Gjort ett fruktansvärt misstag som har förstört hela mitt liv

Nu undrar man ju vad det för förskräckligt och oförlåtligt som du har gjort.

Men kom ihåg att dina barn behöver dig. Relationen med din äldsta kan bli bättre. Och vill du verkligen att din yngsta inte ens ska kunna komma ihåg dig?

Nej, har man barn är självmord alltid en dålig lösning. De kommer aldrig att få en ny mamma. Även om situationen är dålig idag, så kan alltid vara bättre om ett år.

Att ha en anhörig som tagit livet av sig är en riskfaktor för att själva ta livet av sig, även om det gått flera år.

Tack för svar!
Det var väl inte något helt oförlåtligt egentligen men när man tänker på vad det ledde till så var det det.. Jag gjorde först en sak som gjorde att min sambo ville göra slut med mig , sen slängde jag ut honom mitt  natten när han sa att han ville det . Det blev bråk och jag ringde min syster efteråt som ringde polisen. Efter det blev allt total katastrof för alla. Så det är väl egentligen dom tre sakerna. Plus efteråt har jag bara lyckats förstöra ännu mer och starta ännu mer bråk fast det inte är meningen.. 

Man måste acceptera att man inte kan ändra det som redan hänt.

Sen har du valt att sätta barn till världen och kan du inte leva för din egen skull just nu så måste du kanske leva för deras skull ett tag. De behöver dig så mycket.

Barn klarar normalt en separation, med tiden lägger sig det mesta även om det blir mycket drama just när det sker. Den nya vardagen måste komma till dem och bli rutin först innan dammet lägger sig.

Du har många år kvar, mycket som kan hända av både gott och ont.
Vill du inte veta vilka personer dina barn blir som vuxna, hur de tacklar livet, hur dina barnbarn ser ut?

Hur kan man vända ryggen åt sin egen avkomma? 

Bråk som leder till att någon vill göra slut är inget fruktansvärt misstag.

Bara för att man gör slut blir inte barnen placerade i andra hem.

Misstaget i fråga var att din man slog dig.
Det är helt naturligt och bra att din syster ringde polisen.

Problem 1: Din man slåss.
Problem 2: Du funderar på att flytta tillbaka till honom.

Ditt misstag skulle vara att inte separera för gott.
Om du slänger ut honom ur din lägenhet, visar att du tänker gå vidare utan honom och håller kontakten med barnen kan du få alla tillbaka.

Det har tyvärr inte bara lett till det. På grund av att jag har blivit påverkad och mått dåligt av allt det här och rädsla för att bli av med barnen har det lett till just det.  Eller inte att jag har blivit av med dom men att vi inte får bo kvar hemma. De yngsta är placerade hos en släkting men jag får bo där tillsammans med dom. Det är mycket turer hit och dit som jag inte kan eller hinner gå in på här just nu heller  heller.. 

Gör slut.
Kör ut honom från din lägenhet.

Är lägenheten hans alltså? Jag hänger inte med riktigt - om ni separerat får du ju skaffa en annan lägenhet?

Som svar på din fråga: man bearbetar i terapi. 

Utifrån det som framkommer sen: man sörjer relationen men konstaterar att det är till det bättre, och gör det man kan för att ordna upp livet och få tillbaka barnen. 

Du skrev att du ammar. Då blir hormonerna bananas. Har du varit i så här turbulent förhållande innan? Själva perioden i början då man ammar blir man helt knäpp av sömnbrist pch hormeonella förändringar och det är därför vissa får förlossningsdepression eller t.o.m. psykos. Kan det vara nåt sånt? Att du inte riktigt var dig själv. Försök prata med alla inblandade och lösa det. 

Det är TS lägenhet, men hon låter mannen som slog henne bo där. Det är deras gräl som gör barnen otrygga och det är därför soc har placerat dem.
TS vill fortsätta vara med mannen.

Du har väl andra trådar ocksåTS? Där det står mer, tex att du och yngsta barnen bor hos deras farmor? 

Ts, om det är såhär. Hur kan du välja ett karlskrälle som slåss före dina barn?!

Det stämmer inte riktigt . Hade jag fått bo kvar hemma utan honom med barnen hade jag gärna gjort det.. 

Jag får inte bo ensam med mina barn.. bland annat på grund av en diagnos som jag blev av med sen efter några år men som jag dumt nog berättade om för att jag var rädd att exet skulle använda det mot mig.. Men mest på grund av att jag tydligen är för traumatiserad av det här och annat jag har varit med om tidigare.

Alternativet hade varit att han bor hos sin mamma med barnen och jag bor ensam kvar hemma. Jag är hellre med barnen vart det än är än att få bo kvar i min lägenhet.. De på soc tycker inte att det spelar nån roll vem av oss som bor med barnen , bara vi inte bor tillsammans och ingen av oss bor helt ensam med dom. Amning och sånt spelar ingen roll tydligen. 
Så jag är glad att han och hans mamma har gått med på det här även om jag verkligen hade velat få ha kvar mitt hem och mitt liv. 

Det stämmer , inte än men vi ska det snart. Det är ändå bättre än alternativen men jag hade såklart velat ha kvar mitt hem och mitt liv. Hade jag kunnat bo kvar hemma med barnen utan mitt ex hade jag gärna gjort det.