• Anonym (Bortprioriterad)

    Är barnen eller den nya relationen viktigast för er?

    Jag skilde mig för fem år sedan och bor sedan ett par år tillbaka varannan vecka med en ny man och varannan vecka med mina två barn. Han har också två barn som han bor varannan vecka med, Jag och mannen blev himlastormande förälskade och relationen har varit intensiv och djup med massor av sex, närhet och samtal. Vi har också planerat en framtid tillsammans med boende och giftermål och vi har oskyddat sex med en förhoppning om att jag ska bli gravid. 

    Vi började umgås med barnen efter sju-åtta månader tillsammans och har sen dess tillbringat tid alla sex ibland. Nu i sommar var dock den första  gången vi hade en gemensam semester tillsammans och det bled omedelbart KAOS. Jag och min partner har rykt ihop som bara den och anledningen är hur vi prioriterar varandra i förhållande till barnen. 

    Jag är noga med att se både min partner och barnen när vi är i samma rum. Jag kramar och pussar barnen, men min partner också.Jag vänder mig till honom i samtal och med ögonkontakt och jag kan också säga till barnen att "vänta jag vill prata klart med X först" om de vill mig något och jag pratar med honom. Sen vänder jag mig givetvis till barnen också och pratar, umgås och skojar med dem. Men jag är noga med att inkludera alla, även hans barn förstås (är dock inte lika fysiks med dem som med honom och mina egna barn även om jag tex tar i dem och kramar dem också). 

    Han däremot, låtsas som att jag inte finns i princip.Han vänder sig till barnen, skojar med dem, kramar och pussar dem, föreslår aktiviteter med dem, sätter sig bredvid dem i soffan etc. Han gör inte samma sak med mig, 

    Jag har så svårt att förstå detta, för mig känns det så oerhört oartigt och respektlöst.
    När jag har tagit upp detta har det blivit hemska bråk där han helt försvarar detta med att barnen är så viktiga och att relationen med dem är så meningsfull och givande. Jag har försökt förklara att det är ju väldigt fint at than känner så - men att det inte behöver innebära att han prioriterar dem i varje enskilt ögonblick när han är med mig? Jag har också försökt säga att jag tror att barn mår bra av att inte vara a´"allt" för sina föräldrar och att det kan vara bra att öva på att få vänta på sin tur eller att ta hänsyn till andra i sällskapet. 

    I det läget vi är nu kommer vi inte vidare. Vi är jättearga på varandra. Han tycker att jag gnäller, är missunnsam och svartsjuk och att jag förlöjligar hans relation till hans barn. Jag tycker att han är en idiot som inte klarar av att ha en kärleksrelation och samtidigt vara pappa om vi alla umgås samtidigt. 

    I botten finns också den hemska känslan av att han helt enkelt inte värderar mig på samma sätt som hans barn, att vi inte har delad första plats känslomässigt utan att jag helt enkelt inte är betydelsefull på det sättet jag önskar att jag var. För mig är barnen viktiga OCH min partner, men på helt olika sätt givetvis. 

    Hur tänker ni  hur prioriterar ni, känslomässigt och rent konkret när det gäller barn och nya partners? Vem är viktigast och hur visar ni det?

  • Svar på tråden Är barnen eller den nya relationen viktigast för er?
  • Anonym (Ohlala)
    Kvittning skrev 2023-08-11 12:25:27 följande:
    Jag har bara levt kärnfamilj så mitt svar utgår ifrån det. Och jag skulle nog säga att både jag och min man tar absolut noll ansvar för att ge varandra sådan tid och uppmärksamhet som du beskriver under familjetiden utan det är barnen som gäller. Vi går såklart inte runt och ignorerar varandra, men att det finns dagar vi har noll minuter tillsammans för vuxensamtal känns liksom givet och betyder inte på något sätt att vi känner oss bortprioriterade. 
    Oj vilken sorglig realtion. Låter otroligt tråkigt att leva så, att inte vårda sin relation bara för att man fått barn.

