
-
-
Svar på tråden Vågar vi skaffa barn?
-
Man bestämmer först var man ska bo och sen skaffar man barn.
Personligen tycker jag inte alls att det låter som en bra man, men det är ju mina preferenser, inte dina. Skulle aldrig gå med på att inte dela lika på föräldraledighet och ansvar, och en man som jobbar borta och ens kan nämna att släppa vardagen med barnen vid en eventuell separation skulle jag akta mig för. -
Ingen planerar livet efter en eventuell separation, jag tror lika många som får barn senare separerar som de som får vid ung ålder.Anonym (Cilla) skrev 2023-06-22 09:19:27 följande:Väldigt få lever resten av livet med den person de träffade när de var 19 år, även om det finns undantag. Det ser jag som den största risken, tillsammans med att du inte kan tänka dig att bo kvar så att ert barn får samma tillgång till er föräldrar. Känns inte genomtänkt, men så är du ung också.
Jag var 19 när jag träffade hustrun, fick barn vid 22. 15 år tillsammans idag, som ung har man mer energi att klara av tuffa småbarnsår utan bitterhet gentemot sin partner, är min slutsats när jag tittar på min omgivning.
Ts, kör. Nu är mina barn snart i tonåren och jag är 33, har nu utbildat mig och hela den biten det sägs ska vara omöjligt med barn tidigt. Jag har bara sett fördelar från mitt perspektiv, när jag är fyrtio är mina ungar på väg ut i livet, och jag kan göra de resor och saker jag vill fortfarande i bra ålder. Det är inte för alla, men för mig var det helt rätt -
Jag tycker man är skyldig att ge barnen en bra relation till båda föräldrarna. Varför ser ni inte till att spara pengar först så ni har råd att han kan ta ut sin föräldraledighet? Planerar han inte att byta jobb trots att han missar halva barnets uppväxt?satulinna skrev 2023-06-22 09:04:10 följande:
Jag tycker vi haft ett bra snack om uppfostran och uppdelning. Min sambo har ett jobb där han jobbar borta mån-tors. Så ansvaret kommer vara mitt mån-tors 100%. Och helgerna får han gå in och hjälpa till så jag får avlastning. + att hans föräldrar gärna hjälper till. Jag kommer vilja vara föräldraledig hela tiden som det ser ut nu, och det är vi ense om. Han tjänar mest, så det blir enklast. Kanske att han är pappaledig någon enstaka månad när barnet blir äldre om han känner för det.
Det med att vi är från olika städer är ju en otroligt svår sak.. Jag vet inte hur jag känner om 7 år, men just nu känns det inte aktuellt att bo kvar om det skulle ta slut. Inte om barnet är litet och inte hunnit rota sig. Men det är klart att det blir en annan femma när barnet hunnit rota sig, börjat skola osv. Då blir det klart svårare.. Då kanske man får bo kvar tills barnet/barnen är 18 år ändå och helt enkelt bita ihop... Men det känns inte som att jag skulle vilja bo här om det tog slut, har ju inget kontaktnät? Jag undrar verkligen hur andra löser detta.. Där emot är jag bestämd att om det tar slut, så ska man göra allt för att barnen ska må bra. Det spelar liksom ingen roll att jag blivit bedragen och sviken, för mina barns skull så får man bita ihop och jobba på en bra relation till barnens far och försöka umgås tillsammans, ha gemensamma kalas osv. Där är väl sambons åsikt lite annan, han säger att det beror på hur relationen slutat. Skulle han bli sviken och bedragen så skulle det inte vara så enkelt menar han..
En pappa ska inte "hjälpa till" med sitt barn utan det bör ju ligga i allas intresse att se till att barnet har två likvärdiga föräldrar. Det ointresset ihop med inställningen om relationen tar slut låter oroväckande.
Ett barn är ju normalt mer rotat hos sina föräldrar än i en specifik skola. -
Du kommer fastna i den klassiska kvinnofällan.. Och vadå hjälpa till? Ni är TVÅ om ansvaret... Det är inte bara fluff fluff och rosa moln utan ni båda men framför allt du kommer ha det riktigt kämpigt. Nej, tänk igenom detta några vändor till om målet är att ni ska vara en "kärnfamilj" som håller livet ut.
-
Ja, jag har jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb som avdelningsansvarig som jag trivs otroligt bra med. Färdigutbildad och kan växa inom företaget. Så vid en separation skulle jag nog klara mig hyfsat bra. 34 tusen brutto vilket är ganska bra för att vara 22 och det kommer öka för varje år + att jag har besparingar att ta av.
