• Willoughby

    Levt på föräldrarna - förskott på arv?

    Hej!

    Situation:

    Jag, kvinna 34 år, har en halvbror (samma mamma) som är 18 år äldre än mig, alltså 52.

    Han har aldrig gjort något av sitt liv. Han har aldrig gjort klart någon utbildning och aldrig haft/kunnat sköta ett jobb. Psykiatrin och soc har erbjudit honom all hjälp i världen och han har blivit erbjuden både bistånd och bostad men nekat för han tycker att han i så fall ska ha "samma standard på lägenhet som han har hos föräldrarna" (som bor i hus byggt för 10 år sen...). Han har aldrig hjälpt till hemma heller. Aldrig hjälpt till med trädgårdsarbete, renoveringar, måla huset, handla mat, städa, laga mat etc. Mamma har till och med fått gå in och städa hans rum ibland för hon är rädd att det förfaller där inne och huset tar skada av all skiten.

    I alla år har han snyltat på vår mamma och min pappa, som är för snälla för att sätta ner foten och kasta ut eländet till någon soc-lägenhet som han ju har blivit erbjuden. Han har fått följa med på alla semestrar, vilket har varit många och dyra, alltid fått all mat betald, fått kurslitteratur när han fått för sig att försöka plugga för CSN har han inte kunnat få pga att han tidigare inte skött sina studier. Jag har inte heller haft en spikrak uppväxt men har alltid haft CSN, lön eller mina sparade pengar att klara mig på. De gånger jag behövt hjälp har jag lånat av mina föräldrar, vilket har betalats tillbaka i sin helhet.

    Något är ju fel i huvudet på honom, det begriper jag med, men han själv är mycket mån om att det inte är något fel på honom utan det är alla andra det är fel på, så nu får han bli bemött så som han önskar från mig i alla fall - som någon som bara har sig själv att skylla.

    Nu när mina föräldrar börjar komma till åren, och jag fortfarande är den som får hjälpa till med allt trots att han bor under samma tak som dem gratis, så har jag börja undra om man på något sätt kan åberopa alla hans år av snyltande som förskott på arv? Är ju svårt att bevisa exakt hur mycket allt kostat, men bilder från alla semestrar finns ju och att han inte haft någon inkomst går ju att visa genom att begära ut hans deklarationer väl? Tänker någon form av schablonbelopp i alla fall för alla års matkostnader borde kanske gå att driva? Det är ju hutlösa summor det handlar om som han kostat mina föräldrar sedan mammas föräldraansvar tog slut när han gått ut gymnasiet (eller skulle gått ut gymnasoet om han var kapabel till något), samtidigt som jag alltid klarat mig själv.

    Ja, jag är bitter. Han förpestade min uppväxt och har alltid mobbat och förminskat mig något kolossalt. Har ingen lust till att bjuda honom på en massa den dag föräldrarna är borta.

  • Svar på tråden Levt på föräldrarna - förskott på arv?
  • Willoughby
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 12:28:43 följande:

    Om det är så din pappa känner borde han absolut skriva ett testamente och ge allt sitt till dig, som enskild egendom. Då går det direkt till dig och inte till din mamma, om han går bort före henne, så hon kan inte använda de pengarna på brodern. 


    Dessutom kan du kolla med jurist om vilka bevis som krävs för att påvisa förtida arv från din mamma till din bror. Jag kan förstå att hon vill ta hand om sin son, men hon kan inte vara för orättvis mot dig heller. 


    Jag har försökt prata med pappa om detta och han har sagt att när han går bort ärver jag direkt, men något testamente har han inte skrivit säger han, verkar som om han tror det kommer bli så ändå även utan testamente och han lyssnar inte på mig när jag försöker förklara att nej, mamma kommer ärva allt först om inte något är skrivet.

    Min pappa är äldre än min mamma och skröpligare så sannolikheten talar väl för att min pappa kommer gå bort först. Men man vet så klart aldrig.

    Min fasta hållpunkt är dock att jag allra helst skulle se att mina föräldrar lever loppan på varenda krona själva och att sedan både jag och min bror står lottlösa. Jag vill inte mina föräldrar något ont, utan bara att min bror inte ska ha mer än han redan fått. Enligt honom själv så har han ju valt att inte skaffa sig ett jobb och egen bostad för han anser att mamma är skyldig honom att han ska få bo där, äta dem ur huset och vara odräglig mot henne och pappa.
  • fornminne

    Spontant tänker jag att detta är lika mycket dina föräldrars fel TS, som låtit brorsan hålla på så här och dränerat er på energi. Även om han har funktionshinder eller diagnoser, hade han kunnat ta emot den hjälp han fick från samhället, men det har han inte gjort.