    Bara för att du inte just nu känner dig birtprioriterad (nej så klart du inte gör, du är ju en klassisk mamma som går helt upp i barnen/mammarollen) så betyder inte det att eran relation på riktigt mår bra. 
  • Dimisi

    Intressant uppdatering TS.

    Det jag reagerar på nu är att han plötsligt lägger all sin energi på att vara superpappa. Är det för att han har fått en konkurrent?

    Det kanske inte ens är kärlek och genuint intresse för barnen som individer som styr hans val, utan rädslan för att vara sämre än nya bonuspappan. Det kan i så fall vara förklaringen till varför han inte hör vad du säger och verkar så kall. Prestationsångest och rädsla gör folk avstängda. 

  • Anonym (123)
    Anonym (Bortprioriterad) skrev 2023-08-10 00:54:44 följande:
    Är barnen eller den nya relationen viktigast för er?

    Jag skilde mig för fem år sedan och bor sedan ett par år tillbaka varannan vecka med en ny man och varannan vecka med mina två barn. Han har också två barn som han bor varannan vecka med, Jag och mannen blev himlastormande förälskade och relationen har varit intensiv och djup med massor av sex, närhet och samtal. Vi har också planerat en framtid tillsammans med boende och giftermål och vi har oskyddat sex med en förhoppning om att jag ska bli gravid. 

    Vi började umgås med barnen efter sju-åtta månader tillsammans och har sen dess tillbringat tid alla sex ibland. Nu i sommar var dock den första  gången vi hade en gemensam semester tillsammans och det bled omedelbart KAOS. Jag och min partner har rykt ihop som bara den och anledningen är hur vi prioriterar varandra i förhållande till barnen. 

    Jag är noga med att se både min partner och barnen när vi är i samma rum. Jag kramar och pussar barnen, men min partner också.Jag vänder mig till honom i samtal och med ögonkontakt och jag kan också säga till barnen att "vänta jag vill prata klart med X först" om de vill mig något och jag pratar med honom. Sen vänder jag mig givetvis till barnen också och pratar, umgås och skojar med dem. Men jag är noga med att inkludera alla, även hans barn förstås (är dock inte lika fysiks med dem som med honom och mina egna barn även om jag tex tar i dem och kramar dem också). 

    Han däremot, låtsas som att jag inte finns i princip.Han vänder sig till barnen, skojar med dem, kramar och pussar dem, föreslår aktiviteter med dem, sätter sig bredvid dem i soffan etc. Han gör inte samma sak med mig, 

    Jag har så svårt att förstå detta, för mig känns det så oerhört oartigt och respektlöst.
    När jag har tagit upp detta har det blivit hemska bråk där han helt försvarar detta med att barnen är så viktiga och att relationen med dem är så meningsfull och givande. Jag har försökt förklara att det är ju väldigt fint at than känner så - men att det inte behöver innebära att han prioriterar dem i varje enskilt ögonblick när han är med mig? Jag har också försökt säga att jag tror att barn mår bra av att inte vara a´"allt" för sina föräldrar och att det kan vara bra att öva på att få vänta på sin tur eller att ta hänsyn till andra i sällskapet. 

    I det läget vi är nu kommer vi inte vidare. Vi är jättearga på varandra. Han tycker att jag gnäller, är missunnsam och svartsjuk och att jag förlöjligar hans relation till hans barn. Jag tycker att han är en idiot som inte klarar av att ha en kärleksrelation och samtidigt vara pappa om vi alla umgås samtidigt. 

    I botten finns också den hemska känslan av att han helt enkelt inte värderar mig på samma sätt som hans barn, att vi inte har delad första plats känslomässigt utan att jag helt enkelt inte är betydelsefull på det sättet jag önskar att jag var. För mig är barnen viktiga OCH min partner, men på helt olika sätt givetvis. 

    Hur tänker ni  hur prioriterar ni, känslomässigt och rent konkret när det gäller barn och nya partners? Vem är viktigast och hur visar ni det?