Som jag ser det just nu så tror jag det kommer funka bra att vara hemma och ha det största ansvaret. Jag väljer det själv, hade jag velat dela föräldraledigheten så hade vi gjort det. Min sambo kan även byta jobb, men han har väldigt bra lön så det är en uppoffring vi valde när han tog jobbet. Så som det funkar just nu, så kommer han hem på torsdagen, sköter all markservice under helgen med mat, städning osv och jag på veckorna. Vi delar på allt hushållsarbete väldigt bra. Funkar väldigt bra. Så jag ser inget problem i det då jag vet att han kommer avlasta mig på helgerna. Sen om det av någon anledning inte skulle kännas bra med hans jobb, så kommer han såklart att ta ett jobb där han kommer hem varje kväll, men då går han såklart ner i lön. Så det är inte så att jag bara får acceptera detta, när vi hade varit tillsammans i 1 år så kom möjligheten för honom till detta jobb, och det valet gjorde vi ihop. och vi trivs mycket bra med det just nu. Sen vet jag såklart inte hur det kommer fungera med barn, men funkar det inte så kan vi ändra jobbsituationen, och mina svärföräldrar avlastar mig gärna.
Anonym (Risk) skrev 2023-06-22 09:39:02 följande:Ni verkar ju på ett vis mer vuxna än många 22-åringar jag vet, å andra sidan är jag från en storstad där folk pluggar och lever ut sina drömmar först och skaffar barn sen.
Den risk jag som småbarnsförälder ser är att du tar på dig ett extremt ansvar för barnet. Det låter kanske ok i förväg, men vad om ni får ett barn som är mer högintensivt? Är du säker att du orkar? Har du jobb? Hur känner du för att du är den som kommer försaka mest jobb och karriär? Hur känner ni för att barnet kommer få en närmre anknytning till dig än honom med ert upplägg, och att han måste jobba mer på det när han är hemma?
Med ett litet barn blir man lätt låst hemma, är du okej med det? (Ja det finns ju undantag där barnen kan haka med på allt men dumt att utgå från).
-
Det kanske kommer funka jättebra men varningsflaggorna kring detta med jobb, fl mm är större än er åldersatulinna skrev 2023-06-22 10:28:49 följande:
Ja, jag har jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb som avdelningsansvarig som jag trivs otroligt bra med. Färdigutbildad och kan växa inom företaget. Så vid en separation skulle jag nog klara mig hyfsat bra. 34 tusen brutto vilket är ganska bra för att vara 22 och det kommer öka för varje år + att jag har besparingar att ta av.
Som jag ser det just nu så tror jag det kommer funka bra att vara hemma och ha det största ansvaret. Jag väljer det själv, hade jag velat dela föräldraledigheten så hade vi gjort det. Min sambo kan även byta jobb, men han har väldigt bra lön så det är en uppoffring vi valde när han tog jobbet. Så som det funkar just nu, så kommer han hem på torsdagen, sköter all markservice under helgen med mat, städning osv och jag på veckorna. Vi delar på allt hushållsarbete väldigt bra. Funkar väldigt bra. Så jag ser inget problem i det då jag vet att han kommer avlasta mig på helgerna. Sen om det av någon anledning inte skulle kännas bra med hans jobb, så kommer han såklart att ta ett jobb där han kommer hem varje kväll, men då går han såklart ner i lön. Så det är inte så att jag bara får acceptera detta, när vi hade varit tillsammans i 1 år så kom möjligheten för honom till detta jobb, och det valet gjorde vi ihop. och vi trivs mycket bra med det just nu. Sen vet jag såklart inte hur det kommer fungera med barn, men funkar det inte så kan vi ändra jobbsituationen, och mina svärföräldrar avlastar mig gärna.
-
Men du skriver att ni båda vill ha barn, men inget som tyder på att han har intresse av att faktiskt vara en del av detta?satulinna skrev 2023-06-22 10:28:49 följande:
Ja, jag har jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb som avdelningsansvarig som jag trivs otroligt bra med. Färdigutbildad och kan växa inom företaget. Så vid en separation skulle jag nog klara mig hyfsat bra. 34 tusen brutto vilket är ganska bra för att vara 22 och det kommer öka för varje år + att jag har besparingar att ta av.
Som jag ser det just nu så tror jag det kommer funka bra att vara hemma och ha det största ansvaret. Jag väljer det själv, hade jag velat dela föräldraledigheten så hade vi gjort det. Min sambo kan även byta jobb, men han har väldigt bra lön så det är en uppoffring vi valde när han tog jobbet. Så som det funkar just nu, så kommer han hem på torsdagen, sköter all markservice under helgen med mat, städning osv och jag på veckorna. Vi delar på allt hushållsarbete väldigt bra. Funkar väldigt bra. Så jag ser inget problem i det då jag vet att han kommer avlasta mig på helgerna. Sen om det av någon anledning inte skulle kännas bra med hans jobb, så kommer han såklart att ta ett jobb där han kommer hem varje kväll, men då går han såklart ner i lön. Så det är inte så att jag bara får acceptera detta, när vi hade varit tillsammans i 1 år så kom möjligheten för honom till detta jobb, och det valet gjorde vi ihop. och vi trivs mycket bra med det just nu. Sen vet jag såklart inte hur det kommer fungera med barn, men funkar det inte så kan vi ändra jobbsituationen, och mina svärföräldrar avlastar mig gärna.