    Du har all rätt att vara bitter på dina föräldrar TS, och jag har full förståelse för att du varken vill ha kontakt med din bror eller ta något som helst ansvar för honom. 

    Det handlar inte om pengar eller arv, utan hur din uppväxt har varit och hur dina föräldrar har låtit din bror hållas. Din mamma är medberoende och din pappa är för snäll, men det är ingen ursäkt.

    Samtidigt tänker jag: Hur mår en 50-årig man som har bott hemma hos föräldrarna hela sitt liv och aldrig jobbat? Varken vänner eller partner? Han måste må jättedåligt, du skrev också något om psykoser tidigare.

    Oavsett hur mycket eller lite ni ärver, är det du som drar det längsta strået. Det har du redan gjort. Du har ett eget liv. Din bror har inget eget liv, han är helt beroende av sin mamma och styvpappa, och när de är borta, riskerar han att bli helt ensam.

    Nej, det är inte synd om honom. Han har själv satt sig i situationen, för han verkar inte ens ha försökt. Han kanske tycker att han har rätt till en massa, men en dag kommer verkligheten att spotta honom i ansiktet. Innerst inne vet han nog detta och tar ut sin frustration på omgivningen. Det är ingen ursäkt för hans beteende, men vilket torftigt liv han verkar leva.

  • Citronella
    AndreaBD skrev 2023-07-24 12:25:05 följande:

    Om din bror har haft psykoser, då är han svårt psykiskt sjuk. Då är han inte en snyltare. 

    Jag hade själv en syster med funktionshinder och jag har aldrig tänkt så. Också eftersom min syster ju hade sämre ekonomi än jag för att hon inte har (kunnat) jobba genomgående. Visserligen var jag lite tveksam när hon var arbetslös i allt för många år och vägrade vara lite mera flexibel där och kanske jobba med något annat. 

    Jag har aldrig tänkt att man skulle räkna upp sånt emot arvet eftersom om föräldrarna väljer att hjälpa sitt barn som har det lite svårare så är det inget de får stå till svars för eller kompensera för senare. 


    Man kan vara både psykiskt sjuk och en snyltare det är inga motsatser. Ts bror vill inte flytta för att inte få sämre levnadsstandard, han vill inte hjälpa till hemma eller bidra på något sätt. Var det samma för din syster? Att hon ansåg sig ha rätt till allt era föräldrar hade inklusive dyra resor och krävde att era föräldrar bekostade det.
  • Willoughby
    AndreaBD skrev 2023-07-24 12:25:05 följande:

    Om din bror har haft psykoser, då är han svårt psykiskt sjuk. Då är han inte en snyltare. 

    Jag hade själv en syster med funktionshinder och jag har aldrig tänkt så. Också eftersom min syster ju hade sämre ekonomi än jag för att hon inte har (kunnat) jobba genomgående. Visserligen var jag lite tveksam när hon var arbetslös i allt för många år och vägrade vara lite mera flexibel där och kanske jobba med något annat. 

    Jag har aldrig tänkt att man skulle räkna upp sånt emot arvet eftersom om föräldrarna väljer att hjälpa sitt barn som har det lite svårare så är det inget de får stå till svars för eller kompensera för senare. 


    Hade min bror bara varit det minsta tacksam för allt han fått, eller ens bara inte betett sig som ett svin mot mina föräldrar trots allt de gjort och gör för honom, så hade jag inte brytt mig.

    Men han står fast vid att han väljer att leva på dem för att han anser att mamma är skyldig honom det. Jag har förstått på hur mina mostrar berättat att han var extremt manipulativ redan som barn, han har alltid vetat vilka knappar han ska trycka på för att få mamma att må dåligt och den konsten har han bara förfinat. Han har brutit ner henne totalt, hon själv vill inte erkänna det men jag har ju sett i alla år hur hon lider på grund av honom. Han gör aktivt allt han kan för att ingen runt honom ska få må bra.

    Han har blivit erbjuden hjälp att få ett eget liv - soc och psykiatrin har varit inblandade och han har fått flertalet erbjudanden om bostad och ekonomisk hjälp, men tackat nej för insatserna han blivit erbjuden har inte hållit tillräckligt hög standard för Hans Höghet. 