    1 börja använda preventivmedel omedelbart. Barn i nytt förhållande bör msn vänta med tills man BOTT  ihop i två år, först då brukar alla ha landat i det nya. 

    2 ta upp detta till diskussion när ni är barnfria. Ta det på ett sakligt sätt, tala om hur du känner vid de här tillfällena, kom inte med "du gör si eller så, jag tycker det är fel". 

    3 efter att ni båda fått ge sin syn på saken, fundera och diskutera fram en lösning som ni båda kan leva med. Går inte det får ni ta ställning till om ni ska fortsätta men inte bo eller ha semestrar ihop roller om ni ska göra slut. 
    Om ni hittar en lösning - testa och se om ni båda kan hålla er till den annars, gör slut. 
  • Kvittning
    Anonym (Ohlala) skrev 2023-08-11 22:12:13 följande:
    Oj vilken sorglig realtion. Låter otroligt tråkigt att leva så, att inte vårda sin relation bara för att man fått barn.

    Bara för att du inte just nu känner dig birtprioriterad (nej så klart du inte gör, du är ju en klassisk mamma som går helt upp i barnen/mammarollen) så betyder inte det att eran relation på riktigt mår bra. 
    Verkligen inte sorglig. Att vi inte aktivt anstränger oss för att uppmärksamma den andra betyder inte att vi ignorerar varandra. Däremot har vi ett barn med särskilda behov som gör att vi behöver lägga väldigt mycket mer tid och engagemang på ena barnet än vad som är normalt.

    Vi ger varandra massor av kärlek och närhet i vardagen, men aldrig att jag aktivt tänker på "nu måste jag inkludera x" och känna mig bortprioriterad för att min man åker och fiskar med ena barnet. Om jag vill ha närhet så går jag och tar närhet, om jag vill vara med i ett samtal så enggerar jag mig i samtalet. Jag väntar inte på att han ska komma till mig eller på att han aktivt ska engagera mig.

    Jag skulle snarare beskriva det som att vi tar vårt eget ansvar och inte går runt och väntar på den andra. Och dagar utan vuxensamtal sker på semestern då det blir att samtalen framförallt berör nuet (nu går vi och badar, imorgon kör vi en utflykt, våra barn verkar älska stranden vi var på igår vi får åka dit igen mm.).
  • Anonym (Ohlala)
    Kvittning skrev 2023-08-12 07:42:19 följande:
    Verkligen inte sorglig. Att vi inte aktivt anstränger oss för att uppmärksamma den andra betyder inte att vi ignorerar varandra. Däremot har vi ett barn med särskilda behov som gör att vi behöver lägga väldigt mycket mer tid och engagemang på ena barnet än vad som är normalt.

    Vi ger varandra massor av kärlek och närhet i vardagen, men aldrig att jag aktivt tänker på "nu måste jag inkludera x" och känna mig bortprioriterad för att min man åker och fiskar med ena barnet. Om jag vill ha närhet så går jag och tar närhet, om jag vill vara med i ett samtal så enggerar jag mig i samtalet. Jag väntar inte på att han ska komma till mig eller på att han aktivt ska engagera mig.

    Jag skulle snarare beskriva det som att vi tar vårt eget ansvar och inte går runt och väntar på den andra. Och dagar utan vuxensamtal sker på semestern då det blir att samtalen framförallt berör nuet (nu går vi och badar, imorgon kör vi en utflykt, våra barn verkar älska stranden vi var på igår vi får åka dit igen mm.).
    Ja fast nu går inte riktigt det du säger ihop. För du skriver att ni tar erat egna ansvar och inte väntar på den andra. Och det funkar ju. När det är som du skriver att NI ger varandra massor av kärlek och närhet i vardagen. Då både FÅR du kärlek och GER.

