Ångrar flytt och husköp innan jag en flyttat in..

Jag har pga jobb flyttat till helt ny stad och som lite introvert av mig tog det flera år innan jag kom in i stan. Man behöver ge det tid innan man ger upp. Iaf om man är som jag. Man måste vara aktiv i sin jakt på umgänge. 

Jag flyttade också från storstad till mindre stad men fick barn först efter flytten. Jag har vänner i storstad med barn och när vi jämför är våra liv så är vårt otroligt mycket enklare än deras. Här i stan cyklar och går vi för det mesta och slipper illaluktande och bullriga bussar, vagnar och t-banor. Det är rent och fint och lugnt. Vi lägger betydligt mindre tid på resor och får på så vis en lugnare vardag. Bostäderna är billigare så vi kan jobba deltid. Jag är otroligt nöjd med att ha lämnat storstan just eftersom jag har barn. 

Ingen bra luft i storstan heller. 
https://www.lu.se/artikel/ny-rapport-stadsluftens-halsobelastning-pa-barn 

Men som du själv säger är ju inget boende för evigt om man inte vill? 

Så varför tänka att det är det?

Prova ett år bara, känn efter? Det kanske blir hur bra som helst? 

Tänk att du ska vara "utbytesboende" i ett år bara.  //

Finns för- och nackdelar med allt. Växte upp på landet, bor nu i storstan. Varken jag eller min bror skulle låta barnen växa upp på landet. 

Hej,

Ska lämna boende i större stad i Sverige för flytt till lite mindre ort. Har sålt bostadsrätt och köpt hus i nya orten. När jag och sambo startade denna process va det jag som drog igång allt och det va jag som pushade för att flytta. Men när allt va klart och vi står och väntar på att flytta in i nya känner jag mig otroligt nere över det. Har gråtit i mängder över att behöva flytta ifrån vår nuvarande stad och ser inte alls fram emot att flytta till nya staden. Har sån ångest så det är svårt att kontrollera stundtals. Vi har barn ihop och det känns som jag har förstört alla möjliga chanser att få bo i vår nuvarande stad igen, där jag känner mig hemma och har alla mina vänner. 

Planerar redan för hur jag ska kunna flytta tillbaka inom 1-2 år och det känns hemskt att jag ska behöva lägga 2 år av mitt liv på en plats jag inte vill vara på. Men känns som det är hopplöst att ens tänka så, kan man verkligen bara riva upp en familj ännu en gång bara för man inte känner sig hemma i en annan stad?

Är det någon annan som har vart i samma sitta? Hur löste sig allt för dig? Har du börjat komma in i din nya stad eller känner du fortfarande lika och vill tillbaka? Vill väldigt gärna höra hur du känner idag.

vet att detta är ett otroligt i-landsproblem.