    Per all definition i världen är han en snyltare. Man kan vara både funktionsnedsatt och ett rövhål, det ena utesluter inte det andra.
  • Smarti
    Willoughby skrev 2023-07-24 11:49:37 följande:
    Smarti skrev 2023-07-24 08:43:25 följande:

    De gör vad de vill med sina pengar. Det är bara giriga människor som inte respekterar det. Tänk så här: Dina föräldrar VILL fördela SINA pengar som de önskar medan de lever. När de dör så är det deras vilja att fördelningen ska ske enligt testamente eller normal arvsrätt av kvarlåtenskapen. Det är deras pengar och deras vilja. Svälj din girighet och tjäna ihop dina egna pengar. Om föräldrarna vill att du ska ärva mer så skriver de det annars ska du vara nöjd med det du får. För du vill väll inte gå emot dina föräldrars sista vilja i livet?


    Kan tala om för båda er två sorgliga troll att jag flyttade ut när jag var 17 och direkt efter studenten började jag plugga och har sedan dess haft CSN och sedermera efter studierna lön. Den enda gången mina föräldrar hjälpt mig ekonomiskt var att låna mig pengar till att köpa min första bostadsrätt efter studierna, och det lånet betalade jag tillbaka i sin helhet och lade självmant på ränta på det.

    Det handlar inte om vad mina föräldrar "vill" göra med sina pengar. Min pappa har aldrig velat ha kräket under sitt tak (det är inte hans son, hans egen pappa stack för han pallade inte med honom) men viker sig för mammas och husfridens skull. Så många gånger pappa ringt mig och beklagat sig och ibland till och med gråtit över situationen hemma. Min mamma är så totalt söndermobbad och nedbruten mentalt av min manipulativa bror, det är ett förhållande med psykisk misshandel från hans sida gentemot båda mina föräldrar - och även mig under uppväxten - som det handlar om, ingenting annat. Jag flydde hemifrån som 17-åring på grund av honom och pappa har ofta sagt att jag ska vara glad att jag tog mig ut.

    Brosan har säkert alla diagnoser och bokstavskombinationer under solen men dum är han inte och han är väldigt bra på att ge i synnerhet min mamma dåligt samvete i mammahjärtat för allting, och har alltid varit. Han började redan som barn med det. Jag som sett hela situationen från sidan nu under många år ser ju att dynamiken under deras tak är så sinnessjuk så det finns inte, men precis som med alla misshandelsförhållanden så går det inte alltid att få någon att lämna.
    Jag har full förståelse för problematiken med att växa upp i en familj där någon har en funktionsnedsättning. Men en förälder till en person med diagnoser har ofta ett tungt ansvar livet ut. Alla föräldrar önskar väl att deras barn ska fungera i samhället, jobba och bli självständiga. Men så blir det inte i alla familjer. Det är bara att acceptera och göra det bästa av sitt eget liv. Hur föräldrarna vill fördela sina egna pengar är upp till dem. 
  • vissli
    Smarti skrev 2023-07-24 15:32:53 följande:
    Jag har full förståelse för problematiken med att växa upp i en familj där någon har en funktionsnedsättning. Men en förälder till en person med diagnoser har ofta ett tungt ansvar livet ut. Alla föräldrar önskar väl att deras barn ska fungera i samhället, jobba och bli självständiga. Men så blir det inte i alla familjer. Det är bara att acceptera och göra det bästa av sitt eget liv. Hur föräldrarna vill fördela sina egna pengar är upp till dem. 

    Fast här är ju resultatet två psykiskt nedbrutna äldre människor. Det är inte heller rätt egentligen, här borde mamman och pappan fått (och tagit emot) stöd mer i hur de ska bemöta brodern. Också för hans egen skull för när de är borta en dag.

    TS - kanske kan du säga det så? Att de behöver hitta något annat vis mot brodern för att de inte kommer finnas där i framtiden. Hur har din mamma tänkt sig det den dagen, ver du det? Chocken för brodern blir ju större om han till den stunden levt väldigt väl och sen försvinner det mesta på en gång.

  • Willoughby
    vissli skrev 2023-07-24 15:43:39 följande:

    Fast här är ju resultatet två psykiskt nedbrutna äldre människor. Det är inte heller rätt egentligen, här borde mamman och pappan fått (och tagit emot) stöd mer i hur de ska bemöta brodern. Också för hans egen skull för när de är borta en dag.