    Men det funkar ju inte i ts fall där det bara är hon som ger. Man kan ju omöjligt bli bekräftad av att bara ge. Då är det ju bara den andra som blir bekräftad. Så det funkar ju inte riktigt som du skriver att det bara är att gå och "ta det man vill ha". För det enda man gör då är att ge till den andra och bekräfta den. 

    Men det funkar ju självklart om dem andra gör samma sak ibland. Då blir det balans. Så din text blir ju inte ett dugg applicerbart på ts. 

    Sen förstår jag inte hur du menar alls i din text. Ni anstränger er inte alls för varandra, går helt upp I barnet men ni ger varandra MASSOR av kärlek och närhet i vardagen. Jaha, hade ni tid med det nu plötsligt? För i övrigt i din text läser man ju in att ni inte gör det? 

    Ts skriver att hon blir ignorerad när hans barn är med och hon vill bli inkluderad. Och du får det att låta som det är helt normalt. Så är det i barnfamilj. Man har inte tid för varandra. Vill man ha närhet får man ta det själv. Ni anstänge4 er inte för varndra. Men sen visar det sig att du minsann får jättemycket kärlek och närhet i vardagen. Jaha. Men det får ju inte ts? Fattar du inte skillnaden?
  • Anonym (Ohlala)

    Hur går det ts? Har ni pratat nåt mer?

  • Anonym (Bortprioriterad)
    Anonym (Ohlala) skrev 2023-08-14 10:11:03 följande:

    Hur går det ts? Har ni pratat nåt mer?


    Hej, vi har varit med barnen senaste veckan men har bestämt att vi ska ses och prata i morgon. Jag tycker ändå att svaren i den här tråden har hjälpt mig (även de som inte håller med min syn på saken.)
  • Anonym (Bortprioriterad)
    Dimisi skrev 2023-08-12 02:20:28 följande:

    Intressant uppdatering TS.

    Det jag reagerar på nu är att han plötsligt lägger all sin energi på att vara superpappa. Är det för att han har fått en konkurrent?

    Det kanske inte ens är kärlek och genuint intresse för barnen som individer som styr hans val, utan rädslan för att vara sämre än nya bonuspappan. Det kan i så fall vara förklaringen till varför han inte hör vad du säger och verkar så kall. Prestationsångest och rädsla gör folk avstängda. 


    Det ligger jättemycket i det du skriver tror jag. Han har varit extremt fokuserad kring det här med den nya mannen som kommit in i barnens liv. Och det var inte såhär innan dess, upplever jag. 
  • Anonym (Laila)

    Det finns jättemånga skilsmässoföräldrar - ffa män - som har riktigt dåligt samvete efter skilsmässan. Och då "måste" de skämma bort barnen ordentligt: Ge dem 100 % av uppmärksamheten dagen lång, inte sätta gränser, låta få bestämma allt, inte någonsin låta dem vänta på att låta någon annan komma till tals. De får inte utsättas för att bevittna minsta samtal eller fysisk kontakt med bonusföräldern. Och absolut inte låta dem känna sig "utanför" genom att påskina att bonusmamman också är en familjemedlem som har rätt till uppmärksamhet och hänsyn. All kritik om det snedvridna föräldraskapet och dess senare konsekvenser på barnens beteende betraktas som att man ogillar/hatar barnen. Extra svårt blir det om barnen kan ställa sina föräldrar mot varandra och säga att man drar till den andra föräldern om man inte får som man vill.

    Nu säger jag inte att han gör allt det där. Men vissa delar finns redan på plats.

  • Dimisi
    Anonym (Laila) skrev 2023-08-17 14:40:05 följande:

    Det finns jättemånga skilsmässoföräldrar - ffa män - som har riktigt dåligt samvete efter skilsmässan. Och då "måste" de skämma bort barnen ordentligt: Ge dem 100 % av uppmärksamheten dagen lång, inte sätta gränser, låta få bestämma allt, inte någonsin låta dem vänta på att låta någon annan komma till tals. De får inte utsättas för att bevittna minsta samtal eller fysisk kontakt med bonusföräldern. Och absolut inte låta dem känna sig "utanför" genom att påskina att bonusmamman också är en familjemedlem som har rätt till uppmärksamhet och hänsyn. All kritik om det snedvridna föräldraskapet och dess senare konsekvenser på barnens beteende betraktas som att man ogillar/hatar barnen. 


