UsCh vad deppig jag blir emellanåt när graviditetsväntan bara blir längre och längre. 
Dessutom fick jag veta igår att kompisen är gravid, i v 20-nånting, inte planerat....
nehej, men vad kul då!!! Jag är hemsk, men jag mår bara dåligt av alla magar som växer runt omkring mig.
Men jag då???
Ahh....var bara tvungen att släppa på trycket lite. Blir tokig emellanåt!! Skönt att man har bra dagar också annars hade man ju suttit på hispan nu ju.
*kram på er*
Håller med!! Önskar dig all lycka till!
KRAM
hej på dig,
känner precis som dig idag. det är verkligen tur att det finns bra dagar. annars jag hade redan tagit livet av mig av längtan. Varför inte vi??????????????????????? när blir våras turrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr. jag brukar tänka att kanske aldrig blir min tur. en stor krammmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm till dig
Kram på er med!! Skönt att ni finns där ute som förstår varför man ibland håler på att gå sönder inuti. Vad skulle jag göra utan er??
*KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM*
jag var hos min kurator i fredags. å jag sa till henne att ibland det gör så ont att man kan inte ens beskriva själva smärta å tomheten som vi känner. det är som du att vi nästan gå sönder. det är liksom som om vi skriker på hjälp, men ingen hör våras skrik. Tack du med för att du finns där.
Känner precis som du gör... vi har försökt länge nu o i fredags fick jag reda på att jag har PCO, troligen en mild version men ändå
sabia: huvudet på spiken. Du sade precis det som jag känner "det är liksom som om vi skriker på hjälp, men ingen hör våras skrik". Jag skriker för fullt, men det är alldeles tyst runt mig, ingen hör. Någon rynkar lite oroligt på pannan för att de ser ringarna under ögonen som mörknar allt mer, och ser gäspningarna när all oro och ångest gjort slut på krafterna och energin. Men sen vänder de och ägnar sig åt sitt, om man inte får en kommentar om att man måste slappna av och försöka sova bättre.
Men huvudet och bröstet håller på att sprängas av skriket där inne....hur kan det komma sig att de inte hör????
Ska faktiskt prata med min gynläkare på kliniken om samtalsterapi. Jag behöver få ut all skit som samlas inne i mig och som gör att jag upplever omvärlden som ett hot mer än som en verklighet jag lever i. Förgör ju mig själv genom att fastna i den här ångesten.....
Usch ja, vet hur det känns... I höstas hade jag 9 gravida kollegor på jobbet, själva hade vi kämpat i 6 år... Tungt var bara förnamnet.
Men som lite solskenshistoria kan jag berätta att jag nu ÄR gravid. Det tog nästan 7 år, 5 icsi och 4 FET, men skam den som ger sig!
Håller tummar att det är ER tur snart!!!
Kram pemi
Ja, det känns verkligen hopplöst ibland. Jag tror dock att någon gång måste det ju vara vår tur också.... Eller????
Har kännt precis som du beskriver innan jag fick barn. Var ofrivilligt barnlös i 3 år innan det tog sig. Jag LOVAR att hur mycket du än tror att du aldrig kommer att bli gravid, så blir du det tillslut ändå, såvida du inte har nån sjukdom som gör att du inte kan bli gravid.
Lycka till och hoppas att det snart fäster sig ett litet embryo i din livmoder.
Kram!
lillskruttet:
vilken tur att det inte är alla dagar som vi känner oss piss.
jag mår bra å är ganska glad idag.
jag hoppas att du mår bra.
tänk dig! vilken tur som vi har som varandra här inne.
jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade er här inne.
en stor krammmmmmmmmmmmmmmmmm till dig.
..............................precis pricken på i:et eller vad man säger..... Vissa dagar känns det för djäv...... Känslan när kompisen med glädje säger "jag e gravid" är hemsk... lyckan över att de har lyckats men samtidigt den där hemska svarta avundsjukan som bara gör sig allt mer påminnd.... vissa dagar är det bara för tungt... Men bit ihop....deppa ut och ta nya tag nästa morgon kanske e det en av de dagar då det känns lite bättre?!!!!