    TS - kanske kan du säga det så? Att de behöver hitta något annat vis mot brodern för att de inte kommer finnas där i framtiden. Hur har din mamma tänkt sig det den dagen, ver du det? Chocken för brodern blir ju större om han till den stunden levt väldigt väl och sen försvinner det mesta på en gång.


    Jag har ju frågat mamma hur hon tänker att min roll ska vara när de inte finns mer. Hennes svar har varit att min bror absolut inte är mitt ansvar och att hennes uttryckliga vilja är att jag inte ska ta hand om honom eller hjälpa honom - utan då får det gå som det går. Men medan hon lever tänker hon göra vad hon kan för honom. Men hon inser inte att det han behöver är ett ultimatum - en soclägenhet eller en spark ut på gatan.
  • vissli
    Willoughby skrev 2023-07-24 16:35:31 följande:
    Jag har ju frågat mamma hur hon tänker att min roll ska vara när de inte finns mer. Hennes svar har varit att min bror absolut inte är mitt ansvar och att hennes uttryckliga vilja är att jag inte ska ta hand om honom eller hjälpa honom - utan då får det gå som det går. Men medan hon lever tänker hon göra vad hon kan för honom. Men hon inser inte att det han behöver är ett ultimatum - en soclägenhet eller en spark ut på gatan.
    Jag förstår. Men är det verkligen det bästa för honom, hur ser hon på det? Att inte ge honom en förberedelse eller en ingång för hur det kommer vara senare är ju också en otjänst. Även om det görs med den bästa av mammaviljor.
  • Sara 472

    Förstår att situationen är frustrerande som attan. Jag hade varit skitirriterad om jag hade varit i din sits. Samtidigt tycker jag att det är helt stört om jag inte kan göra vad jag vill med mina egna pengar medan jag lever. Om byråkrati efter min död ska bestämma att jag hanterat min ekonomi fel och rätta till detta över mitt huvud när jag själv inte längre kan protestera. Men säkert är det just så dumt. Vi bor ju i Sverige.

  • FuckGoggleAskMe
    Willoughby skrev 2023-07-24 13:21:16 följande:
    Jag har försökt prata med pappa om detta och han har sagt att när han går bort ärver jag direkt, men något testamente har han inte skrivit säger han, verkar som om han tror det kommer bli så ändå även utan testamente och han lyssnar inte på mig när jag försöker förklara att nej, mamma kommer ärva allt först om inte något är skrivet.

    Min pappa är äldre än min mamma och skröpligare så sannolikheten talar väl för att min pappa kommer gå bort först. Men man vet så klart aldrig.

    Min fasta hållpunkt är dock att jag allra helst skulle se att mina föräldrar lever loppan på varenda krona själva och att sedan både jag och min bror står lottlösa. Jag vill inte mina föräldrar något ont, utan bara att min bror inte ska ha mer än han redan fått. Enligt honom själv så har han ju valt att inte skaffa sig ett jobb och egen bostad för han anser att mamma är skyldig honom att han ska få bo där, äta dem ur huset och vara odräglig mot henne och pappa.
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
  • Smarti
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
    Va? Allvar? Herregud!
  • Egon den stora
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
    Kan hon inte bara säga, "jag vill att du skall dö så fort som möjligt så jag får pengarna?"

    Har folk inga gränser på hur mycket pengar får betyda i livet?
  • Willoughby
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
    Jag uppskattar alla råd jag får, men just detta känner jag är väl påtvingat, så jag kommer inte göra så. Men, uppskattar nedlagd tid på tipset.
  • Citronella
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
    Ett sånt testamente skulle vara ogiltigt vem som helst kan intyga att det skrevs på under press.
  • FuckGoggleAskMe
    FuckGoggleAskMe skrev 2023-07-24 17:48:57 följande:
    Skriv ett enkelt testamente åt honom, sen har han valet att skriva på det eller inte. Om han påstår att det är så han vill ha det, borde han inte tvivla att skriva på (med vittnen etc förstås). 
    Varför är detta så hemskt? Om pappan tror att hans barn ärver direkt och vill ha det så, är det väl bra att hjälpa honom så att det blir som han vill.

    Jag har hjälpt en äldre släkting att skriva testamente för att han ska få som han vill, först ärver barnen, sedan barnbarnen. Han förstod inte att testamente behövdes så jag skrev ett och förklarade att det behövdes (enskild egendom till barnen). Han skrev på och får nu alltså som han vill. Man ska respektera hur någon vill att deras arv ska fördelas. 
Svar på tråden Levt på föräldrarna - förskott på arv?