Mycket om ditt val men inget om barnet?
Hur delar ni upp ekonomin som föräldrar? -
satulinna skrev 2023-06-22 10:28:49 följande:
Ja, jag har jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb som avdelningsansvarig som jag trivs otroligt bra med. Färdigutbildad och kan växa inom företaget. Så vid en separation skulle jag nog klara mig hyfsat bra. 34 tusen brutto vilket är ganska bra för att vara 22 och det kommer öka för varje år + att jag har besparingar att ta av.
Som jag ser det just nu så tror jag det kommer funka bra att vara hemma och ha det största ansvaret. Jag väljer det själv, hade jag velat dela föräldraledigheten så hade vi gjort det. Min sambo kan även byta jobb, men han har väldigt bra lön så det är en uppoffring vi valde när han tog jobbet. Så som det funkar just nu, så kommer han hem på torsdagen, sköter all markservice under helgen med mat, städning osv och jag på veckorna. Vi delar på allt hushållsarbete väldigt bra. Funkar väldigt bra. Så jag ser inget problem i det då jag vet att han kommer avlasta mig på helgerna. Sen om det av någon anledning inte skulle kännas bra med hans jobb, så kommer han såklart att ta ett jobb där han kommer hem varje kväll, men då går han såklart ner i lön. Så det är inte så att jag bara får acceptera detta, när vi hade varit tillsammans i 1 år så kom möjligheten för honom till detta jobb, och det valet gjorde vi ihop. och vi trivs mycket bra med det just nu. Sen vet jag såklart inte hur det kommer fungera med barn, men funkar det inte så kan vi ändra jobbsituationen, och mina svärföräldrar avlastar mig gärna.
Varför frågar du då om ni vågar skaffa barn? Något är det ju som gör att det inte känns rätt.
Eftersom ni tvekar, så vänta några år. Det är ju ingen brådska.
-
Tycker allt låter bra. Folk som skriver att han inte verkar som en bra pappa för att han arbetar borta, hallå? Det finns nog tusentals familjer i Sverige där ena föräldern arbetar borta. Han arbete är nu, framtiden vet man aldrig. Han kanske jobbar hemma om 5 år, vem fan vet liksom.
Det viktigaste är att du förstår att du kommer vara 'ensamstående' flera dagar i veckan så som det ser ut nu.
Prata igenom tillsammans om ni båda är redo, längtar han lika mycket som dig? Kör. Annars skadar det ju inte att vänta ett år och se hur ni känner då. Jag tror också att man som ung klarar av småbarnsåren lättare än att gå och bråka med den andre trötta föräldern. Man blir liksom inte trött på samma sätt. -
En annan faktor att fundera över är ju varför du sitter ensam på hans ort, både nu och ännu mer som förälder, när han oftast inte är hemma? Varför bor ni inte i din hemort?
-
Bra fundering. Känns mer givet att de ska bo där TS har sitt nätverk eftersom det är TS som kommer att vara själv med barnet de flesta dagar.Jemp skrev 2023-06-22 10:52:35 följande:
En annan faktor att fundera över är ju varför du sitter ensam på hans ort, både nu och ännu mer som förälder, när han oftast inte är hemma? Varför bor ni inte i din hemort?
-
Vad signalerar att han verkar vara en bra pappa? Eller ens intresserad? Hur är man en bra förälder på distans?Anonym (Prata igenom) skrev 2023-06-22 10:50:01 följande:
Tycker allt låter bra. Folk som skriver att han inte verkar som en bra pappa för att han arbetar borta, hallå? Det finns nog tusentals familjer i Sverige där ena föräldern arbetar borta. Han arbete är nu, framtiden vet man aldrig. Han kanske jobbar hemma om 5 år, vem fan vet liksom.
Det viktigaste är att du förstår att du kommer vara 'ensamstående' flera dagar i veckan så som det ser ut nu.
Prata igenom tillsammans om ni båda är redo, längtar han lika mycket som dig? Kör. Annars skadar det ju inte att vänta ett år och se hur ni känner då. Jag tror också att man som ung klarar av småbarnsåren lättare än att gå och bråka med den andre trötta föräldern. Man blir liksom inte trött på samma sätt.
