Gravida kvinnors rätt till vila och avlastning

Jo alltså visst är det så att den så kallade semestern som man väntat och längtat efter inte direkt känns som en semester i år. Har en treåring hemma, gravid i vecka 33, sambo hemma på fyra veckors semester. 

Jag tror arvodet gäller att kommunicera. När jag säger till min man att jag behöver en paus, eller att jag inte orkar, eller ber honom att bära, gör han det utan problem. Men jag kan samtidigt inte ligga på soffan i nio månader utan vill ju göra saker. Han vet inte var gränsen går just den dagen. 

som kvinnor är vi ofta väldigt duktiga på att fixa själva..

Det är ju viktigt att prata igenom sånt här, gärna innan graviditeten är ett faktum. Det är ju liksom viktigt att välja partner noga och inte förvänta sig att han förändras över en natt bara för att du blev gravid. 

Gör en man inget innan graviditet och barn kan man ju inte förvänta sig att han magiskt börjat göra det efter. 

Roundup på sommarplanteringarna så kan de båda softa. Men det vill ofta inte den gravida.

Kommunikation är något som behövs i de lägena. Utan att kommunicera kommer man ingenstans. 

Det där gäller ju även icke-gravida: mamman stressar och roddar medan pappan ligger i sin egen bubbla. 

Kommunicera... nja. Ska man verkligen behöva kommunicera att båda behöver ta hand om barnen? Skulle inte palla med att behöva tala om det för en vuxen människa. Då fixar jag hellre själv. För tydligen är då mannen då någon som behöver extra stöd i sitt vardagsliv och det är jag inte avlönad för för att vara. 

Jag är projektledare.
Barn är också ett projekt.

Då måste man ha en planering, tala igenom hur arbetsbelastningen och resurssättningen ser ut och vem som ska göra vad i olika faser.

Den som inte fattar det kommer att göra ett magplask, såväl i arbetslivet som i det privata.

Många män är helt jävla värdelösa. Tyvärr. Antingen ryter man åt dem ordentligt, och/eller sparkar ut honom. Det går inte att ändra på dem. Ge fan i att serva dem.