    Jag håller med. Häromdagen såg jag en presentation på en dejtingsida, där det enda mannen hade skrivit var:


    Mitt barn kommer alltid först, allt annat därefter. Fråga gärna om du undrar något.

    Uppenbarligen tänker han att det är ett positivt - eller i åtminstone neutralt - budskap. Jag tycker bara det är sorgligt - han letar efter kärlek, men går in i det med en attityd som gör det omöjligt.

  • Anonym (XXX)
    Dimisi skrev 2023-08-18 00:38:17 följande:

    Jag håller med. Häromdagen såg jag en presentation på en dejtingsida, där det enda mannen hade skrivit var:


    Mitt barn kommer alltid först, allt annat därefter. Fråga gärna om du undrar något.

    Uppenbarligen tänker han att det är ett positivt - eller i åtminstone neutralt - budskap. Jag tycker bara det är sorgligt - han letar efter kärlek, men går in i det med en attityd som gör det omöjligt.


    Det där är kluvet. Jag tycker i och för sig I PRINCIP att föräldrar ska sätta sina barn i första hand. Men... om jag såg det där i en dejtingprofil, så skulle jag scrolla vidare och inte svara. En person som ska ha både gamla barn och ny partner i sitt liv, måste sköta det intelligentare än så, vara smidigare än så.
  • Anonym (XXX)
    Dimisi skrev 2023-08-18 00:38:17 följande:

    Jag håller med. Häromdagen såg jag en presentation på en dejtingsida, där det enda mannen hade skrivit var:


    Mitt barn kommer alltid först, allt annat därefter. Fråga gärna om du undrar något.

    Uppenbarligen tänker han att det är ett positivt - eller i åtminstone neutralt - budskap. Jag tycker bara det är sorgligt - han letar efter kärlek, men går in i det med en attityd som gör det omöjligt.


    Det där är kluvet. Jag tycker i och för sig I PRINCIP att föräldrar ska sätta sina barn i första hand. Men... om jag såg det där i en dejtingprofil, så skulle jag scrolla vidare och inte svara. En person som ska ha både gamla barn och ny partner i sitt liv, måste sköta det intelligentare än så, vara smidigare än så.
  • Anonym (S)
    Dimisi skrev 2023-08-18 00:38:17 följande:

    Jag håller med. Häromdagen såg jag en presentation på en dejtingsida, där det enda mannen hade skrivit var:


    Mitt barn kommer alltid först, allt annat därefter. Fråga gärna om du undrar något.

    Uppenbarligen tänker han att det är ett positivt - eller i åtminstone neutralt - budskap. Jag tycker bara det är sorgligt - han letar efter kärlek, men går in i det med en attityd som gör det omöjligt.


    Han tror garanterat att det är vad kvinnorna vill höra! Jösses, vilken närvarande och fantastisk pappa!!!!!!.......hmmm. För baaaaarnen är ju ALLT för ALLA!!
    Jag har varit på krogen och blivit "uppraggad" av män som babblar om sin skilsmässor, sina ungar, hur extremt närvarande han är, att barnen bestämmer allt när de är hos honom, sjukligt dyra och regelbundna presenter, att de måste godkänna den han träffar, "skulle mitt barn ringa nu skulle jag lämna dig här direkt!!" (bara... ok..??), de ska visa bilder och filmer på ungarna, givetvis är de även fotbollstränare eller nåt sånt skit för ungarna som de gärna berättar om. SUCK liksom.
    Jag sa till en nån gång när jag tröttnat "Men du, gå du och var en så jäääääävla närvarande pappa då, och låt mig leta knull ifred!!!!".
  • Anonym (Apa)

    Det beror naturligtvis på vad det gäller.

