra din nya mans barn ha kontakt med honom ? I slutändan verkar  du vara den som problemet kretsar runt ? Du Kanske ska sluta skaffa barn eftersom du inte verkar klara av det! 
  • Anonym (Man)

    VV grabben är säkert extra dampig för att få uppmärksamhet av sin pappa.
    Kanske enklare om ni delar upp er mer så han får sin pappa lite för sig själv iaf några dagar?

Svar på tråden Min dotter blir orolig när bonus är här