Att många föräldrar är frånvarande gör det ju inte bra. -
Jag tycker inte att någon kan verka vara en bra eller dålig förälder förrän de faktiskt sitter där med sitt barn. Jag verkade nog vara en totalt värdelös mamma innan jag fick barn, men det blev jag inte.Jemp skrev 2023-06-22 11:16:21 följande:Vad signalerar att han verkar vara en bra pappa? Eller ens intresserad? Hur är man en bra förälder på distans?
Att många föräldrar är frånvarande gör det ju inte bra. -
Jag tycker ni har bra förutsättningar. Och pratat om mycket kring detta. Inte många som gör
En lite utanför frågeställningen fundering kanske: det är väl inte bra att ha spiralen längre än rekommenderat? Tänker inte bara ur preventiv synpunk, utan även av hygieniska skäl? Men vet inte, för har aldrig haft det -
Hygien vet jag inte, men blir ts gravid ökar det risken för barnet att ha spiral.Anonym (Te) skrev 2023-06-22 17:54:33 följande:
Jag tycker ni har bra förutsättningar. Och pratat om mycket kring detta. Inte många som gör
En lite utanför frågeställningen fundering kanske: det är väl inte bra att ha spiralen längre än rekommenderat? Tänker inte bara ur preventiv synpunk, utan även av hygieniska skäl? Men vet inte, för har aldrig haft det
-
Tänk långsiktigt! Chansen att ni håller ihop är minimal så utgå från att du bli ensamstående rätt tidigt. Hur blir umgänget när pappan inte haft hand om sitt barn speciellt mycket? Klarar du av om din bebis har regelbundna umgänge med pappa och ev styvmamma utan dig? hur ställer du dig när pappan vill ha varannan vecka men låter en styvmamma sköta barnet pga sitt jobb? Klarar du av att bo själv i den staden 20 år framåt? Svärföräldrarna ( är ni gifta?) lär inte vilja ställa upp lika mkt för dig efter en separation.satulinna skrev 2023-06-22 10:28:49 följande:
Ja, jag har jobb. Ett hyfsat välbetalt jobb som avdelningsansvarig som jag trivs otroligt bra med. Färdigutbildad och kan växa inom företaget. Så vid en separation skulle jag nog klara mig hyfsat bra. 34 tusen brutto vilket är ganska bra för att vara 22 och det kommer öka för varje år + att jag har besparingar att ta av.
Som jag ser det just nu så tror jag det kommer funka bra att vara hemma och ha det största ansvaret. Jag väljer det själv, hade jag velat dela föräldraledigheten så hade vi gjort det. Min sambo kan även byta jobb, men han har väldigt bra lön så det är en uppoffring vi valde när han tog jobbet. Så som det funkar just nu, så kommer han hem på torsdagen, sköter all markservice under helgen med mat, städning osv och jag på veckorna. Vi delar på allt hushållsarbete väldigt bra. Funkar väldigt bra. Så jag ser inget problem i det då jag vet att han kommer avlasta mig på helgerna. Sen om det av någon anledning inte skulle kännas bra med hans jobb, så kommer han såklart att ta ett jobb där han kommer hem varje kväll, men då går han såklart ner i lön. Så det är inte så att jag bara får acceptera detta, när vi hade varit tillsammans i 1 år så kom möjligheten för honom till detta jobb, och det valet gjorde vi ihop. och vi trivs mycket bra med det just nu. Sen vet jag såklart inte hur det kommer fungera med barn, men funkar det inte så kan vi ändra jobbsituationen, och mina svärföräldrar avlastar mig gärna.
Det är lätt att bara drömma utan att vara realistisk, tyvärr har ni en statistiskt minimal, försvinnande lite chans att hålla ihop om ni skaffar barn inom de närmaste åren. -
Saker jag reagerar på:
1. om det tar slut så bryrhan sig inte om barnen utan tänker bli en varannan helg-pappa.
2. Han tänker inte vara föräldraledig, bara om han känner för det
3. Han tänker att han ska ?hjälpa till? fre-sön när han är hemma. Men som likvärdig förälder hjälper man inte till, man tar sitt ansvar!
Jag ser framför mig: ni skaffar barn. Du blir väldigt ensam med ansvaret för barn och hem. När han är hemma vill han pyssla med sitt. Ber du om hjälp blir det bråk för han är ju borta så mycket och förtjänar att vara ledig när han är hemma.
Tillslut tröttnar du på honom och vill lämna, då vägrar han ta ansvar för barnen men han vägrar också att du flyttar med dem bara för att jävlas.
Om jag var du hade jag sålt huset, flyttat hem och skaffat en sambo/man med samma inställning som du har och samma tankar och drömmar. Med den sambo du har nu kommer du känna dig väldigt ensam, ledsen och slutkörd.