  • Anonym (2Tomater)

    Använd preventivmedel tills ni rett ut det här och det verkligen FUNKAR i vardagen med alla barnen och ni tillsammans.

  • Dimisi
    Anonym (S) skrev 2023-08-19 19:58:49 följande:
    Han tror garanterat att det är vad kvinnorna vill höra! Jösses, vilken närvarande och fantastisk pappa!!!!!!.......hmmm. För baaaaarnen är ju ALLT för ALLA!!
    Jag har varit på krogen och blivit "uppraggad" av män som babblar om sin skilsmässor, sina ungar, hur extremt närvarande han är, att barnen bestämmer allt när de är hos honom, sjukligt dyra och regelbundna presenter, att de måste godkänna den han träffar, "skulle mitt barn ringa nu skulle jag lämna dig här direkt!!" (bara... ok..??), de ska visa bilder och filmer på ungarna, givetvis är de även fotbollstränare eller nåt sånt skit för ungarna som de gärna berättar om. SUCK liksom.
    Jag sa till en nån gång när jag tröttnat "Men du, gå du och var en så jäääääävla närvarande pappa då, och låt mig leta knull ifred!!!!".
    Ha ha, jag känner igen det där. Jag har varit på några sådana dejter. 

    Bra förälder är något man ÄR. Har man skaffat barn ingår det i livet, precis som att borsta tänderna, betala sina räkningar, bry sig om sina vänner och släktingar osv. Föräldraskapet kan vara utmanande, och då har man förstås behov av att prata om det. Sådana samtal är givande för båda. Men att sitta och prata om hur perfekt föräldraskapet flyter, är lika skumt och meningslöst som att prata om sina fungerande hygienrutiner eller att man betalar räkningarna i tid varje månad.
  • Anonym (S)
    Dimisi skrev 2023-08-19 23:30:03 följande:
    Ha ha, jag känner igen det där. Jag har varit på några sådana dejter. 

    Bra förälder är något man ÄR. Har man skaffat barn ingår det i livet, precis som att borsta tänderna, betala sina räkningar, bry sig om sina vänner och släktingar osv. Föräldraskapet kan vara utmanande, och då har man förstås behov av att prata om det. Sådana samtal är givande för båda. Men att sitta och prata om hur perfekt föräldraskapet flyter, är lika skumt och meningslöst som att prata om sina fungerande hygienrutiner eller att man betalar räkningarna i tid varje månad.
    Jo men alltså på krogen?? Där man antagligen är för att ha kul, chilla, möjligtvis träffa någon. Man inleder med att förklara att "Jämfört med mina barn är du INGET!!". Bara....Jaha..?? Ring nån som bryr sig, liksom! 😄 Jag babblar inte på och visar bilder på sånt som betyder mycket i mitt liv när jag är på krogen 😊 "Bara så du vet så skulle jag rädda min kanin före dig om kåken brann! Vad sa du att du hette förresten?"....

    Nu snodde vi tråden lite här, ber om ursäkt för det!
    Åter till ordningen!
  • Anonym (barn)

    Jag minns mina föräldrar tillsammans och hur de var då ihop och sedan del år efter splittringen så var där en ny kvinna och jag minns att pappa visade ingenting för henne, hon kunde ha varit en främling på bussen. Det var verkligen natt och dag det här. Jag bara konstaterade för mig själv: Han älskar inte henne. Jag kunde märka mer på henne att hon ville. 


    Tyvärr var det så, han älskade inte henne. Jag tycker att älskar man sin kvinna/sin man så går det att visa det, det borde vara en omöjlighet att inte visa det, bara för att barnen också är där, klart barnens behov kommer före många gånger men man behöver också representera hur en frisk vuxen kärleks relation är mellan två människor, det mår inte barnen dåligt av att se på, uppleva. 

  • Anonym (Ohlala)

    Hur har det gått ts?

Svar på tråden Är barnen eller den nya relationen viktigast för er?