Bonusbarn? Behöver tips och råd!

Överlag när man träffar barn är en bra idé att visa intresse för barnet. Inte tränga sig på (många är blyga) men aktivt umgås. 

På sikt, om ni väljer ett liv ihop och att bo ihop, tänk på att det inte bara är en kille du flyttar ihop med utan 3 personer som väljer att bo med, som du ska trivas med och ta hänsyn till. 

Så små barn kräver rätt mycket av en även om man inte är deras riktiga förälder. Om ni på sikt vill bo tillsammans, hur ser du då din roll? Ska du gå in och serva som en förälder gör - laga mat, skjutsa barnen, natta dem etc, eller tänker du at tappar ska sköta det? 
Vad tror du han tänker sig från dig om ni bor ihop? Tänker han att han självklart roddar allt runt barnen eftersom det är hans barn och han inte kan förutsätta att du har lust att kliva in 100%, eller tänker han att det är ju det du borde vilja? 

Ekonomi - hur ska ni fördela om ni bor ihop? 

Om ni får gemensamma barn förändras ofta saker. Dynamiken med 3 barn istället för 2, ert barn som bor i kärnfamilj men de äldre som kanske bor varannan vecka. Hur ska du/ni göra med ekonomi och er tid då? 

Allt detta och mer därtill behöver man ha diskuterat igenom innan man kommer så långt att man tänker bo ihop. Många verkar bara flytta inpå av kärlek och sen kommer smällen med att man kanske inte alls tänkte lika runt ekonomi, den ena är en slösare av stora mått tex, eller man kanske inser att den ena hade väldigt traditionell syn på hur man delar upp i hushållet och det andra inte. 

Kortsiktigt skulle jag säga att det är bra att inte "stressa" barn bara för att de vuxna vill vara tillsammans hela tiden. Pappan ska vara lyhörd för om barnen inte vill/orkar vara med dig utan blir "pappiga". Då kan det vara ett tecken på att saker går för fort för barnen. 
Du behöver vara obs på om pappan är en bra förälder eller om han gladeligen dumpar ansvar för barnen i ditt knä och drar iväg på egna roligheter lite väl ofta. 

Det där slapp jag helt när jag träffade min f.d sambo. Anledningen var att han hade berättat för sin dotter och då jag och hennes pappa jobbar på samma företag kom hon bara förbi och hade en påhittad ursäkt att hon behövde prata med sin pappa. Vi var 2 i receptionen men hon hade sagt till pappan att hon hoppades det var jag. Sött.

I ditt fall är barnen yngre, men var dig själv och inte tillgjord på något vis så kommer det säkert gå bra. Vad har pappan sagt om dig? En tjej jag träffar och tycker mycket om eller en kompis? Hur är relationen mellan honom och mamman? Vad ska ni göra när ni ses?

Flytta inte ihop så länge ni är nykära. Vänta tills den fasen är över, så du kan se nyktert på hur han uppfostrar sina barn, hur han tar hjälp av dig och vad han förväntar sig av dig. Och skaffa för guds skull inga gemensamma barn innan du vet hur han är som pappa/partner samt hur han är i sin relation till exet. 

Jag hade bestämt avrått när han har så små barn. Speciellt när du själv är barnlös. 

Läs trådarna här på familjeliv om styvfamiljer

En sorglig läsning som kokar ner i en avrådan.

Hade du haft egna barn hade jag skrivit att fortsätt gärna relation men fortsätt vara särbo.

Tack för alla svar och inputs! Jag har skrivit ner frågorna ni tagit upp och tänker vi ska diskutera det nästa gång.

Att flytta ihop är långt LÅNGT fram i framtiden. Skaffa barn ännu längre fram, är mycket som ska funka innan man isåfall skaffat ett gemensamt. 

Pappan har informerat barnen om mig och dom verkar vara väldigt nyfikna och ivriga på att träffa mig, men det är jag som bromsat och bromsar det lite då detta är helt nytt för mig. 

Är mycket att ha i åtanke och som ska vara klargjort innan vi tar större steg i relationen men just det här med barnen är så viktigt för mig att det blir rätt direkt. 

Vill du berätta mer om tankarna bakom ditt svar? 

Är som sagt helt grön på detta och jag tänker att ju yngre barnen är ju enklare borde det vara att skapa en stark och trygg relation till dom då jag är med större delen av deras liv, eller jag är helt fel på det?

Det är också så att med små barn så kommer hans ex att vara en påtaglig del av er familj i många år framöver. Hennes schema kommer att påverka när du kan ta semester. Hur hans relation till henne ser ut kommer att påverka er vardag. Dålig? Ett evigt trasslande och konfliktlösande. God? Oftast bra, men den kan ju vara lite för god också ... Vad hon tycker om att han har en ny/dig/nya barn påverkar också barnet och därigenom er nya familj. Många barn är väldigt lojala mot sina föräldrar och tycker exet inte om något i er nya familj så är risken stor att barnet inte tillåter sig att tycka om dig.

Små barn kräver också mycket tillsyn. Hämtningar, lämningar, fritidsaktiviteter, nattningar, sjukdom, saga, vill sova i samma säng ... Allt detta kräver tid som du och din partner inte kommer att ha tillsammans. Frågan är också hur mycket av detta nödvändiga arbete som han kommer förvänta sig att du hjälper till med. Många pappor skyfflar gärna över en rejäl del av barnpassningen på sin nya partner. Oftast utan att se till att partnern har motsvarande befogenheter. 

När det gäller små barn är. det också svårare att avgöra var gränsen egentligen går om pappan verkar prioritera barnets önskningar in i absurdum. Vilket tyvärr inte är helt ovanligt för att han har så dåligt samvete för att den lilla ängeln är skilsmässobarn.

Det kan gå bra. Men det finns också så många fallgropar att jag blir helt matt av att bara tänka på det.